"Gå och rösta - för demokratin, för ditt land!"
Klockan 19.00 på lördagskvällen kom det verkliga startskottet för parlaments- och kommunalvalet i El Salvador. Då bröts alla TV-sändningar till förmån för femton minuters brandtal från valdomstolens ordförande Walter Araujo. Uppmaningen: Gå och rösta – för demokratin och för ditt land! Ett annat tecken på val här i landet är alkoholförbudet som sträcker sig från lördag till och med måndag. Ingen försäljning får ske – varken över bardisk eller i butik. En specialkommission besöker restauranger, barer och butiker för att se till att den torra lagen, la ley seca, följs.
Men framförallt märks valet på gatan. Utanför vallokalen Colegio Cristóbal Colón i centrala San Salvador är det, redan vid halv elva tiden på förmiddagen, mycket folk. De letar efter sitt namn på någon av de många listor som finns uppsatta utanför ingången. Namnet är kopplat till ett nummer som leder till rätt röstbås. Det går förbi en hund i Arena T-shirt och samma parti delar ut vattenpåsar med partiets symbol.
Inne i själva lokalen trängs FMLN-funktionärerna i helrött, Arena-funktionärerna i vitt-blått-rött, polisen i svart, militärerna i ljusgrönt, frivilligfunktionärerna i oranga eller gula T-shirts och sist men inte minst en massa scouter som observerar i sina ljusblåa skjortor och vita scarfs. Antalet funktionärer och olika frivilliga är nästan större än det antal väljare som försöker hitta sitt kartongbås där de ska lägga sin röst. En representant från Procuraduría para la Defensa de los Derechos Humanos berättar att en nyhet i årets val är att alla måste lämna ett tumavtryck.
Annars har allting gått normalt tillväga. Två Arena-funktionärer berättar om hur folk verkar tveka ända in till det ögonblick då de ska lägga sin röstsedel i kartongurnan. De tycker alla tre att informationen, speciellt via Internet, inför detta val varit bättre än någonsin. När vi undrar hur de som inte har tillgång till Internet (det finns cirka 84 Internetanvändare per 1 000 invånare i landet) fått informationen säger de att det funnits en telefonupplysningscentral dit alla kunnat ringa. Och när vi undrar om de som inte har telefon förstår de inte riktigt frågan. Det har funnits gott om möjligheter för alla att få nödvändig information, menar de.
_Text: Fredrik Quistbergh
Foto: Karin Årman_
