Journalistmorden fortsätter i Honduras

I april mördades programledaren Noel Valladares från den honduranska TV-stationen Maya. Han blev nummer 21 i raden av journalister som mördats i Honduras under drygt två år. Detta gör Honduras till Latinamerikas näst farligaste land för journalister. Men världssamfundet har glömt Honduras, anser Bertha Oliva, ledare för MR-organisationen COFADEH.

Måndagsmorgonen den 23 april klockan 10 åkte programledaren Noel Valladares från TV-stationen Maya TV efter att ha avslutat sitt program. Med sig hade han sin fru, sin farbror, som fungerar som chaufför och livvakt, samt ytterligare en livvakt. 200 meter från TV-stationen hann en jeep upp bilen, fyra maskerade män hoppade ut och sköt mot passagerarna på nära håll. Alla utom hustrun, som Valladares enligt vittnen försökte skydda, avled omedelbart.

Bertha Oliva rapporterar om övergrepp på MR-rättigheter under en presskonferens.: Erika BrennerNoel Valladares, som innan den 23 april enligt honduranska medier mottagit flera hot, blev den tjugoförsta journalisten som mördats i Honduras sedan president Porfirio Lobo kom till makten i januari 2010. Detta gör Honduras till Latinamerikas farligaste land för journalister efter Mexiko, enligt Reportrar Utan Gränser. Av alla mord på journalister sedan 2003 har 75 procent begåtts under Lobos period, enligt den nationella kommissionen för människorättigheter, CONADEH.

Flest mord i världen

-Vi har gått 40 år tillbaka i tiden när det gäller mänskliga rättigheter, anser Bertha Oliva, ledare för den icke-statliga MR-organisationen COFADEH. Honduras idag har en statspolitik som strider mot de mänskliga rättigheterna, det handlar om en strategi som handlar om att tysta de få som fortfarande vågar öppna munnen, precis som i Colombia och Peru där man skapade en miljö av fruktan för att för att polis och militär skulle kännas oumbärliga. Man leker med människors desperation.

81 personer utav 100 000 mördas i Honduras, vilket är världsrekord vad det gäller mord, enligt FN. Det handlar om ett land där det begås 18 mord om dagen, där narkotikamaffiorna har makten i delar av landet och är djupt infiltrerade i den politiska sfären, där ungdomsgäng utpressar och mördar, där polisen är genomkorrupt och militären har övertagit en del av polisens befogenheter.

Hela journalistkåren drabbad

Mabel Márquez, journalist hos bonderörelsen Vía - Jag känner mig rädd, inte bara som journalist, också som medborgare, säger Mabel Márquez.: Erika BrennerCampesina, menar dock att man inte kan tala entydigt om journalistmorden:

- De mördade journalisterna kommer både från oppositionen och från de mera regeringstrogna medierna. Men det är också en del del av styrets strategi, att vilseleda, anser hon.

- Men det som alla mördade journalister har gemensamt är att de har förhållit sig neutrala och att de har vågat öppna munnen, menar Márquez.

Morden har också gemensamt är att de aldrig blir uppklarade.

- De anhöll två personer som enligt polisen hade begått rånmord, säger Márquez med ett torrt skratt.

Myndigheterna har alltid samma förklarning, säger hon: De mördade har kopplingar till de kriminella miljöerna, de unga har anknytning till ungdomsgängen. Kvinnorna har kommit ut på arbetsmarknaden och fått större frihet. Och så blir de inblandade i "olaglig verksamhet" och blir mördade.

Bertha Oliva anser att all undersökningsverksamhet är paralyserad. Det skapas symboliska organ som ska utreda morden, men det faller aldrig några domar. Dessutom är de som sitter i de beslutsfattande organen desamma som var delaktiga i statskuppen och nu försvarar det nya styret.

-Det finns ingenting som tyder på att de skulle vilja gå djupare, säger hon.

Honduras har glömts bort

Det handlar också om psykologisk terror. Många utsätts för hot. Får anonyma telefonuppringningar, textmeddelanden. Som Márquez säger:

- Ens telefon är offentlig. Och det är så lätt per telefon, utan att visa ansiktet.

Ett av offren är Diza Meza, kvinnlig journalist från COFADEH, vars fall Amnesty International nyligen har uppmärksammat. Meza fick inte bara dödshot, men blev också utsatt för sexuella trakasserier via telefonen, skriver Amnesty i ett uttalande. Men Bertha Oliva menar att det krävs mer uppmärksamhet.

Poliskåren är ökänt korrupt och många brott varken anmäls eller utreds.: Erika Brenner

- Det internationella samhället har glömt Honduras efter statskuppen 2009. Efter att vi åter blev inlemmade i Organisationen för de amerikanska staterna, OAS, (2010, red. anm), tror alla att det är frid och fröjd.

- Regeringen gör sitt bästa för att ha en bra image utåt, genom att skapa institutioner som Justitieministeriet, men det skadar bara Honduras. För det civila samhället finns inte längre sätt att skapa uppmärksamhet och känna att vi får solidaritet utifrån.

Olivas förslag är internationella läger, som slår sig ner där människorättigheterna körs över som värst:

- Det enda sättet är att berätta sanningen. Vi befinner oss i en absurd situation. Honduranerna är ett torterat folk.

Text och foto: Erika Brenner, frilansjournalist bosatt i El Salvador.

Fotnot: Artikeln är skriven innan mordet på journalisten Alfredo Villatoro, som kidnappades och återfanns mördad den 16 maj 2012.

Fakta

Faktaruta Honduras

Den 28 juni 2009 stormade militären Honduras presidentpalats och avsatte president Manuel Zelaya.

Kuppen
kom efter en tid av politisk kris i landet och utlöstes av Zelayas
försök att kalla till en folkomröstning om en grundlagsreform. Den fick hela världens uppmärksamhet.

Nyval
utlystes den 29 november 2009, men valet erkändes inte av det
internationella samfundet. Porfirio Lobo, från kuppmakarnas sida, vann
valet och installeras som president i januari 2010.
I juli 2010 blev Honduras åter accepterade i Organisationen för de Amerikanska Staterna,
OAS, som landet uteslöts från efter statskuppen.

Omvärlden verkar dock ha glömt bort Honduras, där situationen för människorättskämpar blir värre för var dag som går.