I måndags var det val i Oaxaca, en delstat i södra Mexiko som de senaste åren präglats av politiskt våld och frihetsberövande. PRI-partiet fick se sitt 80-åriga maktinnehav brutet. Men spelar det någon roll i ett samhälle där många tappat förtroendet för politiker? Följ med på plats på valdagen.

Det var den 22 Maj 2006 som lärarfacket i Oaxaca gick ut i strejk för drägliga löner och utökade skolbudgetar. De möttes av tårgas och misshandel och många fängslades för sina politiska åsikter. Det blev början på en proteströrelse mot delstatsguvernören Ulises Ruiz Ortiz och hans parti PRI (Partido Revolucionario Institutional) som pågått i fyra år utan att tappa av i styrka. Bara för några dagar sedan så avslutade lärarfacket sin årliga protestdemonstration som de hållit på stortorget i delstatshuvudstaden, Oaxaca de Juarez, sedan 2006. De hade ockuperat torget i 32 dagar, sovandes och ätandes där.

Idag är det delstatsval i Oaxaca. Det innebär att Ulises Ruiz kommer att försvinna och att en ny guvernör kommer att tillträda i november då skiftet sker. Men om hans parti, PRI, vinner är det många som befarar att det politiska våldet kommer att fortgå. Samtidigt är skepsisen mot att rösta stor.

- Alla politikerna är lögnhalsar, det spelar ingen roll vem jag röstar på, säger Alfredo som jobbar som frisör i centrala Oaxaca och är en av de som har öppet så här på valdagen.

Valet kantat av politiskt våld

Den senaste veckan har många höjt sina röster mot att det politiska våldet skrämmer folk från att göra sin röst hörd på annat sätt. Bland dem vänsterpartiet PRD:s lokala ordförande Amador Jara Cruz. Så sent som den 30 juni så sköts två lärare ihjäl i byn Santo Domingo de Morelos, av okända gärningsmän. Båda var organiserade i lärarfacket i den stridbara sektion 22. Det var helt klart i avskräckande syfte enligt Amador.

Valet har också varit kantat av händelserna i San Juan Copala. En autonom ursprungsfolkskommun som omringats av en beväpnad paramilitär grupp, med syfte att omöjliggöra deras rätt till självbestämmande, där flera våldsdåd begåtts de senaste månaderna. I det mest uppmärksammade så mördades en mexikansk och en finsk människorättsaktivist, Beatriz Cariño Trujillo och Jyri Jaakkola som var på väg med en karavan med förnödenheter till den belägrade byn. Detta och händelserna i Santo Domingo de Morelos är båda exempel på hur den sociala protesten och rätten att organisera sig fritt kriminaliseras och slås ner på med våld.

Vem som vinner valet verkar inte heller spela någon roll för de sociala rörelserna, oavsett vilka som sitter vid makten kommer deras mål att vara ett annat, rättvisan de söker är en annan rättvisa än den som fängslar eller mördar de som ställer krav. Inte heller för frisören Alfredo kommer valets utgång förändra nånting.

- Allting kommer fortsätta som vanligt. Och jag kommer fortsätta jobba, vad skulle jag göra annars? säger han.

Vad säger detta om människors tilltro till politiken? När människor är beredda att dö för rätten att göra frågorna till sina egna istället för politikernas eller helt enkelt struntar i de för deras liv och arbete är viktigare och mer verkligt för dem än vad vallöftena någonsin kommer att bli betyder inte det att den parlamentariska demokratin har misslyckats och att tiden är inne för att lyssna till folket, inte politikerna?

Björn Viberg, Färnebo folkhögskola