Afrocolombianerna i Chocó har sedan 1851, då slaveriet avskaffades i Colombia, bott och brukat jorden i de samhällen de grundat längs floderna. De har utvecklat sin kultur och sitt liv i symbios med naturen och har även lyckats få juridisk rätt till sin mark.  Men trots kollektiva markrättigheter tvingar den interna konflikten i landet varje år tusentals afrocolombianer på flykt från sina byar.

Adith Bonilla Martinez arbetar som geografisk ingenjör för Kristna fredsrörelsens samarbetsorganisation COCOMACIA. Hon förklarar vad marken innebär för afrocolombianerna;

- Afrocolombianerna har utvecklat sin kultur och sitt sätt att leva på i relation till naturen. För afrocolombianerna i Chocó är marken allt. Floden, fiskarna, regnet och jorden vi går på, men det är också det vi inte kan ta på, våra seder och vår kultur. Vi lämnar aldrig marken, den finns alltid med oss, den är en del av vår identitet. 

1991 antogs lag 70 som ger afrocolombianer juridisk rätt till den mark som de historiskt har befolkat i Colombia. Lagen var ett resultat av en lång kamp där afrocolombianer engagerade sig tillsammans för sina rättigheter. Adith Bonilla Martinez berättar att trots lagen utvinner multinationella företag naturresurser, och de väpnade grupperna, bestående av militär, gerilla och paramilitärer, fortsätter att hota lokala ledare och tvångsrekrytera ungdomar i samhällena.

Konflikten i landet har tvingat hundratusentals afrocolombianer från sina hem i Colombia men även afrocolombianernas kultur har påverkats eftersom den är så tätt sammankopplad med deras mark. Adith Bonilla Martinez berättar om några av de seder som är kopplade till naturen och marken. Till exempel hur de alltid gräver ner ett barns navelsträng bakom sitt hus för att stärka barnets band till naturen eller hur nya besökare på en flod måste hälla lite av flodens vatten på huvudet för att undvika att den stiger under natten.

- Vi påbörjade processen för att bli kollektiva ägare av vår mark eftersom vi inte kan leva utan den. När vi tvingas fly förlorar vi en stor del av vårt liv, utan marken är vi desorienterade, säger Adith.

En annan av Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisationer i Chocó, COCOMOPOCA, är just nu mitt inne i den juridiska processen för att få kollektiv äganderätt till sin mark. Processen har pågått sedan 1999 och det finns de som menar att den förhindras av multionationella företag och väpnade gruppers intressen för COCOMPOCA:s mark. 1999 fanns det ca 30 000 invånare i organisationens upptagningsområde, men som en konsekvens av den väpnade konflikten och de dåliga levnadsförhållandena finns det idag enbart 12000 till 17000 personer i området.

Olika rapporter från 2009 visar att Chocó är en av de regioner i Colombia där antalet tvångsförflyttningar fortsätter att öka. Även om det i Colombia finns de juridiska verktygen för att garantera afrocolombianernas markrättigheter saknas det en implementering av dem. Varje dag tvingas fler människor på flykt från sin mark, mark som även är en del av afrocolombianerna identitet och kultur.

Text och foto: Sara Mellander, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen