”Jag har 27 kulor i kroppen”, ”Min höft kan inte hålla mig uppe och bara ett av mina ben fungerar”, ”Vi dog den dagen, idag är vi andra personer”, ”När jag såg att han var vid liv, kramade jag om min son och visste inte vad jag skulle göra”.
Det var några av de kommentarer som kunde höras i den teve-dokumentär om massakern av 16 personer som är en av åtalspunkterna i rättegången mot Alberto Fujimori som inleddes igår.

En kabeltv-kanal, Canal N, sände om dokumentären som gjordes år 2000 av den nu avlidne journalisten Bruno de Olazábal. Filmen innehåller vittnesmål av de överlevande från det som hände i november 1991, då en kvartersfest blev brutalt avbruten av sex beväpnade män med övertäckta ansikten.

Det var några av mest våldsamma och mest osäkra åren för Perus befolkning. De beväpnade grupperna på ena sidan och regeringens styrkor på den andra hade skapat ett våldsamt klimat, där respekten för befolkningens liv och rättigheter helt hade raserats av automatvapen, bajonetter och dynamit.

I Barrios Altos, ett av de fattigaste och äldsta bostadsområdena i Lima, pågick en kvartersfest för att samla ihop pengar till att reparera kvarterets gemensamma avlopp. Den här typen av fester var vanliga och mellan tjugo och trettio av familjerna som bodde i tvåvåningshuset deltog. Vid skymningen, då middagen med grillad kyckling övergått till ett skålande med öl, stannade en okänd skåpbil utanför dörren.

Slakten
Ur skåpbilen hoppade sex maskerade män med vapen och med hot tvingades de som var kvar att lägga sig på golvet (”Det var kvar mindre än tjugo personer”, berättar en av de överlevande). Då kommer en av grannarna in på gården, märkbart berusad, och frågade ”vad pågår, kompis?”, som om han kände igen en av de militäriska inkräktarna, på hans storlek och byxmodell. Svaret blev en salva i bröstet från ett automatvapen. Det första offrets son kom springande, fick ta emot en liknande salva och föll också död ned.

Det som följde skulle kunna sammanfattas med fem ord eller – som var fallet i tv-dokumentären – dras ut med ett vittnesmål efter ett annat under 45 minuter. Alla de redan skrämda personerna som närvarande sköts. Efteråt hittades 150 patronhylsor på den lilla innergården där sexton personer mördades. De överlevande kunde inte behålla lugnet under sina berättelser, trots alla år som passerat (dokumentären gjordes nio år efter det inträffade). En kvinna hade sopat innergårdens golv, men innan männen kom hade hennes son erbjudit sig att hjälpa henne, vilket fick henne att gå in och fortsätta med andra sysslor. När hon kom ut igen hittade hon sin sons lik. En annan kvinna, Rosa, kom ut och hittade sin man död med 16 kulor i kroppen och ett enormt hål i pannan. Hon såg inte sin 7-årige son, fruktade det värsta och började därför skakandes springa omkring och skrika och leta efter honom, men sonen hade tidigare gått in för att titta på ett tv-program, vilket räddade hans liv.

De överlevande – några med bestående handikapp och andra med fortfarande ett dussintal kulor kvar i kroppen – krävde rättvisa.

Den paramilitära gruppen
De som låg bakom dådet var Grupo Colina, en av de paramilitära grupper som skapades under den här tiden. Grupo Colina låg också bakom kidnappandet av studenter, fackliga representanter med flera. Chefen för dödsskvadronen greps och dömdes under slutet av 1990-talet, men frigavs senare efter en amnesti utfärdad av Alberto Fujimori.

För två veckor sedan sände en annan tv-kanal en intervju med en av medlemmarna i Grupo Colina, som befinner sig gömd på okänd plats. Under intervjun berättar personen hur gruppen bildades på en kykogård, hur de tränade och hur de indoktrinerades (”vi skulle rädda landet från terroristerna”) och hur beslutshierarkin ledde upp till höga beslutsfattare inom militären och staten. Den intervjuade berättar att de hade order att döda urskillningslöst. ”Du bör inte tänka på något, bara skjuta och döda, om du börjar tänka blir det värre sen… på natten”.

Den efterlängtade rättegången
Igår, den 10:e december, började den första rättegången mot Alberto Fujimori, efter sju års landsflykt och efter ett års rättslig process för att få honom utlämnad från Chile. Några av de fall som ska tas upp under rättegångarna är just massakern i Barrios Altos och den på studenter och en universitetslektor på universitetet La Cantuta.

Förväntningarna på rättegångarna är höga men öppnar också för ett stor skepsism grundad på en tradition av politisk inblandning i de juridiska processerna och de faktum att Fujimoris parti har en synlig allians med det nuvarande regeringspartiet. Dessutom finns kraftiga motsättningar mellan försvarare av mänskliga rättigheterna, som kräver drastiska sanktioner, samt ex-presidentens trogna efterföljare, som kräver att han släpps fri.

De kommande dagarna går kommer denna fråga ta upp hela det nationella intresset och den ibland oförutsägbara tidigare peruanka presidenten, och ex-kandidaten till Japans senat, har säkert sparat några ytterligare överraskningar.

Denna artikeln kommer också publiceras i sin ursprungliga form på spanska i tidningen Liberación.

Emir Figueroa
Svalorna Latinamerika i Peru