Ingen anledning att gratulera

Grattis på Internationella kvinnodagen! Feliz día de mujer! Det är den 8 mars och i sociala medier och på gatan blir jag överrumplad av klämkäcka grattishälsningar från såväl kvinnor som män. Hälsningarna är av olika karaktär, men det inneboende budskapet som maniskt upprepas är detsamma: Du är född till kvinna och just idag ska vi fira det. Hurra!

 En del gratulationer tar det även ett steg längre och hyllar även kvinnors skönhet och "mystiska urkraft". Andra berättar - inte utan stolthet - att de har gett bort blommor och choklad.

Jag känner dock inte för att brista ut i ett tacksamt glädjetjut när jag hör och läser dessa stora ord om vår inneboende "mystiska kraft". För varje gratulation, statusuppdatering och kram får jag istället allt svårare att hålla mig från att kräkas lite diskret i munnen. I synnerhet med tanke på att jag precis läst rapporter och artiklar om kvinnomord i Guatemala, Nicaragua och Honduras. Ett par axplock: Under 2012 skedde 85 kvinnomord i Nicaragua enligt organisationen Red de mujeres Contra la Violencia. Det är en ökning med nio mord från föregående år. (Hurra!) Guatemala är ett av de länder där det mördas flest kvinnor i hela världen. 2012 mördades över 630 kvinnor enligt officiella siffror. (Grattis!) I Honduras blev 606 kvinnor mördade under 2012 enligt CLOC- La Vía Campesina. Under 2013 har redan 60 kvinnor mördats. (Ta en ros!)

De dystra siffrorna från Centralamerika är långt ifrån några isolerade uttryck för diskriminering av kvinnor. Det är en global åkomma. Inte heller "världens mest jämställda land", Sverige, är fritt från våld mot kvinnor eller ojämlika strukturer. Under 2012 anmäldes 28 300 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år enligt BRÅ. Jämlika löner beräknas kvinnor och män ha i Sverige först om 100 år. Så nej. Jag känner mig inte tacksam för diverse grattishälsningar på den Internationella kvinnodagen. Det är helt enkelt inte särskilt fördelaktigt att födas som kvinna. Det finns ingen anledning till att oreflekterat gratta eller fira. Som Nanna Johansson uttryckte det i programmet Tankesmedjan i P3 förra året: "Det är ju som att säga grattis till en hiv-smittad på Världsaidsdagen".

Jag stänger av datorn och åker till en demonstration. Här, i centrala Managua, har kvinnor i alla åldrar (och även en del män) samlats för att uppmärksamma strukturella ojämlikheter och kräva förändring. Framför mig tornar ett hav av människor upp sig. Jag ser slagkraftiga plakat, knutna nävar och regnbågsflaggor i luften. Jag hör röster enas. Och jag känner lukten av kampen. Det är först då jag känner mig tacksam. Tacksam för att det ändå finns så många människor som vill och orkar förändra. För det är just detta som den Internationella kvinnodagen handlar om för mig: kamp. Förändring. Det, och inte att gratulera på folk på gatan eller på facebook.

Text och foto: Lina Karlsson, Latinamerikagrupperna.

Krönikan är tidigare publicerad i tidningen Folket