Ray Walser, ledande policy-analytiker för tankesmedjan The Heritage Foundation och specialiserad på Latinamerika, förekommer regelbundet som politisk kommentator i FOX News Channel och CNN. Latinamerika.nu har intervjuat honom om hans syn på relationen mellan USA och Latinamerika.

Hur skulle du beskriva USA:s relationer till Latinamerika under Obamaadministrationen?

- Hur det ligger till beror i viss mån på din egen politiska tillhörighet och ställningstagande i frågan. Men jag tror att man kan hitta en konsensus bland författare från vänster till mitten om att Latinamerika inte står särskilt högt på Obamas dagordning. När man ser vilka frågor som varit på presidentens bord såsom Irak, Afghanistan och finanskrisen så får man ha en viss förståelse för detta. Utrikesminister Clinton har rest mycket i regionen och på det sättet har det balanserat att presidenten inte hunnit med att göra det själv.

Är det rätt att säga att Bush inte ägnade tillräckligt med tid åt Latinamerika?

- Jag tror det är fel. Jag tror att Latinamerikaner hyste agg mot Bush på grund av skäl som ligger utanför det bilaterala förhållandet. Det handlade mer om kriget i Irak och globala frågor där man motsatte sig USA:s agerande. Om man tittar på frihandelsavtalet" The Bolivian Challenge Account" och aidsbekämpning som gått till Karibien och andra latinamerikanska stater så är det starka program. Men det handlar också om stöd till Colombia, för att köpa missiler, vilket hjälpt till att vända på hela situationen där. Om man ser till allt detta så tycker jag inte att man kan säga att Bush försummade Latinamerika. Obamaadministrationen däremot kommer att få svårare att motivera vad de har gjort i Latinamerika under sin tid vid makten.

Har de diplomatiska aktiviteterna ökat med Obama?

- Jag tror att de har haft ett antal möten, att de dragit samman ett antal ad hoc-grupper, vilket redan började under Bushtiden som "vägen till rikedom" och "energi och partnerskap". De har också dragit samman lösa koalitioner av människor för att öka de diplomatiska aktiviteterna. Men å andra sidan har man inte lyckats få kongressen att godkänna frihandelsavtalen mellan Panama och Colombia, och man har inte lyckats sätta sin profil på någon speciell politisk fråga.

Vad skulle en republikansk president göra annorlunda i Latinamerika i jämförelse med Obama?

- Jag tror att en republikansk president skulle titta närmare på den oroväckande utvecklingen i Venezuela. Det är min uppfattning att det borde finnas en plan för att försöka sänka tullbarriärer. Jag tror också att man skulle vilja skapa en omgivning som var mer fördelaktigt inställd till företagande i Latinamerika än den som vi ser just nu.

När det handlar om säkerhetspolitiken så har Iran skapat inflytande i delar av Latinamerika, vilket betyder att Hamas och Hizzbola verkar ha etablerat sig. Jag tror att det borde göras större insatser för att komma åt dem. Det skulle behövas en annan typ av politik, som mer skulle skydda amerikanska intressen. Den skulle vara synnerligen mer kritisk än Obamaadminstrationen mot exempelvis Hugo Chavez, Evo Morales och Daniel Ortega.

Hur har Obama hanterat det växande vänsterinflytandet i Centralamerika?

- Om man tittar på El Salvador så ville åtminstone de konservativa att Arenapartiet skulle vinna, även om de var splittrade och inte ställde upp med sin starkaste kandidat. Om man ser det utifrån Obamaadminstrationens perspektiv så var det den utgång som man vill ha. Obamaadminstrationen har omfamnat Funes och man ser honom inte direkt som en undersåte till Chavez, utan mer som en respektabel ledare som kan härledas till en socialdemokratisk tradition. Han har slagits mot de mest extrema vänsterkrafterna inom FMLN och han har inte velat ansluta sig till ALBA.

USA har också jobbat med att separera Ecuador från Chavezpakten. Det har varit betydligt svårare att göra några framsteg med Chavez, Morales och Ortega. I den alliansen är Chavez och Kuba de centrala aktörerna och de är motståndare till i stort sett allt som intresserar USA; alltifrån öppna marknader till mänskliga rättigheter motsätter man sig. Obamaadministrationen har inte kunnat enas med Bolivia eller kring några insatser kring narkotikabekämpning.

När det handlar om Daniel Ortega så har vi inte sagt någonting om hans opålitliga uppträdande. Vi har sagt väldigt lite om att han fortsätter att ändra konstitutionen eller köper upp röster för att få chansen att sitta kvar vid makten.

Han har gått från att representera en revolutionär rörelse som kallas för FSLN till att representera en rörelse med några få äldre följeslagare. Målet i dag verkar vara att sitta kvar vid makten. Det är tydligt att Daniel Ortega på djupet studerat den nicaraguanska historiens och försöker porträttera sig som Somoza, men med vänsterpolitiska målsättningar.

Har Obama skapat några nya allierade och har han förlorat några?

- Jag tror att han ville ha ett starkt förhållande till Brasilien. Det tror jag att man delvis har lyckats med, men det finns tecken på slitningar i relationen. Detta beror till stor del på den nya orienteringen gentemot Mellanöstern och Mahmoud Ahmadinejads statsbesök i landet som var likt ett slag i ansiktet på Washington. Det är möjligt att besöket även hade ägt rum om Bush hade suttit kvar vid makten. Vi får ändå konstatera att detta skadat den amerikanska utrikesministerns anseende i landet och skadat USA:s utrikespolitiska intressen.

Förhållandet med Brasilien har också blivit mer komplicerat på grund av Kinas ökade närvaro i regionen och på grund av den starka tillväxten i den brasilianska ekonomin. Det betyder inte att Brasilien är vår fiende och att vi inte kan samarbeta kring olika frågor såsom Haiti. Det betyder emellertid att relationen till Brasilien blivit mer komplicerad.

Text: Andreas Lång

Fotnot: intervjun är gjord i oktober 2010, av den anledningen kan en del faktauppgifter ha ändrats.