År 2004 gick ledarna för den colombianska paramilitära organisationen AUC med på att avväpna sin milis i utbyte mot att medlemmarna skulle få straffrihet. Sedan dess har närmare 31 000 stridande lämnat ifrån sig sina vapen för att börja leva ett lagligt liv. Men hur lyckad har avmobiliseringsprocessen varit, och har paramilitärernas inflytande över Colombia egentligen minskat?

De senaste månaderna har skandalerna varit många i Colombia. Personer på högsta nivå i regeringen och militären har anklagats för kopplingar till AUC – en terroriststämplad paramilitär organisation med stort ekonomiskt och politiskt inflytande i det colombianska samhället. Skandalerna har också fått internationell uppmärksamhet. USA har nyligen fryst delar av sitt stöd till militären i Colombia på grund av anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter, och även EU har uttalat sig kritiskt.

Paramilitärens historia inleddes någon gång på 1980-talet. Konflikten skärptes när paramilitära grupper bildades för att skydda jordägare mot vänstergerillorna, främst FARC och ELN. Colombias armé behövde få grepp om gerillan, och inledde därför samarbete med dessa olagliga självförsvarsgrupper. Tanken var att paramilitärerna kunde utföra de smutsigare dåd, till exempel beställningsmord på civila gerillasympatisörer, som militären själva inte kunde göra i enlighet med krigets lagar.

När kokahandeln kom in i bilden växte de paramilitära grupperna, blev mer självständiga och började spridas över landet. En nationell paraplyorganisation bildades, Colombias förenade självförsvarsstyrkor (Autodefensas Unidas de Colombia – AUC). På nittiotalet begick de rysliga massakrer på civila, men även idag sker mord på dem som står i vägen för deras aktiviteter – människorättsaktivister, fackföreningsledare, journalister, bondeledare. Genom ett maffialiknande nätverk finansierar de sin verksamhet med utpressning, korruption och kokainhandel.

De är de högsta cheferna i denna organisation som 2004 slöt avtal med regeringen om att avmobilisera sina trupper. Denna avmobiliseringsprocess har blivit starkt kritiserad. Nya väpnade grupper som terroriserar främst landsbygdsbefolkningen har uppkommit och ersatt de paramilitära grupperna. Dessutom menar kritikerna att i många fall har det inte skett någon verklig avmobilisering.

”Konflikten har fördjupats”

Två ledare för organisationer i det civila samhället i södra Colombia på gränsen till Ecuador, Pedro och Juan, hänvisar till vittnesmål från civilbefolkningen. De menar att paramilitären nu snarare har fått ett starkare grepp i regionen. Dessutom har dessa grupper numera verksamhet i regionhuvudstaden Pasto, vilket de inte hade före avmobiliseringsprocessen.

– Konflikten har fördjupats. Förut visste vi åtminstone om hur strukturen såg ut. Idag, med de nya grupperna, är det svårare att utkräva ansvar, säger Pedro.

Stefan Åström är operativ chef för MAPP, en fredsmission med mandat av OAS (De amerikanska staternas organisation) som ska verifiera att avtalet följs:

– Visst finns det exempel på nyrekrytering och att vissa grupper har tagit upp vapnen igen. Det är ett av de största problemen vi arbetar med. Men de flesta har trots allt lagt ner vapnen. Av de 31 000 avmobiliserade handlar det om några tusen som på olika sätt fortsätter med paramilitär verksamhet.

Han menar att i jämförelse med andra avmobiliseringsprocesser i Afrika, Asien eller Latinamerika, så har det varit en verklig avmobilisering.

Regeringen menar att det endast är nya lokala grupperingar som formats för att skydda kokainhandeln, dess odlingar, fabriker och handelsrutter. Pedro tror inte att så är fallet:

– Om de bara hade handlat om droger, hade paramilitären inte varit så involverade i regionen. Då hade de inte behövt hota sociala ledare. De har en stor social, politisk och ekonomisk kontroll i regionen och en tydlig politisk koppling. Det har stora ekonomiska intressen här, säger han.

Återintegrering av de avmobiliserade

Många är dessutom skeptiska till hur återintegreringen av de avmobiliserade personerna har fallit ut. Staten har ingen kontroll på var de avmobiliserade är, menar Pedro och Juan. De själva känner till få personer som deltar i de statliga programmen.

– I princip kan de gå till banken en gång i månaden och hämta ut sitt understöd, men ändå fortsätta att arbeta för sin gamla befälhavare. På ett sätt kan man säga att staten finansierar kriminell verksamhet.

Stefan Åström på MAPP är orolig för framtiden: ”Vi står inför en situation som liknar den i El Salvador. Nu finns det många små grupper som är svårare att kontrollera. Dessa grupper kan börja strida med varandra och då faller säkerheten för civilbefolkningen.”

”I början av avmobiliseringarna fanns en positiv känsla av att det skulle fungera. Då hade vi en möjlighet. Våldet minskade, paramilitärerna lämnade många områden. Idag är de tyvärr tillbaka.”, säger han.

Det finns trots allt ljusglimtar i den Colombianska konflikten. Paramilitärens offer har börjat komma upp på den officiella agendan – för första gången pratar man om deras rättigheter. Det pågår också just nu en intensiv debatt om regeringens och militärens kopplingar med paramilitären. Förhoppningsvis kommer detta att lyfta upp den djupt ingrodda korruptionen i samhället till ytan.

De båda ledarna i södra Colombia tycker att avmobiliseringsprocessen har misslyckats rejält. Om de nya paramilitära grupperna säger Pedro:

- Det är samma produkt med ett nytt namn.

Mattias Niinisaari, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia