Kurmi är en av flera organisationer som UBV samarbetar med. Här arbetar quechuatalande tjejer med ursprung från landsbygden för att stärka kvinnors rättigheter. Latinamerika.nu följde en av dem, Eliana Terán Soliz, under en arbetsdag.

Det är åttonde mars, Internationella kvinnodagen. Kurmi, en av de organisationer som UBV Bolivia har samarbete med, är med och organiserar ett seminarium om kvinnors rättigheter. Namnet på seminariumet är “Motivering för att öka kvinnornas makt”.
Lokalen i den lilla byn Tiquipaya är fylld av kvinnor i traditionella kläder i alla åldrar samt tre-fyra män som sitter utspridda och ensamma med uppmärksammade miner.
Det har blivit ett glapp i programmet. Vi har väntat länge nu på Rebeca Delgado som ska tala om kvinnans roll i förslaget till Bolivias nya grundlag och nu börjar endel kvinnor vrida på sig.
Eliana Terán Soliz, ansvarig för Kurmis radiosändningar, inser att kvinnorna snart kommer att gå om det inte händer något och resolut går hon fram till podiumet och tar tag i mikrofonen.
-Hej allesammans! Mår ni bra? ropar hon på quechua, sitt eget modersmål och också deltagarnas.
Kvinnorna lyser upp när de hör quechua och snart har Eliana publiken i sin hand.
Hon showar och förklarar på quechua hur kvinnor och män sedan barnsben formas in i könsroller.
-En pojke får inte leka med dockor. Nej då kan han bli homosexuell… säger hon och gestikulerar med händerna medan kvinnorna skrattar.

Eliana trivs som fisken i vattnet när hon har en mikrofon i handen. På något sätt genomgår hon då en personlighetsförändring. I vanliga fall är hon en lugn och stillsam tjej som inte tar mycket plats.
Att Eliana blev radiojournanlist var mycket en slump.
-Efter gymnasiet fanns det inte så mycket möjligheter för mig i min hemby Kami, en liten by bestående av runt 500 familjer. Min familj var fattig och vi var fyra syskon. Min pappa kunde inte jobba i gruvan eftersom han hade epilepsi och vi fick förlita oss på släktingars välvilja för att försörja oss. Kami ligger dessutom på högplatån och det är väldigt kallt.
En dag kom det nationella radionätet Erbol till byn med erbjudande om att ge workshops i radiokommunikation.
-En tjejkompis sa åt mig att vi borde gå och jag följde med.
Det visade sig att Eliana hade förutsättningar för att arbeta med radio.
-Jag lärde mig snabbt och blev skickad på kurs i La Paz. Den varade bara två månader men jag lärde mig så otroligt mycket. Sedan påbörjade Erbol ett samarbete med Universidad Católica i Cochabamba, jag fortsatte ta kurser och kunde tillgodoräkna mig universitetspoäng i de kurser jag tog.

Eliana fick flera uppdrag i egenskap av radiojournalist även fast hon ännu saknade examen som radiojournalist. Till slut kunde hon välja och vraka mellan olika uppdrag.
-Jag valde att börja jobba i Independencia; en grannby nere i dalen även om jag blev erbjuden bättre jobb på andra ställen, berättar Eliana.
Eliana valde Independencia eftersom hon under tiden fött en liten dotter.
-Min dotter blev sjuk på grund av kylan i Kami och jag var tvungen att söka mig till ett bättre klimat.
Relationen med pappan resulterade aldrig i något och Eliana bar ensam ansvaret. På radiostationen hade hon sin nyfödda dotter med sig. Ibland kom Elianas mamma, syster eller svägerska och hjälpte henne men för det mesta fick hon klara sig själv.

När Eliana blev erbjuden arbete i storstaden Cochabamba för två år sedan tog hon med sig hela familjen till stan. Det var ett ömsesidigt beslut. Eliana kunde inte lämna sin familj och föräldrarna vågade inte låta sin dotter åka för att bo i staden ensam.
-Jag kan sakna stillheten som finns i byn som jag kommer ifrån. Men samtidigt var det nödvändigt att flytta eftersom jobbmöjligheterna finns här.
Eliana har haft försörjningsansvar för sin familj sedan de kom till Cochabamba och det har varit tufft. Tillsammans med mamma, pappa, dotter, syster och systerdotter har de bott i ett enda rum på 30 kvadratmeter.
Nu i veckan så går äntligen flyttlasset till ett annat hus.
-Jag har alltid sparat pengar och nu har jag 3000 dollar och det räcker för att jag ska kunna skaffa ett hus med tre rum. Nu ska mina föräldrar äntligen få sitt eget rum, min syster också och jag och min dotter får också vårt eget utrymme.

Eliana började arbete på Kurmi i september förra året. Radioprogrammen fokuserar på kvinnors rättigheter.
-Jag visste endel om kvinnors rättigheter före jag började på Kurmi men inte så mycket. Nu försöker jag vidarebefordra till kvinnorna i byarna om deras rättigheter i takt med att jag själv lär mig.
Ute i byarna och även i Elianas hemby Kami hörs nu Elianas radioröst tre dagar i veckan:
Kharis – warmis khuskamanta purispa, nawpajman khawarina sumaj kawsaypaj!!!
Fri översättning från quechua till spanska: Män och kvinnor tillsammans, vi går mot en framtid för ett bättre liv.

Jessica Nilsson

Namn: Eliana Terán Soliz, 27 år
Yrke: Radiojournalist
Mitt favoritcitat: “Mycket snart kommer vi att åka mycket långt härifrån.” Jag vet inte hur det citatet dök upp i mitt huvud men det har alltid funnits i mitt huvud och när jag studerade så satt jag och skrev det om och om igen i mitt anteckningsblock medan jag lyssnade på läraren.
Drömmer om: Att förkovra mig intellektuellt. Jag skulle vilja delta i de diskussioner som de intellektuella har om hur man ska lösa problem. I egenskap av mamma önskar jag för min dotter att hon ska vara förberedd inför livet när hon blir stor och att hon ska bli en kompetent människa.
Bor: Delar ett rum på 30 kvadratmeter med sina föräldrar, sin syster, sin dotter som snart ska fylla fyra år och sin systers dotter.Eliana inne i radiostudion tillsammans med kollegan Johnny.