Förhållandena är mycket svåra i de tältläger där över en miljon haitier lever efter att de blev hemlösa i samband med jordbävningskatastrofen. Men tältlägren utgör trots allt en fast punkt för många som har förlorat allt. Nu hotas en del av dem av att vräkas.

Vid ett tält bredvid en pöl av smutsigt vatten står en grupp barn. På frågan om vad de önskar sig mest av allt svarar de samfällt: 

- Vi vill äta. Vi vill gå i skolan. 

Barnen bor i Barbancourt 2, ett av mängder av tältläger i Haitis huvudstad Port-au-Prince. Här bor två tusen personer som förlorade sina hem i samband med jordbävningskatastrofen i januari. Det är också ett av de tältläger vars invånare riskerar att bli vräkta. 

David Bazil är medlem i lägerrådet och var tidigare rektor för en skola. En grupp barn följer efter när han går runt i lägret och visar upp alla hål och revor som finns i presenningar och tältdukar. Ett av tälten består enbart av en metallställning. 

- Han som bor där hade inga pengar till en presenning, säger Bazil och föreslår att han kanske kan använda tomma rissäckar som väggar istället. 

Bazil pekar mot en rad bajamajor och säger att de är så smutsiga och töms så sällan att invånarna föredrar att göra sina behov i plastpåsar istället. Bredvid toalettbåsen står en rad duschar varifrån det rinner en rännil av vatten som slutar i en stor vattenansamling som är full av mygglarver.   

 Många av lägrets invånare förlorade nära och kära i jordbävningen, men också sina arbeten och sina bostäder. Livet i lägret är miserabelt men Bazil påpekar att det trots allt utgör en form av hem. Han säger att stressnivån bland invånarna förvärras av att den person som säger sig äga marken hotar med att vräka dem alla för att istället kunna bygga en fabrik på platsen. 
 
Än så länge har få permanenta bostäder blivit byggda åt jordbävningens offer. Hyrorna på de få bostäder som är tillgängliga har rusat i höjden medan många inte har råd att reparera sina sönderslagna hus. 
 
- Markägaren har i sex månaders tid krävt att vi ska flytta, men vi vägrar eftersom vi inte har någonstans att ta vägen. Till en början kom han med polisen för att tvinga oss att ge oss av, men för tre månader sedan gav han oss en frist på ytterligare tre månader, berättar Bazil. 
IPS har inte lyckats få kontakt med markägaren för en kommentar. 

 
En markägare som dock lyckats få bort hemlösa från ett tältläger är den katolska Salesianerordern i Carrefour, strax utanför Port-au-Prince. Fader Pierre Ernest Bazile bor i munkarnas del av orderns stora byggnad, vars skuggiga utsida nu har förvandlats till en campingplats för hemlösa haitier. På andra sidan en mur ligger Salesianernunnornas mark, som fram till mitten av augusti var hem för närmare 13 000 hemlösa som bodde i tält. 

Saint Badette Mira, ordförande för Organisationen för offren för jordbävningen 12 januari, var en av dem som bodde på nunnornas mark. Och enligt honom vräktes lägerinvånarna – varav en del med brutala metoder. 

Fader Pierre Ernest Bazile håller däremot inte med om att det handlade om en vräkning. Han säger att man från början meddelade att de hemlösa skulle få bo på marken under en begränsad tid. Men när lägret blev kvar längre än beräknat inledde man enligt fader Bazile en dialog med tältlägrets invånare. 
 
- Vi insåg att de levde under svåra omständigheter, tälten började falla sönder, men vi hade inte de resurser som krävdes för att hjälpa dem att leva värdigt. Då sade vi att vi skulle göra något för dem. Folket var villiga att flytta – om de fick någon form av hjälp, säger han. 

Salesianerordern beslutade att ge ett bidrag på motsvarande mellan 1 400 och 2 800 kronor till varje familj som fanns på platsen. Dessutom fick familjerna mat som skulle räcka i två veckor samt en madrass, säger fader Bazile. 

- Vi låtsas inte att vi gjorde allt för dem, säger han och tillägger att alla familjer som flyttade ut hade någon annanstans att ta vägen. 

Enligt fader Bazile var projektet så lyckat att man planerar att genomföra det även på andra platser på ägorna där hemlösa människor har slagit upp läger. 

- De väntar otåligt på att få ge sig av. Men vi tvingar inte bort dem, det handlar om en dialog. 

Saint Badette Mira säger dock att de bidrag som de utflyttade familjerna fick var betydligt lägre – motsvarande drygt 400 kronor. 

Fader Bazile hävdar dock att Badette är en bråkstake som genom flygblad och radioutsändningar uppmanade folk att inte flytta från lägret. Han avvisar också att Badette eller någon annan tvingades bort med våld. 

Badette säger istället att hans tält förstördes och att han hotades till livet på grund av sitt motstånd mot att flytta. Till sist tog han dock emot orderns bidrag och gav sig iväg. Han menar att om han inte tagit emot bidraget så hade tvingats bort i alla fall. 

- De hävdar att det handlade om en frivillig flytt, men det är inte sant. Det är skamligt att en haitisk präst påstår något sådant. 

David Bazil från Barbancourt 2 och Badette är båda med och organiserar manifestationer mot vräkningarna av tältläger. Mario Joseph från den lokala organisationen Bureau des Avocats Internationaux försöker samtidigt föra ut frågan på den internationella arenan. 

 Nyligen talade Mario Joseph inför Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IACHR, där han underströk att den haitiska konstitutionen garanterar alla medborgare rätten till en bostad. 

 - Haitis regering har rätt att införa ett tillfälligt stopp för vräkningarna fram till dess att man hittat en permanent lösning för de hemlösa, sade han. 

 IACHR kommer nu att granska ärendet. 

Judith Scherr/IPS