Journalist med livet som insats

I boken "Jag låter mig inte skrämmas" skildrar den mexikanska journalisten Lydia Cacho sin kamp för att skyldiga till barnpornografibrott och trafficking ska straffas. Det är en ångestfylld skildring av dagens Mexiko, där de som har pengar och makt köper sig sanningen och frihet från ansvar.

Att Lydia Cacho inte låter sig skrämmas är nästintill ofattbart. Sedan hon 2005 gav ut boken "Los demonios del Edén", där hon beskrev några av Mexikos mäktigaste affärsmän och politikers koppling till barnpornografi och trafficking, har hon levt under ständiga dödshot.

Efter att en mängd unga flickor pekat ut hotellägaren Jean Succar Kuri som ansvarig för pedofilnätverket, har Lydia Cacho sett det som sin uppgift att föra deras talan. I boken "Jag låter mig inte skrämmas – min kamp mot trafficking och korruption", som gavs ut i Sverige 2009, får vi följa hennes svåra vardag. Efter en anklagelse om ärekränkning från affärsmännen Kamel Nacif Borges, en av de utpekade i nätverket, är Lydia Cacho nära att hamna i fängelse på grund av mutade domare och advokater.

Frihetsberövad och torterad
Lydia Cacho blir frihetsberövad av poliser som lyder direkta order från delstatsguvernören Mario Marín, som är maskopi med Succar Kuri och Nacif Borges. Under en bilfärd från hennes hemstad Cancún till staden Puebla, utsätts hon för tortyr och mordhot. I Puebla undgår hon att hamna i fängelse genom att betala en rekordhög borgensumma. Senare ska ett inspelat telefonsamtal avslöja att Nacif Borges och Mario Marín planerat fängslandet och att Lydia Cacho skulle våldtas med en kvast av andra kvinnor i fängelset.

Barnpornografiska filmer där hotellägaren Succar Kuri våldtar småflickor "tappas bort" av polisen, men dyker upp vid senare tillfälle då de bjuds ut för 40 000 dollar styck. I en video som smygfilmats av ett av hans offer, berättar Succar Kuri om hur han han njuter av att våldta fyraåringar. Tillsammans med mängder av inspelade telefonsamtal är bevisningen mer än tillräcklig för att de mäktiga männen ska dömas till fängelse, med de fortsätter att verka utan straff.

Lydia Cacho skildrar hur bakbundna journalister är i genomkorrupta samhällen, och hur stora risker de måste ta för att förmedla sanningen. Hon beskriver de politiska och sociala mekanismerna i den mexikanska korruptionen, och ger en trovärdig förklaring till varför åtta av tio mexikaner anser att det är meningslöst att anmäla brott.

Utpekade fortfarande på fri fot
Succar Kuri flydde efter anklagelserna till USA, men utelämnades sedan till Mexiko, där han nu sitter i fängelse. Mario Marín sitter dock fortfarande kvar på sin post som guvernör i staten Puebla. Affärsmannen Kamel Nacif Borges har börjat tillverka Disneyleksaker, och expanderar sina företag världen över.

Mexiko anses vara det farligaste landet i världen för journalister. Enligt Reportrar Utan Gränser har 62 journalister mördats i landet sedan år 2000, och ytterligare tio har rapporterats saknade. Mexiko är ett av de länder som Latinamerika.nu uppmärksammar i samband med pressfrihetsdagen den 3 maj. Att utsatta journalister får internationellt stöd är nödvändigt för att hålla dem vid liv.

Sofie Karlström