Sedan fredsavtalet 1992 har stora institutionella framsteg gjorts inom den politiska sfären, statsapparaten och rättsväsendet. De demokratiska institutionerna är dock fortfarande svaga och har inte lyckats bygga upp ett förtroende hos folket.
Ombudsmannaämbetet för de mänskliga rättigheterna, en av fredsavtalets grundpelare, lamslogs under flera månader 1999 av politiska gräl och ibörjan av år 2000 fick den sittande ombudsmannen sparken på grund av ekonomiska ogentligheter. Att välja en ny ombudsman sattes långt ner på prioriteringslistan och den tillförordnade ombudsmannen gav sig heller aldrig tillkänna vid klara övergrepp mot folkets rättigheter. Med detta har det tidigare starka förtroendet för myndigheten raserats. Detta och andra exempel på politiseringen vid tillsättandet av tjänster inom den offentliga administrationen bromsar professionaliseringen av byråkratin och förhindrar krafttag mot korruptionen. Samtidigt har den folkliga organiseringen inte lyckats skapa ett utrymme som en motvikt till de statliga institutionerna.

Kommun- och parlamentsvalen i mars 1997 blev en framgång för oppositionen som lyckades bryta regeringspartiet ARENAs absoluta majoritet i parlamentet, och tidigare arrogans, vilket skapade ett utrymme för en ny dynamik inom politiken. De tidigare parterna i en väpnad konflikt möttes i en parlamentarisk, och mer pragmatisk, maktkamp.

Situationen förändrades på nytt efter ARENAs stora framgångar i presidentvalet i mars 1999, då man tog tillbaka tidigare förluster medan FMLN, det största oppositionspartiet, fastnade i en handlingsförlamande inre maktstrid. Sprickan mellan de två falangerna, de så kallade ortodoxa respektive förnyarna, är djupgående och har förhindrat en förnyelse av partiets politiska inriktning. I de senaste kommun- och parlamentsvalen 2000 blev dock FMLN parlamentets största parti, vilket öppnat upp för nya intressanta och öppna politiska diskussioner och lösningar i parlamentet. Det lilla högerpartiet PCN blev överraskande det tredje största partiet. Tillsammans med ARENA och några mindre högerpartier såg de till att lägga vantarna på parlamentets talmanspost för ett år framåt. En post som normalt tillsätts av det största partiet. FMLNs framgångar har enat högern.

Valens absoluta vinnare fortsätter dock att vara hängmattan – den salvadoranska motsvarigheten till sofflocket. I det senaste valet avstod hela 64 procent av valmanskåren från att rösta. Valdeltagandet har sjunkit i varje val som hållits sedan fredsavtalet undertecknades och den växande misstron mot det politiska etablissemanget är ett av de mest oroande tecknen för den unga demokratin.

El Salvadors goda ekonomiska tillväxt framhålls som ett tecken på att landet är på rätt väg. Men trots de stabila makroekonomiska siffrorna har levnadsstandarden på landsbygden, där hälften av befolkningen bor, snarast försämrats de senaste åren. Tillväxtens frukter har stannat hos de traditionellt starka grupperna samt hos en i städerna växande medelklass. Landet är fortsatt beroende av pengar som salvadoraner bosatta i USA skickar hem till sina familjer och traditionella råvaror såsom kaffe och socker. Den ekonomiska instabiliteten kvarstår. Efter två år som president fick ARENAs unge politiker, Fransisco Flores, ett medelmåttigt betyg i opinionsundersökningarna och de konkreta framgångar han kunde visa upp var nya handelsavtal och en utökad infrastruktur.

Regeringen för en konsekvent globaliseringspolitik; utförsäljning av statliga företag, sänkta tullmurar, satsningar på ett fåtal utvalda sektorer, exempelvis finanssektorn och maquilaindustrin. I januari 2001 infördes US Dollar som parallell valuta till Colones. För tillfället har privatiseringen av vårdsektorn och den statliga vattendistributören skjutits på framtiden. Skattesystemet fortsätter att framför allt bygga på moms, vilket drabbar den marginaliserade delen av folket hårt. I dag saknas en plan för att möta de sociala konsekvenserna av denna omställningsprocess. Landets grundläggande problem; den marginaliserade landsbygdsbefolkningen, arbetslösheten, bostadsbristen, miljöförstöringen, brottsligheten, bristande hälsovård och den låga utbildningsnivån kvarstår.

Våldet är sedan krigets dagar en del av vardagen. Visserligen har antalet dödsoffer sjunkit de sista åren, men fortfarande dödas flera personer per dag i trafiken och av någon annans hand. Under 2001 uppdagades det också att den sedan grundandet 1995 så lovordade polisen innehåller flera kriminella element. Det har satsats för mycket på att bygga upp ett administrativt effektivt rättssystem och för lite på det mer praktiska arbetet och polisens och brottslingarnas rättigheter. Våldet bland rivaliserande ungdomsgäng, i sig en effekt av det dåligt utvecklade utbildningssystemet, den höga arbetslösheten och bristen på socialpolitik, har spridit sig från huvudstaden till landet. Från att ha handlat om territorium och gatustrider kretsar allt mer kring drogförsäljning. För att handskas med den allt ökande drogtrafiken genom landet har regeringen och parlamentet beviljat amerikansk militär närvaro.

Det ineffektiva jordbruket får allt svårare att konkurrera på en mer öppen marknad, och alternativen för folket på landsbygden blir allt färre. Urbaniseringen fortsätter utan att städerna är redo att ta emot fler folk. Miljöproblemen i form av växande sopberg, skogsskövling och förorenade vattendrag har förutom negativa effekter på folkhälsan även börjat drabba landets ekonomi. De förödande konsekvenserna av orkanen Mitch 1998 och jordbävningarna 2001 kan till stor del förklaras med skogsskövling och påföljande erosion. Dock finns det en växande medvetenhet om miljöproblemen och många initiativ till förbättringar.

Text: UBV El Salvador
Uppdaterad: 12 oktober 2004