Sedan år 1990 har cirka 3000 personer som tidigare arbetat på sockerrörsfälten i byn San Antonio, Nicaragua, avlidit av kronisk njursvikt på grund av sockerproducenterna Sugar Estates Ltd:s industri i området. Cirka 8000 människor beräknas ha insjuknat i sjukdomen till följd av de giftiga ämnen som släppts ut i naturen.

Carmen Ríos Urbina Fotograf: Malin Stråle – Varje dag begraver vi tre, fyra personer, berättar Carmen Ríos Urbina, representant för den nicaraguanska föreningen för drabbade av kroniskt njursvikt, efter att deras fall tagits upp i Folkets Domstol under det III Amerikanska Sociala Forumet i förra veckan.

Enligt före detta arbetare och änkor till arbetare som avlidit beror sjukdomen på användandet av starka bekämpningsmedel och föroreningar av grundvattnet orsakat av Sugar Estates Ltd, som ingår i koncernen Grupo Pellas och som ägs av en av de rikaste familjerna i Nicaragua. Arbetarna får stöd från den lokala sjukvårdsinrättningen i sina slutsatser.

- Grupo Pellas vill inte erkänna att vi blir sjuka av gifterna som deras företag använder, säger Carmen Ríos Urbina. Det de gör är brottsligt, eftersom de mycket väl vet att de arbetare som har arbetat på sockerrörfälten hela livet har blivit sjuka. Men Grupo Pellas vägrar att kännas vid problemet. Vi kräver att regeringen gör en omfattande utredning för att klargöra att det är på grund av Sugar Estates som vi blivit sjuka.

Presentationen av fallet inleddes på torsdagen i förra veckan med visningen av en video från byn, med starka bilder från en begravning och personer som insjuknat som berättade sin historia. Efter att filmen visats var ett av vittnena så upprörd att han inte orkade ställa sig på scenen för att berätta sin historia. Istället fick en annan representant ta över.

Folkets domstol läste den sista dagen på Forumet upp sin dom som innehöll en etisk och moralisk anklagelse av regeringen och företaget. Domstolen kräver att regeringen följer de internationella miljökonventioner som de skrivit under samt att regeringen och ILO ser till att den nationella och internationella lagstiftningen om arbetarnas rättigheter följs.

- Vi har kommit hit till Guatemala eftersom vår regerings lagar inte hjälper oss, förklarar Carmen Rio Urbina. För oss betyder det mycket att någon verkligen är medveten om vår situation och att domarna har lyssnat på det vi har sagt, nämligen hur folk i vår by dör varje dag på grund av de gifter som företaget använder.

- För oss innebär det en stor seger att någon lyssnar på vad vi har att säga, så att Grupo Pellas märker att vi inte är ensamma, och att omvärlden erkänner våra rättigheter. Vi hoppas att Grupo Pellas nu ska lyssna på oss när de förstår att omvärlden börjar bli medveten om vad deras företag orsakar.

Karin Henningsson