Chiles största ursprungsfolk, mapuchefolket, förlorade så gott som all sin jord under koloniseringen. Än idag kämpar mapuchefolket för att få tillbaka den mark som en gång stals. Men en lösning på konflikten ser ut att vara långt borta eftersom staten förespråkar en fortsatt exploatering av naturesurserna i södra Chile.

- Mapuchefolket har i genomsnitt 5 hektar per familj, och det finns folk som har ännu mindre, säger Víctor Ancalaf, som för två år sedan släpptes från en av Chiles anstalter efter att ha ha suttit av ett femårigt fängelsestraff för anlagd brand.

Víctor Ancalaf bor med sin familj i Choin Lafken, ett av många mapuchesamhällen som organiserat sig för att kräva odlingsbar jord till sitt folk. Innan koloniseringen var mapuchekulturen dominerande i södra Sydamerika, enbart i Chile kontrollerade de mer än 31 miljoner hektar vilket snabbt reducerades till tio miljoner efter koloniseringen.

Den så kallade "pacificeringen" av mapuchefolket, borde heta någonting helt annat enligt Ancalaf.

- Det var en massaker och ett folkmord. Från och med då har republiken Chiles makthavare utnyttjat sin makt för att utöva terrorism mot mapuchfolket. Inte tvärtom.

Efter kriget mot Bolivia och Peru 1881 förklarades de kvarvarande och då autonoma mapuchesamhällena som chilenskt territorium. På 1930-talet kontrollerade mapuchefoket endast  500 000 hektar av den ursprungliga marken. De bördiga jordarna i södra Chile köptes och expropierades under tvivelaktiga former. Många mapuche lurades att sälja sin jord till alltför låga priser, andra jordar togs ifrån dem genom förfalskade lagfarter.

Jordreform för att få tillbaka jorden
På 1960-talet såg det ut som att en förändring skulle ske i Chile. Starka folkrörelser pressade den dåvarande presidenten Eduardo Frei Montalva till att genomföra en jordreform som påskyndades av den socialistiska presidenten Salvador Allendes regering, men förändringarna skulle få ett abrupt slut i och med den USA-stödda statskuppen den 11 september 1973. Många mapuche hade ännu inte fått tillbaka sin jord, och många av de som hade fått tillbaka jorden hade ännu inte fått papper på att de ägde den. All folklig organisering förtrycktes våldsamt och mapuchebefolkningen reducerades inte bara genom svält, sjukdomar och statsvåld, utan också genom assimilering in i det chilenska samhället.

- Idag gör regeringen små punktinsatser och köper lite land här och där, men det är ju ingen lösning. Vi kan fortfarande inte utöva vår kultur, vi förgiftas av skogsindustrins växtgifter och tvingas bort för att man ska bygga ett vattenkraftverk eller en flygplats, förklarar Víctor Ancalaf.

Alla chilenare håller inte med Ancalaf när han säger att "marken borde lämnas tillbaka till mapuchefolket". Carlos Tenorio arbetar på en privat advokatbyrå i centrala Temuco och företräder en av Chiles storgodsägare som länge har haft ett konfliktfyllt förhållande till mapuchefolket.

- Det här börjar med pacificeringen av mapuchefolket 1881. Då ville den chilenska staten att europeiska bönder skulle komma hit för att bruka jordarna. Jag kan inte svara för alla, men min klients egendomar är helt och hållet lagliga. Det finns papper på det, intygar Tenorio och förklarar att många jordägare därför är av europeisk härkomst.

Tenorios klient, René Urban, får just nu juridisk hjälp i tre olika mål där mapuche har åtalats för olika brott. Under de senaste fyra åren har Réne Urban väckt ett trettiotal åtal mot mapuche som oftast gäller anlagd brand eller olovligt bruk av jord.

- Folket som bor på landsbygden, som min klient till exempel, kan ju inte ta på sig ansvaret för koloniseringen. Han har ju inte stulit någons jord, alla papper finns och det är helt lagligt. Så all den här terrorn, alla hot, alla bränder och alla attacker, är ju något som min klient inte känner att han är värd.

En politisk fråga
I kölvattnet av konflikten har många organisationer bildats för att kämpa för rätten till jord. En av dem är Cordinadora Arauco Malleco (CAM) som bland annat arbetar med folkbildning och för ett bättre samarbete mellan mapuchesamhällena. Men CAM är mest känd för att den inte utesluter våld som en möjlig väg för att få tillbaka den jord som en gång tillhörde mapuchefolket.

- Det finns en grupp som är mer radikal. Det är de som anlägger bränder, hotar och använder våld. Inte under några omständigheter kan vi acceptera att folk gör på det här sättet. Det här handlar om att straffa för brott och inte för etnicitet, säger Tenorio och försäkrar att den chilenska lagstiftningen är densamma för alla i landet.

Listan kan göras lång över människor som fallit offer för den chilenska statens politik gentemot landets största ursprungsfolk. 2002 dödades Alex Lemun av en gevärskula som träffade hans huvud under en ockupation av skogsföretaget Minincos plantage. 2008 sköts Matías Katrileo i ryggen under en markockupation, båda föll offer för polisen. Nyligen greps sju personer för ett attentat mot en statlig åklagare, de åtalade kommer med stor sannolikhet att fällas med stöd av den chilenska antiterroristlagen som utarbetades under Pinochets diktatur och som leder till hårdare fängelsestraff. Många mapuche har fått politisk asyl i både latinamerikanska och europeiska länder, om de återvänder till Chile riskerar de långvariga fängelsestraff.

Víctor Ancalaf och Carlos Tenorio är ändå överens om en sak, båda uttrycker att konflikten i södra Chile är "en politisk fråga".

- Om det inte finns politisk vilja från den chilenska regeringen så kommer konflikten att fortsätta även om de fängslar och dödar vårt folk, säger Víctor Ancalaf.

Efter att fria val infördes 1989 har landet styrts av en regeringskoalition som fortsatt at tillåta exploateringen av naturresurserna i södra Chile. Víctor Ancalaf är övertygad om att kampen för jorden kommer att dra ut på tiden och kräva mycket hängivenhet.

- Vi är ett folk i en förtryckar-republik. I grunden går vårt arbete ut på att kämpa mot den chilenska imperialismen.

Fernando Arias