Ayotzinapa - 365 dagar utan sanning

Ljusmanifestation för att hedra offren. Foto: Krf Mexiko

Natten mellan de 26 och 27 september 2014 dödades 6 personer och 43 försvann. Majoriteten av de som dödades råkade bara befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, men alla de 43 försvunna var lärarstudenter från skolan Rural Normal ”Isidro Burgos” de Ayotzinapa. Sex personer har begravts och kvarlevorna av två av de 43 studenterna har gått att identifiera. Vad som har hänt med de kvarvarande 41 vet man fortfarande inte. Ett år har gått, Mexiko har fått ytterligare ett djupt sår.

Jag hade precis ätit lunch tillsammans med några observatörskollegor, vi hade befunnit oss i ett samhälle på Chiapas landsbygd i en vecka utan möjlighet till Internetuppkoppling, och var nu på väg tillbaka till San Cristóbal de Las Casas. En av killarna, vi kan kalla honom för Alejandro, lyckas efter många om och men koppla upp sig på sin telefon. Han vänder sig snart om i den lilla minibussen vi åker i och säger ”flera studenter har skjutits ihjäl i Guerrero”. Vi börjar spekulera i vad som har hänt, och jag suckar lite lätt, ”en vecka utan nyhetsuppdateringar hade kanske inte varit så tokigt ändå”, det första en får höra om är ju ändå hemska saker.

Vad vi inte visste, vad jag inte visste, var att de skjutna studenterna skulle innebära början på upplopp, manifestationer, fler försvunna människor, en enorm frustration, mycket sorg och även rädsla. Inte bara i Mexiko, utan internationellt. Eller kanske var det inte en början, utan bara en fortsättning? Hur som helst. Det har gått ett år. Ett år sedan sex människor sköts till döds. Ett år sedan en ung man torterades så grymt att jag fick kräkkänslor när jag läste om det. Ett år sedan 43 studenter försvann i ett svep. Deras föräldrar vet fortfarande inte vad som har hänt med dem.

Nedan följer en tidslinje över några av händelserna kopplade till Ayotzinapa:

26 september: Studenter från skolan Normal Rural “Isidro Burgos” Ayotzinapa reser till Iguala, i delstaten Guerrero, för att protestera mot utbildningsreformen och för att samla in pengar till en kommande demonstration i Mexico City. Det är vanligt att studenterna vid sådana här tillfällen ”lånar” bussar, vilket även skedde i det här fallet. Vid 21-tiden samma kväll omringar polis och andra beväpnade män bussarna, en del studenter grips och andra hinner fly. Runt midnatt öppnas det, av någon anledning, eld mot bussarna och två studenter, en kvinna i en förbipasserande taxi, en 15-årig fotbollsspelare som misstas för att tillhöra Ayotzinapastudenterna, samt två åskådare beskjuts och avlider. Det skulle senare framkomma att borgmästaren i Iguala, Jose Luis Abarca, skulle ha gett order till polisen att stoppa studenterna för att dessa i sin tur inte skulle störa det tal som skulle hållas av hans fru, Maria de los Ángeles de Pineda, samma kväll. Ett tal som skulle bli startskottet för hennes politiska karriär.

27 september: 43 studenter tillhörande Normal Rural de Ayotzinapa förklaras saknade. Ytterligare en student bekräftas ha avlidit och kroppen tillhörande studenten Julio César Mondragón Fontes, 22 år, återfinns. Skinnet i hans ansikte har skalats av och ögonen har petats ut – han har torterats till döds.

28 september: 22 poliser från Iguala grips för inblandning i attackerna, som enligt uppgift ska ha utförts av kartellen Guerreros Unidos.

4 oktober: Fyra massgravar hittas med totalt 28 kroppar. Dessa visar sig senare inte tillhöra någon av de försvunna studenterna, utan är andra, oidentifierade, försvunna människor. Massgravarna kommer senare att kopplas ihop med kriget mot knarket i Mexiko och drogkartellernas brutalitet.
Den federala åklagarmyndigheten tar över fallet från delstatsåklagaren i Guerrero.

5 oktober: Ett argentinskt team av oberoende rättsantropologer ombes av föräldrar till de försvunna studenterna att utreda fallet. (EAAF, vilket ungefärligt kan översättas till ”Argentinska gruppen för rättsantropologi”).

8 oktober: Den första omfattande demonstrationen mot försvinnandena genomförs i Mexico City. Tiotusentals människor deltar.

23 oktober: Delstatsguvernören i Guerrero, Ángel Aguirre, avgår efter stora påtryckningar från demonstrationer i hela landet.

4 november: Den försvunne borgmästaren från Iguala och hans fru återfinns och arresteras i Mexico City. De har varit saknade sedan 1 oktober.

5 november: Ytterligare en omfattande demonstration hålls i Mexico City, denna gång med kravet på president Enrique Peña Nietos avgång.

7 november: Teorin att studenterna dödades och sedan brändes vid en soptipp utanför staden Cocula redan den 26 september förs fram. Resterna från branden ska sedan ha dumpats i en närliggande flod. Tre män ska ha erkänt sig skyldiga till detta. Justitieminister Jesús Murillo Karam yttrade vid en presskonferens sitt numera ökända ”Ya me cansé” (”Jag har tröttnat”) som genast blev en viral succé under hashtagen #yamecansé.

27 november: President Enrique Peña Nieto presenterar en plan om tio steg som ska leda till en juridisk reform/rättsreform. Presidentens popularitet fortsätter, trots det, att dala allt mer.

1 december: Protesterna och demonstrationerna kantas av mycket vandalism, och denna dag bekräftas inblandningen av en civilklädd polis i skadegörelsen. Det har tidigare gått rykten om att poliser deltar i denna typ av evenemang med syfte att infiltrera. Dagarna efter avgår Jesús Rodriguez Almeida, polischef i Mexico City.

7 december: Studenten Alexander Mora, 19 år, identifieras och dödförklaras. Hans kvarlevor återfanns bland fyndet som gjordes i floden vid soptippen och hade skickats till universitetet i Innsbruck, Österrike, för identifiering. EAAF menade dock att det inte gick att bevisa att kvarlevorna verkligen kom från branden vid soptippen, något som går emot myndigheternas officiella version.

27 januari: Justitieminister Murillo Karam fastslår att de 43 studenterna har bränts på soptippen utanför Cocula.

27 februari: Justitieminister Jesús Murillo Karam avgår.

3 mars: Arely Gómez tillträder som ny justitieminister.

6 september: Expertgruppen GIEI, bestående av oberoende experter från olika discipliner och utsedd av Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (CIDH), presenterar sin rapport om Ayotzinapa. I denna förkastar de den officiella versionen presenterad av PGR (riksåklagarmyndigheten). De menar också att myndigheterna inte gjorde sitt yttersta för att finna studenterna. Bevis ska ha förstörts och/eller ignorerats och det finns ledtrådar som inte har utretts, utöver de allvarliga fel som de har identifierat i själva utredningsförfarandet kort efter studenternas försvinnande.

Några dagar senaste presenterade justitieminister Arely Gómez, som ett svar på rapporten, att PGR kommer att göra en ny utredning av fallet. Expertgruppen GIEI kommer att stanna kvar i landet till dess man vet vad som har hänt med studenterna.

16 september: Universitetet i Innsbruck, Österrike, lyckas identifiera ytterligare en student från resterna hittade i floden vid Cocula, 19-årige Jhosivani Guerrero de la Cruz. De argentinska rättsläkarna ställer sig dock tveksamma till resultatet, eftersom den metod som har använts inte är lika säker som ett vanligt DNA-test. Anledningen till att denna metod har behövt användas är det dåliga skick i vilka kvarlevorna befinner sig.

24 september: President Enrique Peña Nieto träffade föräldrarna till studenterna för andra gången. Han presenterade då ett förslag om sex åtgärdspunkter, och föräldrarna, tillsammans med representanter från bland annat GIEI, presenterade sitt förslag om åtta punkter.
 

Så vad är den egentliga förklaringen till försvinnandet?

De mexikanska myndigheternas version över händelserna mellan den 26 och 27 september 2014 är att studenterna attackerades och fördes bort av korrumperad lokalpolis i Iguala och Cocula, i delstaten Guerrero, och sedan lämnade över dem till kartellen Guerreros Unidos. Dessa ska i sin tur ha avrättat och bränt studenterna på en soptipp utanför Cocula, för att slutligen dumpa kvarlevorna i en intilliggande flod.

Mycket kritik har lyfts mot denna förklaring. Det har konstaterats att det förekom en stor brand på soptippen en där natten i september, men det ska inte, enligt oberoende experter, gå att bränna så många människor på en så liten plats och under så kort tid som branden varade. Resterna som sedan hittades i sopsäckar i floden, hittades utan att några oberoende utredare fanns på plats, vilket har rest misstankar om att dessa snarare ska ha planterats. Det ska dessutom ha funnits fler poliser utöver de från de lokala poliskårerna på plats. Det har vittnats om både federal polis och en hel del andra poliskroppar, samt militär. Vad gjorde de där?

Ett annat stort frågetecken som förekommer i utredningen handlar den om ”den femte bussen”. Studenterna har själva sagt att de kapade fem bussar, men i de första rapporterna som kom från åklagarmyndigheten förekom endast fyra. Denna femte buss har omnämnts i senare utredningar, bland annat efter uppmärksamhet i media, men det har inte utretts vad som hände med denna buss efter det att den stoppades av federal polis, eller vad som hände med de studenter som reste i den. Det spekuleras därför i att denna buss ska ha transporterat något olagligt, som droger eller pengar. Iguala omnämns i rapporten som ett transitstopp för bussar som transporterar heroin till USA. Kan studenterna ha haft sådan otur att de kapade just denna buss? Det enda som man hittills har kunnat komma fram till med den mängd bevis, och mängden motsägande bevis om den femte bussen, är att den är en central del i utredningen.

Som det ser ut nu kommer tragiskt nog sanningen om vad som har hänt med studenterna från Ayotzinapa att dröja länge än. Såret kommer inte att få läka, föräldrarna kommer att få fortsätta undra vad som har hänt deras barn och rädslan kommer att fortsätta vara ett dagligt inslag i många människors liv. Hur länge kan det tillåtas att få fortsätta? Det finns många som har ställt sig upp och skrikit stopp – att nu får det räcka! Men är det tillräckligt många? I nuläget tyder det på motsatsen.

Text: Kristna fredsrörelsen i Mexiko