Kaffekooperativ för kvinnokamp

Den gropiga vägen går stadigt uppåt i bergen, och från dal till himmel är allt skimrande nyanser av grönt. De isolerade jordbruken som ligger utspridda i det höglänta Colorado i norra Nicaragua slumrar i en rik växtlighet med lovande förutsättningar till odling, vilket öppnat en dörr till självständighet för kvinnorna i området.

1,6 biljoner av världens kvinnor bor på landsbygden där de föder ett hungrigt jordklot genom att arbeta på marker som till 98 procent tillhör män. I Nicaragua är 44 procent av befolkningen bosatt på landsbygden, och trots att jordbruksproduktionen är oumbärlig för landets livsmedelstrygghet och en viktig inkomstkälla som står för 34 procent av exporten, lever de flesta lantbrukare utan statligt stöd i hög fattigdom i marginaliserade och miljömässigt utsatta områden. De senaste åren har dock Nicaragua sett en blomstrande utveckling av jordbrukskooperativ, och sedan 2007 har antalet nästintill dubblerats till dagens 3 271. Många viljestarka kvinnor har genom kooperativen lyckats förbättra sina livssituationer och lever idag med hopp om en jämställd framtid för deras döttrar.

Kooperativet Colorado

På 45 minuters gångväg till närmsta by och busshållplats bor de 32 kvinnor, i lika många hushåll, som är medlemmar i kooperativet Colorado i nordvästra Nicaragua. För två år sedan drabbades det fuktiga markområdet av ett jordskred som skadade de flesta av husen. Sedan dess har familjerna slagit läger i tillfälliga baracker de själva konstruerat med plastpåsar, pinnar och plåtbitar till tak, vilka hålls på plats med stenar när de kraftiga regnen slår till. Under senaste året har organisationen FEM, Fundación entre Mujeres (Stiftelsen mellan Kvinnor), jobbat Det gamla huset har rasat med marken.: Lovisa Dragstedtför att skaffa ny mark och upprätta nya bostäder åt de drabbade kvinnorna och deras familjer. Det är ingen enkel uppgift eftersom många markägare ser snett på kvinnorörelser och vägrar sälja dem land, och ofta får man nöja sig med mindre jordlotter där hönsen och grisarna trängs med människorna på alltför små utrymmen.

Julia de Rosario är en av dem som sett sitt hus ge vika för naturens nyck. I väntan på att vatten ska installeras i det nya hus som FEM byggt åt henne bor hon tillsammans med sin dotters familj i ett skjul på sin tomt. Hon berättar om regeringens ogenomtänkta insatser med nybyggda hus som är för små och står för tätt och inte har rustats med varken dass eller vatten; och hon är glad över att vara medlem i FEM som når längre i sin hjälp. Genom FEM har hon fått chansen att skapa ett kooperativ tillsammans med andra kvinnor i Colorado, och stöd att ta sig ur ett äktenskap präglat av misshandel.

Att ta sig ur en beroendesituation

Det är 16 år sedan FEM:s initiativtagare Diana Martinez tog sig runt bland bergsgårdarna i nordvästra Nicaragua och pratade med kvinnorna om deras rättigheter till ett liv i jämställdhet och utan våld, om möjligheten att organisera sig, studera och leva ekonomiskt oberoende. Hon berättade om sin idé att starta en kvinnoförening, och uppmuntrade dem till att ansluta sig. Julia de Rosario var en av få som genast blev inspirerad och tog det första steget i det som skulle bli en lång kamp mot självständighet.

- Jag skrev upp mig på en kurs för att lära mig läsa och skriva tre dagar i veckan. Men tillfällena gav så mycket mer, de betydde gemenskap och insikt där vi pratade om situationen vi lever i och om våra rättigheter: sexuella, reproduktiva, ekonomiska och kulturella.

Kontakten med FEM och kurstimmarna började så ett frö hos Julia, och hon insåg att det liv hon levde, i våld och underordnad, inte var värt att leva. Hon bestämde sig för att hon ville skiljas, och idag har hon levt 14 år som självständig kvinna.

- Det har varit många tårar, trötthet och drömmar. Jag fantiserade om en egen landlott, om ett kooperativ och om att sälja produkterna på marknaden. Och jag är lycklig och stolt över att ha nått mitt mål.

Med ensamt ansvar för sina tre döttrar arbetade Julia de första åren i ett kooperativ som drevs av män där arbetet var alltför hårt och hon inte behandlades väl. Hon var fortfarande en blyg kvinna på den tiden, säger hon, och tyngdes av skuldkänslor över brytningen med sin man. Men den förändrade livssituationen bar sakta men säkert med sig sina positiva effekter, vilka Julia jobbade för att föra vidare till andra kvinnor i området genom att tala med dem om deras rättigheter.

- Till en början var det svårt att nå fram till kvinnorna eftersom de var så vana vid diskrimineringen och tog den för givet. De var också rädda för mig, och för vad det jag sa kunde innebära.

FEM stärker kvinnor på landsbygden

Idag är kvinnorna i Julias närhet starkare. De känner till sina rättigheter, kan numret till polisen och accepterar inte längre misshandeln. Under sina 15 verksamma år har FEM konstant vuxit sig större, och stöttar nu en sammanslutning av 6 kvinnokooperativ och 260 medlemmar. Genom att stärka kvinnor på landsbygden ekonomiskt och organisatoriskt vill man förändra det traditionella och mansdominerade levnadssättet på landsbygden och införa en öppnare syn på familjestrukturer och kvinnornas roll och rättigheter. Julia Baumgartner som är samordnare på FEM berättar att åtkomst till mark alltid har varit huvudfokus i FEMs arbete, eftersom egna landlotter ger kvinnorna chans till självständighet.

På gården växer det gamla appelsinträdet.: Lovisa Dragstedt- FEM bidrar också med krediter, frön, utveckling av infrastrukturen, och kontakter för att komma in på lokala och internationella marknader, säger Julia Baumgartner. Dessutom anordnas utbildningar i alternativa tekniker inom organisk odling, och olika studiecirklar.

Kvinnorna deltar själva i planeringen och har startat olika kommittéer där man diskuterar utveckling, mål och gemensam ekonomi. Sedan 2004 har FEM hjälpt 1313 kvinnor att ta grundskoleexamen och 125 stycken att ta högstadieexamen, av vilka 40 unga kvinnor har fortsatt till universitetet.

- Min yngsta dotter läser till psykolog, berättar Julia de Rosario. Kanske kan hon arbeta i kooperativen med att stötta och motivera kvinnorna, för hon vill vara kvar på landsbygden precis som mina andra två barn.

Julias döttrar har liksom många andra unga kvinnor i området sett och stöttat mödrarnas kamp för jämställdhet, och den nya generationen kan nu skörda frukterna från de banbrytande förändringar som föregått dem. Förändringar som ger tjejerna den ovärderliga gåvan av valmöjlighet: att själva kunna välja sin framtid, leva självständigt, studera, skaffa familj och slå sig ner där de vill. De flesta kvinnorna i Colorado uttrycker dock hur stolta de är över att inte ha emigrerat, utan att ha förbättrat sina liv på den plats de vuxit upp genom att fortsätta bruka marken.

Kampen i hemmen fortsätter på kooperativnivå

Genom sin organiska kaffeproduktion som säljs till rättvisemarknader i USA och Danmark under varumärket Las Diosas (Gudinnorna) är kooperativen i stort sett självgående. Man säljer också te och vin på den lokala marknaden, och försöker bredda inkomsterna genom att baka och sälja bröd, med hjälp av en ny typ av ugn som håller på att byggas på gårdarna. Förhoppningen är dock att kooperativen en dag ska bli helt självständiga, vilket just nu är särskilt viktigt med tanke på att den internationella finansieringen vacklar på grund av den oroliga ekonomiska situationen i världen. Men det finns gott om utmaningar för kvinnorna: åtkomsten till mark och resurser är fortsatt ojämn, produktionskostnaderna är ofta högre än avkastningen eftersom gårdarna är så små, och certifieringen för organisk produktion och Fairtrade är väldigt dyr.

Pitahaya: Lovisa Dragstedt

- Att vara organiserade i kooperativ ger en stor ekonomisk trygghet och har gjort det möjligt att sälja produkterna på marknaden, säger Julia de Rosario. Det har förändrat mitt liv avsevärt att ha en egen landlott och att vi lyckades starta kooperativet Colorado.

Också Julia Baumgartner har sett ändlösa förändringar under sina år med FEM.

- Kvinnorna har fått tillgång till mer information än de någonsin haft. Det har gett dem större självförtroende och skapat nya kontakter; de har fått erfarenhet av att tala inför folk på allmänna platser och i möten. Samtidigt har de intagit nya roller i sina hem och har kontroll över sina egna inkomster. När man inte längre är beroende av någon annan är det större chans att en person inte tolererar ett ohälsosamt förhållande eller våld i hemmet.

Text och foto: Lovisa Dragstedt, Infopraktikant Svalorna LA