På söndag går Argentina till presidentval. Den sittande presidenten Néstor Kirchners fru Cristina Férnandez Kirchner tycks gå mot en promenadseger, egentligen utan att ha lyft ett finger.

I en av Cristina Férnandez Kirchners valannonser på TV föds den lilla imaginära flickan Dólores den 20 december 2001, samma dag som den dåvarande presidenten Férnando de la Rua avgick och landet förklarades bankrutt. Fem dagar innan söndagens presidentval dömdes de la Rua till villkorlig dom och motsvarande 16 miljoner kronor i böter för att ha orsakat fem personers död i de kravaller som följde på hans avgång.

Cristina Férnandez Kirchners kandidatur och hela valkampanj bygger på att lilla Dólores nu fyllt sex år och är en frisk, kry och liten pigg flicka, eller i ekonomiska termer – dagens Argentina går som tåget. Till skillnad från Férnando de la Ruas Argentina.

För femte året i rad kommer Argentinas tillväxt nå över åtta procent, från att tidigare varit negativ. Under samma period har arbetslösheten sjunkit från 21,5 till 7,7 procent, andelen fattiga från 57,5 till 27,7 procent och antalet små- och medelstora företag ökat med 12 procent årligen.

Om det inte vore för det sista årets många korruptionsskandaler skulle Néstor Kirchners popularitet fortsatt ligga på närmare två tredjedelar av väljarkåren. Att han nu låter sin fru ställa upp trots att han har rätt att ställa upp en andra period beror förmodligen på att han och hans fru vill fortsätta sin politik, men ge den ett nytt fräscht ansikte.

Att Férnando de la Rua dömts i valupptaktens slutskede är naturligtvis en del av det politiska spelet inför valet, en symbol för vad paret Kirchner gjort för Argentina. Dessutom skedde det när kritiken mot regeringens inflationspolitik var som mest högljudd.

Samtidigt som argentinarna noterat att priserna på basvarorna i butikerna gått upp menar regeringen att inflationen ligger stilla. Oppositionen, oberoende analysinstitut, bankerna och den Internationella valutfonden IMF anser att regeringen manipulerar siffrorna och att inflationen snarare ligger på mellan 10 och 20 procent, mot regeringens fem procent.

Att inflationen går upp under så kraftig tillväxt är inget konstigt och oppositionens kritik är mest valpropaganda, men de flesta är överens om att en av de första saker Cristina Krichner måste göra som president är att ta itu med inflationen.

Enligt Antonio Cicioni på det oberoende analysinstitutet CIPPEC har inflationsbråket kommit upp försent i debatten för att påverka valutgången. Det som förvånar honom är att Cristina Kirchner inte är mer populär än vad hon är.

- För att förstå varför Cristina Kirchner är så populär måste man förstå varför hennes make varit så populär. 2003 var en vattendelare. Argentina innan Kirchner var ett annat land mot det Argentina du ser idag.

De som kommer att rösta på Cristina Kirchner på söndag är alla dem som fått det bättre sedan 2001/2002, vilket är många, särskilt inom landets fattigare sektorer. Men Néstor Kircher fick även medelklassens röster i valet 2003. Det är de som nu har tröttnat och vill se en förändring, menar Antonio Cicioni. De undrar till exempel var alla de utländska investerarna är. De som fanns i Argentina på 1990-talet.

Men många väljare minns också Néstor Kirchners uppgörelse med IMF och 1990-talets nyliberala politik. Hans sociala program, den ekonomiska tillväxten och ett aktivt arbete med att ta itu med de mörka diktaturårens ouppklarade brott.

Organisationen Madres de Plaza de Mayo, som i över 30 år krävt att få reda på vad som hänt deras anhöriga som kidnappades och försvann under militärdiktaturens blodiga krig mot vänsterrörelserna, ger Cristina Kirchner sitt fulla stöd.

- Den nuvarande regering är den enda, sedan diktaturåren, som tagit tag i militärens brott mot de mänskliga rättigheterna, säger Ebel Petrini vars 21-åriga son kidnappades av militären 1977. Regeringen har ogiltigförklarat den amnestilag som 1985 lät alla dem som begick övergrepp på civilbefolkningen mellan 1976 och 1983 gå fria. Därför ställs de idag, efter 30 år, inför rätta.

Men även detta arbete har stött på kritik. Hittills har två personer fällts och en tredje sitter i domstolen just nu. Alla var de hantlangare åt diktaturens ledare som ännu går fria. Frågan alla ställer sig är hur många år det kommer att ta att reda ut ansvaret för de mellan 14 000 och 30 000 personer som dödades och försvann. 50, 100 år?

Fast om fyra år kan Néstor Kirchner ställa upp igen, och efter honom hans fru igen och så vidare. Så i dagsläget har de gott om tid på sig.

Läs också:
“Oinspirerande val för argentinska väljare” Oinspirerande val för argentinska väljare

Erik Halkjaer