Bolivias opposition har motsatt sig förslaget till den nya grundlagen av rädsla för att förlora privilegier, och av rädsla för att Bolivia ska bli ett nytt Kuba. De är även eniga om att det råder en positiv särbehandling av ursprungsfolk.

Arbetet med att skriva en ny grundlag påbörjades augusti 2006. Nionde december 2007 godkändes de 144 artiklarna i detalj. Oppositionspartiet Podemos anser att grundlagsförslaget inte är giltigt då oppositionen inte var närvarande när grundlagsförslaget i stort antogs. Regeringen menar å sin sida att de då har sig själva att skylla om de inte deltog i omröstningen. Oppositionen är kritisk till att kallelsen till sessionen skedde så hastigt och ifrågasätter också hur ett arbete som pågått i 15 månader kunnat “stökas undan” på två sessioner. Oppositionen är också starkt kritisk till de förändringar som grundlagsförslaget skulle innebära. På grund av detta har oppositionen motsatt sig den folkomröstning där det bolivianska folket ska rösta ja eller nej till det utarbetade förslaget.

Den främsta kritiken mot grundlagsförslaget rörde artikel 1, där det står att Bolivia är en “plurinationell” stat. Oppositionen vill att det istället ska stå att Bolivia är en stat eller en nation, eftersom de menar att man annars sätter en punkt för staten Bolivia och dess historia genom att börja kalla landet något annat. En annan kritik rör artikel 235 där det står att statsanställda måste behärska minst två av landets officiella språk. Enligt oppositionen talar majoriteten av landets befolkning endast ett språk och så även vicepresidenten.

“Positiv särbehandling av ursprungsfolk”
Oppositionen anser också att det råder en positiv särbehandling av ursprungsfolken i grundlagsförslaget. I artikel 206 står det till exempel att av fem medlemmar i valmyndigheten ska minst två tillhöra något ursprungsfolk. Oppositionen motsätter sig även artikel 6 där ursprungsfolkens flagga wihpala inkluderas bland landets symboler. Enligt oppositionen bör endast den officiella flaggan (röd, gul och grön) godkännas som symbol.

I artikel 180 likställs ursprungsfolkens rättsskipning med det statliga rättsväsendet och i andra artiklar betonas vikten av att myndighetespersoner respekterar denna rättsskipning. För den del av oppositionen som likställer ursprungsfolkens rättsskipningsmetoder med lynchningar av förövare och andra “primitiva” metoder är detta någon av en chock. Dock står det att läsa i grundlagsförslaget att respekt för livet och innehållet i konstitutionen måste råda inom ramen för dessa rättsskipningsmetoder. I de fall där det uppstår en konflikt mellan ursprungsfolkens rättsskipning och det statliga rättsväsendet är det upp till en så kallad “plurinationell” tribunal att besluta vilken av lagarna som ska råda.

“Hotar demokratin”
En annan av oppositionens argument mot grundlagsförslaget är att det inte är demokratiskt. I artikel 169 står det att presidenten ska kunna väljas om för en period på fem år. Det finns även ett tillägg som säger att nuvarande mandatperioder inte ska räknas om grundlagsförslaget röstas igenom. Detta skulle alltså innebära att presidenten skulle kunna sitta kvar vid makten till år 2018. Enligt oppositionen är detta en attack mot demokratin och för tankarna till diktatorer.

Artikel 108 handlar om mediers yttrandefrihet och där står det att landets medier måste respektera sanningen men utan att förtydliga vem det är som ska avgöra vad som är sanningen.

I de råd där beslut ska fattas, gäller en regel om att två tredjedelar av de närvarande delegaterna ska rösta för att ett förslag ska gå igenom. Detta är en provokation för oppositionen då grundlagsförslaget röstades igenom av just två tredjedelar av de närvarande församlingsmedlemmarna, medan oppositionen bojkottade mötet.

Jordägande -en svår fråga
Flera artiklar i grundlagsförslaget rör ursprungsfolkens rätt till mark. I förslaget står det att det ska förbjudas att äga mark som inte fyller en socio-ekonomisk funktion, det vill säga mark som inte brukas eller som används på oetiskt sätt, som till exempel för att exploatera människor i arbetet.

Det finns en tilläggsfråga där det bolivianska folket ska ta ställning till. Det handlar om gränsen för en privatpersonens jordägande ska sättas vid 5 000 alternativt 10 000 hektar. För mäktiga godsägarna som en av oppositionens ledfigurer, Branko Marinkovic, ledare för den oppositionella medborgarkommittén Comité Cívico Pro Santa Cruz, är detta ödesdigert. Marinkovic, likt många andra storgodsägare, äger över 50 000 hektar mark, mer än Norrbottens totala mängd åkermark. Om ett sådant grundlagförslag röstades igenom skulle hans och andra jordägares jord konfiskeras och utdelas till jordlösa.

På tisdagen gick regeringen emellertid med på eftergifter och ändrade i de artiklar som oppositionen kritiserat.

Jessica Nilsson