Ett år och en månad efter Haitis jordbävningskatastrof är världens blickar riktade åt andra håll. Samtidigt lever Haitis fattigaste jordbävningsoffer i precis samma utsatta situation som när jordbävningskatastrofen inträffade och står också utanför planerna på nya bostäder.

Den haitiska medieorganisationen Haiti Grassroots Watch kom nyligen över en ambitiös 30-sidig skrivelse där haitiska myndigheter presenterar planerna på säkrare bostäder och bättre stadsplanering och service. Dock lämnas en stor grupp av jordbävningens offer utanför: de fattigaste av de fattiga – de som hyr sina bostäder.

- Med några få undantag kommer återuppbyggnaden inte göra människor till bostadsägare som inte ägde en bostad innan, säger Priscilla Phelps, från Interim Haiti Recovery Commission, IHRC.

Det innebär att nästan 200 000 familjer – mer än hälften av landets 1,3 miljoner internflyktingar lämnas åt sitt öde.

För hus- och markägare går det dock framåt, om än långsamt.

400 personer delar en toalett

Humanitära organisationer har över motsvarande 650 miljoner kronor avsatta för byggandet av cirka 100 000 tillfälliga bostäder, små skjul som är 18 kvadratmeter stora. I början av februari hade dock endast omkring 43 000 sådana bostäder byggts. Dels har mängden rasmassor fördröjt byggandet, dels har det fördröjts av Haitis invecklade system för markägande, och de flesta biståndsgivare vill vara säkra på att det finns lagfartsbevis innan man bygger tillfälliga bostäder.

Myndigheter och byggföretag har fått löfte om bidrag på 174 miljoner dollar, motsvarande 1,1 miljarder kronor, vilket är mindre än hälften av de pengar som man beräknat kommer att krävas för återuppbyggnaden.

Av de cirka 190 000 bostäder som är i behov av att repareras eller byggas upp igen har endast runt 2 500 reparerats och cirka 1 900 återuppbyggts.

Men för de hundratusentals människor som förr hyrde sin bostad och som nu bor i tältläger, där det i genomsnitt går nästan 400 personer på varje latrin, ser framtiden oviss ut.

Sanon Renel, från koalitionen Frakka, som mobiliserar fackföreningar och andra grupper gällande bostadsfrågor, är upprörd.

- Det här är ren och skär uteslutning. Man skulle även kunna kalla det apartheid, säger Renel.

Förlorade besparingar

Förutom förluster av tillhörigheter i samband med katastrofen förlorade många haitier även sina arbeten och stora summor som de betalat in, som exempelvis skolavgifter och hyror. I Haiti betalar man hyra för ett halvår, ett år eller två år åt gången. Renel påpekar att det kommer att ta år för familjer att kunna spara ihop de summorna igen.

Skrivelsen som beskriver återuppbyggnaden "är avsedd att signalera hur strategin kommer att se ut", säger Priscilla Phelps från IHRC. Men dokumentet har inte godkänts av Haitis regering, inte av parlamentet, inte av president René Préval eller av en kommitté som beslutar om bostadsfrågor och som består av fem ministrar.

Dokumentet har inte heller presenterats för offentlig granskning eller diskuterats med lokala stadsplanerare, byggföretag eller andra intressenter – som organisationen Frakka eller de människor som blivit hemlösa.

Tretton månader efter jordbävningskatastrofen i Haiti – och med en återuppbyggnad som är planerad för dem som tidigare ägde sin bostad – är Haitis fattigaste jordbävningsoffer i precis samma situation som de var 13 januari 2010. De bor i tält och under presenningar, under omänskliga förhållanden och ständiga hot om att avhysas.

Text: Jane Regan/IPS