Kvinnor glöms ofta bort i krigsrapportering, där män lyfts fram som de synligaste aktörerna och offren. Men kvinnor både tar del i och påverkas av konflikter på flera sätt. Detta är berättelsen om två colombianska kvinnor som delar erfarenheten att vara kvinna och arbeta för förändring i ett land i inre väpnad konflikt.

Provinsen Chocó, i nordvästra Colombia, är befolkad av ättlingar till afrikanska slavar och ursprungsfolk. Sedan mitten av 90-talet har den väpnade konflikten ökat i intensitet i denna del av landet. Konflikten och den starka machokulturen försvårar för kvinnor delta i politiskt arbete, men det finns trots det kvinnor som är mycket aktiva. Maria Socorro och Luz Meli är två av dem.

Redan tidigt i livet engagerade sig Maria Socorro i organisationen Cocomacia, som samlar 124 svarta bondesamhällen i de centrala delarna av Chocó. Det var i början av 80-talet och då var det få kvinnor som deltog i organisationens arbete.

- Det känns viktigt att göra vad jag kan för att förbättra livsvillkoren för den afrocolombianska befolkningen, säger Maria Socorro. Därför började jag gå på möten och kurser utan min mans tillåtelse. När jag sedan valdes till ordförande i organisationen så flyttade jag från min by in till provinshuvudstaden Quibdó. Min man hotade med skilsmässa, men jag åkte ändå. Sedan dess har antalet aktiva kvinnor ökat i organisationen.

De chocoanska kvinnorna, såväl svarta som kvinnor tillhörande något ursprungsfolk, har en lång väg att gå för att nå jämställdhet med männen. De generella maktstrukturerna återfinns även inom det civila samhällets organisationer.

Luz Meli tillhör ursprungsfolket Wounaan och är en av få kvinnor som deltar aktivt i ursprungsfolksorganisationen Asocación Orewa. Hon berättar att wounaan-kvinnorna har liknande problem som de svarta kvinnorna.

- Machokulturen är väldigt dominerande i våra samhällen, även om det finns män som har börjat förändra sin syn på kvinnor något. Men många kvinnor sitter själva fast i de traditionella könsrollerna och vill inte uttrycka sina åsikter. Att engagera sig i en organisation är dessutom svårt för kvinnor på grund av att vi har det största ansvaret för barnen och hushållet.

Enligt FN:s flyktingkommissariat har 90 000 personer i Chocó tvångsförflyttats på grund av den väpnade konflikten under de senaste tio åren. De flesta av dessa internflyktingar är fattiga afrocolombianska bönder. Ursprungsbefolkningen har i större utsträckning valt att stanna i sina reservat och göra fredligt motstånd mot de väpnade aktörerna.

I båda fall påverkas män och kvinnor på olika sätt. Män utsätts oftare för direkt våld medan kvinnorna tvingas fly med barnen och ofta försörja hela familjen själva. Konflikten är också en bidragande orsak till fattigdomen på landsbygden och många män flyttar till andra delar av landet i jakt på ett arbete.

- Det viktigaste vi ursprungsfolk har är vårt territorium, säger Luz Meli. Därför måste även vi kvinnor delta i kampen för att försvara våra reservat genom att organisera ursprungsfolken i Chocó.

Karin Ekholm, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen