Det som började med våldsamma avhysningar av mer än 700 familjer i området kring Polochic i östra Guatemala i mars har nu utvecklats till en rejäl humanitär kris. Trots beslut från den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter om speciella skyddsåtgärder för de familjer som avhysts, har situationen inte förbättrats.

I mitten av mars i år uppmärksammades maya q’echi folkets lidande i Polochicdalen då fler än 700 familjer miste sina hem, sin mark och sina grödor. Såväl polis och militär som sockerfabriken Chabil Utzajs egna säkerhetsstyrka tvingade under våldsamma former bort familjer som sedan november 2010 ockuperat den oanvända marken. Bönderna fick ingen tid att hämta varken sina personliga ägodelar eller sina grödor innan allt sattes i brand. I tumultet den 15 mars dödades bonden Antonio Bev Ac, under omständigheter som ännu inte klargjorts.

Cirka två månader efter avhysningarna, lördagen den 21 maj, sköts bonden Oscar Reyes till döds med cirka 20 skott av privata säkerhetsvakter från Chabil Utzaj när han tillsammans med andra bönder från kollektivet Tzalamila arbetade ute på sin mark. Nästa offer blev bondeledaren Maria Margarita Chub Che, som dödades utanför sitt hem den femte juni av maskerade och beväpnade män på motorcykel. I inget av dessa fall har någon skyldig hittats och intresset från myndigheterna är minst sagt svalt.

Speciella skyddsåtgärder utan resultat

Ett av husen i Polochic som undgick nedbränningarna. Fotograf: Karin BenderDen 20 juni beviljade den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter så kallade speciella skyddsåtgärder för fjorton maya q’echi byar i och runt kommunen Panzós. I beviljandet fastslås att familjerna blev avhysta på olaglig väg, utan att en rättsorder presenterades. En dialog mellan statliga myndigheter och sociala organisationer för att lösa situationen på ett fredligt sätt fördes samtidigt som avhysningarna började.

Den interamerikanska kommissionen påpekar att mellan 700 och 800 familjer var utan mat, vatten och husrum två månader efter avhysningarna. Man uppmärksammar också de våldsamheter som resulterat i flera döda och uppmanar staten att vidta åtgärder för att försäkra dessa människor sin rätt till mat, vatten och tak över huvudet. Ännu har dock staten inte verkställt de speciella skyddsåtgärderna för någon av de fjorton byarna.

Rätten till lämplig bostad är en av FN fastställd mänsklig rättighet. I dokumentet om avhysningar går att läsa att olagliga sådana är ett brott mot denna rättighet. Om det existerar en juridisk order om avhysning ska denna presenteras och staten måste sedan garantera att de avhysta människorna får tillgång till ny bostad, vatten, mat och så vidare. Detta har heller inte hänt.

Repressionen fortsätter – och sprider sig

Efter de tre avrättningarna i Polochic har repressionen fortsatt i form av hot och övervakning från säkerhetsvakter från Chabil Utzaj. På regeringens hemsida gjorde president Alvaro Colóm ett uttalande där han påstår att alla bönder var beväpnade och att det var de som startade våldsamheterna. Detta trots att det finns bevis i form av videomaterial som visar på motsatsen. Att statens kriminaliserar bonderörelsen är en relativt vanlig företeelse i Guatemala, som gör det enklare att rättfärdiga våldsamma operationer, som exempelvis avhysningarna i Polochic.

Den 10 augusti var det återigen dags då beväpnade män attackerade bönder från 22 familjer som bosatt sig vid vägkanten utanför ett av de avhysta samhällena. Tre personer fick skottskador, varav en av dem en nioårig flicka. De beväpnade männen satte sedan eld på fem hus och rånade bönderna på bland annat deras mobiltelefoner. Denna gång rörde det sig endast om privata säkerhetsstyrkor, men någon utredning från regeringens sida har inte startats.Kilometer efter kilometer med afrikansk palm breder ut sig. Fotograf: Karin Bender

Vem ska äta sockerrören?

Situationen i Polochic är på många vis symbolisk för hela Guatemala. Det råder hungerskris i landet och förra året dog mer än 6000 människor på grund av hunger eller undernäring. Minst 50 procent av Guatemalas barn lider av kronisk undernäring. Samtidigt står transnationella företag och oligarkin som ägare (många gånger utan lagliga papper) till enorma ytor mark där man odlar sockerrör eller afrikansk palm, något som fyller många mäktiga mäns bankkonton, men få hungriga barns magar. I många fall ligger mark i träda. Basgrödor som skulle ha räckt hela året är redan slut i några av departementen i östra Guatemala. Att omfördela jorden är helt klart ingen valfråga som finns med på partiprogrammen inför valet den 11 september, då en liten men mäktig del av befolkningen tjänar på den sneda fördelningen.

Avhysningspolitiken har nu också spritt sig till andra delar av landet; den 23 augusti kördes 300 bönder bort från ett område i Petén nära gränsen till Mexiko då myndigheterna anklagade dem för att vara inblandade i knarkhandeln. Människorättsorganisationer ser detta som ett tydligt fall av kriminalisering och menar att statens mål är att få tillgång till marken för att bygga nya megaprojekt. Många av de bortkörda familjerna flyr nu till Mexiko och situationen påminner spöklikt mycket om de värsta åren under inbördeskriget då tusentals guatemalaner flydde till grannlandet för att undkomma den dödliga repressionen.

Text: Karin Bender, Kristna Fredsrörelsen