Den 10 april är det presidentval i Peru. President, kandidater till kongressen och till det andinska parlamentet ska utses. Fem presidentkandidater leder stort i opinionsundersökningarna, men var hör de egentligen hemma ideologiskt? Latinamerika.nu har träffat sociologen Alipio Montes för att reda ut läget.

- Det är svårt att skilja kandidaterna åt politiskt eftersom alla ligger i mitten eller något till höger, förklarar Alipio Montes, som arbetar på organisationen CEDER och är professor på universitetet San Agustín i Arequipa.

Den kandidat som hittills lett opinionsmätningarna är Alejandro Toledo, president i Peru åren 2001-2006.

En annan vinsttippad kandidat är Keiko Fujimori, dotter till ex-presidenten Alberto Fujimori som sitter i fängelse för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Luis Castañeda, före detta borgmästare i Lima, Ollanta Humala, tidigare militär som profilerat sig som ett nationalistiskt alternativ, samt Pedro Pablo Kuczynski som bland annat tidigare varit finansminister i Toledos regering, är andra toppkandidater.

Veckorna innan valet har opinionssiffrorna jämnat ut sig alltmer. Toledo ser fortfarande ut att vara den kandidat som har störst stöd. Men om ingen kandidat lyckas få en majoritet av rösterna blir det en andra omgång, och vilka två som skulle kunna mötas där är mycket osäkert.

Personen viktigare än ideologin

Alipio Montes. Fotograf: Pernilla NordvallKandidaternas kampanjer är fulla av vallöften. Flera lovar fler lärare i skolorna och ökade resurser till polisen. Det talas också om att förbättra sjukvården och att bekämpa fattigdomen, framför allt på landsbygden. Däremot motiveras förslagen inte på ideologisk grund och det är svårt att utifrån kampanjerna avgöra var kandidaterna hör hemma politiskt.

- Det går att definiera Castañeda, Fujimori och Kuczynski som neo-liberala högerpolitiker medan Toledo ligger mer i mitten. Humala var tidigare vänsterradikal, men även han har rört sig alltmer mot mitten, säger Alipio Montes.

Anledningen till att politisk ideologi har fått en undanskymd roll beror främst på att neo-liberalismen har positionerat sig som den allmänt rådande politiska diskursen, menar Montes. I valrörelsen för fem år sedan profilerade sig kandidaterna tydligare politiskt, men numera finns det en konsensus om vilken ideologi som är den gällande och därför fokuserar kampanjerna främst på kandidaterna som personer och deras förslag i sakfrågor.

Montes menar att Perus enda riktiga parti är högerpartiet APRA, som den sittande presidenten Alan García representerar. Vänstern har aldrig lyckats organisera sig i reella partier och det finns inte heller någon kultur av att engagera sig i partier.

- De partier som finns idag är inte partier i ordets rätta bemärkelse, utan de är snarare rörelser. Det är inte partiprogrammet som står i centrum utan partierna fungerar som en bakgrund till den enskilda kandidaten, anser Montes.

Bristande demokratisk kultur

Livegenskapen, som praktiserades i Peru långt in på 1900-talet, har enligt Montes skapat en mentalitet där man har stor respekt för auktoriteter och knyter an till dem som visar vänliga gester.

- Denna mentalitet har utnyttjats politiskt genom att kandidater har delat ut mat och kläder till fattiga människor. På så vis har de kunnat vinna deras lojalitet och deras röster, samtidigt som de visar upp sig som någon som gör något konkret.

Kandidatens personlighet blir därför mycket viktig.

- I de flesta fall är det inte politiken som avgör vem väljarna röstar på, utan de baserar sina val på om de tycker att kandidaten verkar trevlig eller kan erbjuda dem något, säger Montes.

Trots det är förtroendet för politikerna urvattnat.

- De allra flesta tror nog inte att politikerna kommer att hålla sina löften. För att komma tillrätta med det problemet måste korruptionen upphöra. Den underminerar förtroendet för politikerna, tror Montes.

Politisk ideologi har nästan blivit något fult i Peru. Montes menar att eftersom neo-liberalismen har en så pass stark position ses andra ideologier som icke-trovärdiga. Att en ideologi i sig betraktas som något fult märks i årets kampanj. På Toledos partis hemsida kan man läsa att "Perú Posible är ett analytiskt politiskt parti med en framtidsvision som inte begränsar sig till någon ideologisk lära, varken politisk eller ekonomisk, oavsett dess budskap". Detta visar tydligt att när Peru går till val den 10 april är det inte ideologin som avgör vem som hamnar på presidentposten.

Text och foto: Pernilla Nordvall och Ida Lövestam, Svalorna Latinamerika