El Salvador är Centralamerikas minsta land (tummeliten) och det mest tättbefolkade på hela kontinenten. På en yta lika stor som Småland och Blekinge tillsammans trängs sex miljoner människor. Klimatet är tropiskt vid kusten och tempererat uppe i bergstrakterna på gränsen till Honduras. När spanjorerna anlände på 1500-talet var området befolkat av ett flertal olika indiangrupper. Den dominerande gruppen – pipilerna – hade en kultur mycket lik aztekernas i dåvarande Mexiko. Befolkningen består idag mestadels av mestiser som härstammar från blandningen av de olika indianfolken och de spanska erövrarna. Indianspråket nahua lever fortfarande kvar i små byar men indiankulturen är mycket svag, efter många hundra års förtryck.

Landet blev självständigt från Spanien 1821. Mot slutet av 1800-talet påbörjades en massiv plantering av kaffe i landet och under denna process beslagtogs marken från de olika självständiga indiansamhällena, vilket lade grunden till den sneda jordfördelning som fortfarande finns kvar.

1900-talets början präglades av olika auktoritära militärregimer som brutalt slog ned alla försök till opposition. Under ett bondeuppror 1932 mördades över 30 000 människor, däribland en av ledarna, Farabundo Martí, av militären på order av diktatorn General Martinez. I och med det brutala slutet på bondeupproret kunde den lilla oligarki av förmögna familj som växt sig stark genom kaffe-, bomull- och sockerproduktionen I slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet konsolidera sin makt. Under de kommande decennierna fortsatte de att styra landet med hjälp av förtäckta militärregimer och från och med 1961 genom det nyskapade högerpartiet PCN (av tradition militärens parti).

Solklara valfusk i valen 1972 och 1977 där PCN gick ut som vinnare trots att en koalition av vänster- och centerpartier egentligen vunnit ledde till att flera olika vänsterorienterade gerillarörelser började dyka upp. Regimens repression mot all politisk opposition tilltog, direkt genom militära och polisiära operationer, men även indirekt genom högerextrema dödspatruller finansierade av landets förmögna oligarki. År 1979 genomförde unga progressiva militärer en militärkupp och tillsatte en junta betående av militärer och civila. Tanken vara att tillsammans finna en lösning på landets problem, men mer konservativa krafter inom militären tog över juntan och de civila representanterna ersattes av mer konservativa politiker från höger-centerpartiet PDC. 1980 ledde motsättningarna till ett väpnat uppror från de olika gerillagrupperna som samlats i fronten Farabundo Marti para la Liberacion Nacional (FMLN).

Kriget skördade minst 75 000 offer mellan åren 1980 och 1992, otaliga brott mot de mänskilga rättigheterna rapporterades. Under kriget fick den salvadoranska högerregeringen runt en miljard dollar i militärt stöd av USA, men på grund av stor korruption inom militären och bland politikerna gick ungefär bara en krona av fem till faktiska militära ändamål. Ett flertal försök till medling gjordes, men några konkreta genombrott kom aldrig till stånd.

År 1989 vann högerpartiet, den ekonomiska oligarkins och dödspatrullernas eget parti, ARENA valet och har styrt landet sedan dess. Efter en blodig offensiv från gerillans sida I november 1989 kunde de konstateras att ingendera av parterna var kapabla, eller hade det folkliga stöd som krävdes för, att vinna kriget.

Två års fredsförhandlingar ledde slutligen till ett fredsavtal den 16 januari 1992. FMLN blev ett politiskt parti, en ombudsmanmamyndighet för de mänskliga rättigheterna inrättades och militären, polisen och rättssystemet omstrukturerades. Detta var inledningen på den demokratiseringsprocess som landet nu genomgår.

Text: UBV El Salvador
Uppdaterad: 12 oktober 2004