Bolivia förändras (“Bolivia cambia” på spanska). Så lyder regeringens kampanj. Latinamerika.nu gjorde ett nedslag i Cochabamba och hörde röster från folket om hur landet är på väg att ta steget bort från förtryck och ett apartheidsliknande system.

Den stora banken, Banco Mercantil, mitt i staden är värt ett besök för att se hur saker förändrats i landet. Lokalen är av det pampigaste slag och hit hade tidigare inte personer tillhörande ursprungsfolket tillträde. Vakterna utanför hindrade personer som inte hade rätt klädsel eller hudfärg från att komma in. Idag är situationen annnorlunda. Vid de tolv kassorna upptas åtminstone hälften av personer som är klädda som ursprungsfolk, med knyten på ryggen med bebisar och smutsiga sandaler gjorda av bildäck, det billigaste skodon som går att finna. Med en president av ursprungsfolk går det inte längre att neka dessa människor inträde.

Vi fortsätter vidare till den statliga institutionen SLIM (Servicios Legales Integrales Municipales) som tar emot kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet. Här råder samma situation. Det är fullt av kvinnor i traditionella kläder som väntar på att få bli hjälpta.

Susana Flores är psykolog och arbetar här sedan flera år tillbaka:

- De här kvinnorna var inte välkomna tidigare. Kvinnor i jeans och moderna kläder blev först mottagna medan kvinnor av ursprungsfolken fick komma i andra hand. Ofta blev de inte alls mottagna utan dörren stängdes framför näsan på dem även fast de i många fall flytt en våldsam make och ägnat dagar för att ta sig från sina hembyar till storstaden för att söka hjälp.

- Idag har hela den diskriminerande personalen bytts ut och numera talar samtliga anställda quechua.

Quechua är ett av ursprungsfolkens största språk och även detta är på väg att uppvärderas.

Lea Diaz som är grundskollärare berättar;

- Många av mina elever kommer från avlägsna byar och kan inte ett ord spanska sin första skoldag. Många gånger gråter de eftersom de inte förstår vad läraren säger. Nu är däremot quechua ett av huvudämnena i skolan. Tidigare var barnen tvungna att studera franska och engelska. Nu har franska utgått till förmån för quechua. Det är jättebra eftersom det inte fanns någon anledning för oss bolivianer att studera franska.

Ju fler ursprungsfolk man pratar med desto mer ser man att självförtroendet börjar återvända. Detta efter att i hundratals år fått höra att quechua inte är ett språk att räkna med och att ursprungsfolk är mindre värda.

På namnbyrån kan man nu märka att det finns ett uppsving för traditionella namn. Personer som bytt sina traditionella efternamn som Mamani och Quispe till spanska efternamn byter nu tillbaka.

- Människor ser att de har en president av ursprungsfolk och nu kan de äntligen känna sig delaktiga i samhället, säger Juan Carlos Flores, ansvarig i Cochabamba för det statliga program som pågår för att förse hela folket med identitetshandlingar.

Juan Carlos Flores jobbar mot klockan. Han vill förse så många människor som möjligt med identitetshandlingar innan valet till den nya grundlagen vars datum ännu inte är fastslaget.

Alla är dock inte vänligt inställda till regeringen. Dagligen pumpas hårda ord från landets journalister ut i alla medier. Marianella Montenegro, programledare för debattprogrammet Aló Marianella sade nyligen i en tevesändning:

- Indios och bönder sitter vid makten och de vill råna och dominera oss.

“Indios”, indianer, är i Bolivia ett skällsord av samma klass som neger och som dagligen används för att förringa presidenten. Ett annat ord som används i Bolivia och som har en rasistisk klang är cholita. Cholita anspelar dels på kvinnor av ursprungsfolk men är också synonymt med hembiträde. De flesta familjer av lägre medelklass och uppåt har åtminstone en “cholita” boende hos sig och som arbetar dygnets alla timmar med söndagar som ledig dag. I och med att självförtroendet nu ökat väljer dock många kvinnor att se sig om efter andra typer av yrken.

Rosi Guiterrez har just blivit av med sin “cholita”:

- Hon hade det bra hos mig och fick säng och mat men hon valde i alla fall att sluta. Nu jobbar hon i en affär i Villa Tunari men där kan hon inte tjäna mer än 70 dollar. Hos mig behövde hon inte pengar efetrsom hon fick allting gratis.

I en lägenhet på El Prado uttalar sig en kvinna som vill vara anonym i samma stil:

- Det är svårt för er utlänningar att förstå hur illa det är ställt med landet. Men jag kan som exempel nämna min hemhjälp. Det var inga problem förut innan Evo (presidenten) men nu så går hon och tror att hon är något och kräver att bli behandlad med silkesvantar.

Bolivia cambia – Evo cumple lyder regeringens propaganda vilket betyder “Bolivia förändras – Evo håller vad han lovar”. Och mycket riktigt, under snart två år vid makten har regeringen genomfört en rad reformer för den majoritet av befolkningen som lever i fattigdom. Under två år av nuvarande president Evo Morales mandatperiod har tjugo gånger så mycket mer mark distribuerats än under fem tidigare mandatperioders presidenter tillsammans; 698 000 hektar har tillfallit jordlösa. Regeringen har även delat ut ägandepapper i fall där ägandeförhållandena varit oklara eller där personer saknat registrering av mark.

Program för att förse hela folket med identitetshandlingar har sjösatts samt program med mål att utrota analfabetismen, barnbidrag har införts för de barn som studerar för att uppmuntra fattiga familjer att låta barnen studera, minimilönen har höjts, arbetsrätten för att styrka arbetarnas rättigheter har setts över, ett tiotal nya sjukhus har installerats på landsbygden där gratis sjukvård erbjuds, traktorer och annan jordbruksutrustning har skänkts till eftersatta provinser i landet, ålderspensionen som nu ska också ska nå ut till fler har höjts, byar har försetts med solfångare för att få elektricitet, lågenergiglödlampor delas gratis ut i hushållen… listan kan göras längre.

Bolivia förändras…

Jessica Nilsson