Evo Morales, med rötter i Aymarafolket, har anseende som Bolivias förste ursprungsfolkspresident. Ändå tar han avstånd från den marsch som ursprungsfolk från östra Bolivia nu genomför för sina rättigheter.

Enligt Radio Erbol har presidenten sagt att ”ursprungsfolken har gått från att vara diskriminerade, till att diskriminera majoriteten.” Detta som en kommentar till den nationella ursprungsfolksorganisationen CIDOB:s förslag om att utöka antalet ursprungsfolksrepresentanter i den lagstiftande församlingen.

Hur kan man då förstå detta, om Evo Morales Ayma själv tillhör ursprungsfolk? Niñoshka Murillo från forskningsinstitutionen CEJIS, menar att det finns olika visioner inom regeringen, men att marschen är ett legitimt försvar av ursprungsfolks rättigheter som finns i konstitutionen.

- Den här marschen erkänner presidenten som sin president, den är för förändringsprocessen. Men vad är den multinationella staten som Evo Morales talar om? Vad har den för innehåll om ursprungsfolken bara visas upp och bara sitter med där? Det finns bara sju representanter för ursprungsfolken i lagförsamlingen, men det finns 36 olika ursprungsfolk i Bolivia. Symboliskt så representerar de amazonska ursprungsfolken mångfald för alla bolivianer, inte bara för ursprungsfolken.

- Det finns 36 ursprungsfolk, men i praktiken är de inte med. Och det handlar inte bara om lagen om autonomi, som är en av de centrala lagarna, utan i allmänhet.

Amazonas ursprungsfolk kräver rätten till rådfrågning exempelvis gällande exploatering av naturresurser på deras territorium. Detta är en rättighet som fastställts i konstitutionen, men som inte respekteras i dagsläget. Grundlagen erkänner också rätten till kommunitär demokrati, en demokrati som följer de lagar och traditioner som ursprungsfolk har, liksom rätten till kommunitär rättvisa.

Niñoshka Murillo menar att marschen är en framgång för att ursprungsfolken återigen riktat uppmärksamhet på innehållet i konstitutionen som de varit med att arbeta fram. Och hur den mångnationella staten skapas för att lagarna ska tillmötesgå de olika regionernas behov.

Angående presidentens kommentar om att ursprungsfolken diskriminerar majoriteten säger hon:

- Synen att ursprungsfolk, i egenskap av minoritet, inte har rätt till representation, är ett argument som diskriminerar och som inte hör hemma i denna förändringsprocess. Enligt konstitutionen och de rättigheter som ursprungsfolken varit med att kämpa för, är det kvalitativa värden som räknas, och en politisk vision utöver ekonomiska eller kvantitativa argument används.

Hanna Dahlström