Fabian George har druckit och använt det vatten som runnit längs bergsidorna vid hans hem i årtionden, fram tills nu, då världsmarknadens pris på guld börjat stiga.

Nu vågar varken han eller de andra invånarna i Chi Chi distriktet i västra Guyana,nära Venezuela, dricka, eller ens bada i vattnet närmast de ursprungsfolksamhälle där de bor. Detta på grund av kemiska föroreningar, slam från floder och stränder, samt de mudderverk som lokala gruvarbetare och brasilianare jobbar med i området.

De, liksom andra ursprungsbefolkningar i Sydamerikas "guldfeber", är nu tvungna att vandra långa sträckor för att finna renare vattenkällor i inlandet. De traditionella källorna innehåller nu mera slam och avlagringar av kvicksilver och annat som frigjorts genom användningen av högteknologiska mudderverk i jakten på guld.

– Det börjar bli riktigt illa här i Chi Chi, säger den 39 åriga tvåbarnspappan om flodernas föroreningar.

- Ibland samlar vi in tillräckligt mycket regnvatten att använda, så att vi slipper söka i sprickorna för att hitta vatten rent nog att dricka, säger han, och tänker tillbaka på den tiden då de nära flodernas vatten var mörkt, men rent och fritt från sediment, eftersom gruvarbetet inte var lika utbrett som det är idag.

Utvinningsindustrin oroar

Fabian George berättar att de vilda djuren har försvunnit som ett resultat av de höga ljuden ifrån maskinerna och verktygen, de mustiga vattenvägarna och ökningen av mänsklig aktivitet. Och att situationen förvärrats ytterligare efter att priset på guld steg till närmare 2000 dollar per troy uns i början av året. (1 troy-uns motsvarar 31,1034768 gram.)

De skenande guldpriserna har medfört att utvinningsindustrin växt om produktionen av varor som socker, ris och bauxit. I synnerhet har investerare från länder som Australien, Sydafrika, USA, Brasilien och Kanada investerat stora summor i guldjakten i den forna brittiska kolonin med 730 000 invånare.

Tjänstemän beräknar att landet attraherat investeringar värda över en biljon dollar de senaste åren. En summa som väntas öka dramatiskt de kommande två åren när det kanadensiska företaget Guyana Goldfields öppnar sin megagruva i Cuyunidistriktet. Även den belägen nära den Venezuelanska gränsen. Åtminstone fyra andra företag, flertalet kanadensiska, uppges ta ställning till genomföranden av andra stora internationella gruvarbetsprojekt de kommande månaderna – förutsatt att de ekonomiska villkoren fortsätter att vara lukrativa.

Guldboomen en utmaning

Cuyunigruvan beräknas komma att producera mer än sju miljoner troy uns av guld. Det är mer än dubbelt så mycket som det Kanadensiska företaget Cambior producerade när de skötte Omaigruvan i västra Guyana under tolv år fram till år 2005. En gruva som på den tiden var en av de största verksamma gruvorna i Sydamerika.

Joseph Sing, ordförande för geologi- och gruvkommissionen, medger att guldboomen innebär stora utmaningar för de myndigheter som kämpar för att genomdriva sina regler och hyra inspektörer, geologer och annan kvalificerad personal för att upprätthålla ordning i branschen. Allt detta i ett område som är svårt att reglera eftersom de flesta av aktiviteterna sker i långt in i Amazonas regnskog.

Gruvkommissionen öppnar nu kontor i djungeln som en extra ansträngning för att se till att regler följs, och för att finnas på plats närmare guldfälten och på så vis även försäkra sig om att miljön inte skadas. Joseph Sing säger att kommissionen är bered att ta till snabba åtgärder för att "problemen ska upphöra" så fort vetskapen om lagöverträdelser når staden.

- Vi agerar snabbt på rapporter om lagöverträdelser, oavsett om de kommer från våra egna gruvchefer eller piloter som flyger över floden och ser att den är förorenad. Ja, vi antar alla stora utmaningar, säger han.

Negativa sociala effekter

Jean de la ros, chef för paraplyorganisationen Amerindian People´s accociation (APA) säger att hennes organisation i flera veckor har bett om audiens för att få träffa Presidenten Donald Ramotar. De vill visa upp en lång lista med klagomål angående de negativa effekterna av gruvarbetet, vilket inkluderar en stor ökning av prostitution, handel med droger och även människor.

Föroreningarna har även lett till att ursprungsbefolkningen inte längre kan konsumera fisk och andra sjödjur och det har även gått så långt att visa flodmynningar täppts igen på grund av allt sediment. Dessutom genererar gruvverksamheten spänningar i samhället. Polisen undersökte förra året nästan 50 mord, vilket är 40 fler än det årliga genomsnittet. Många som ett resultat av slagsmål över guld, eller kvinnor, några begångna av berusade gruvarbetare.

Antalet mord under 2012 beräknas bli ännu flera om tendensen håller i sig. Nyligen mördades en prostituerad flicka, endast 16 år gammal, i närheten av några gruvarbetarbostäder.

Ministeriet för naturresurser riskerade starta en konflikt med sin vänliga, men kraftfulla, granne Brasilien när de för en tid sedan utvisade nästan 100 papperslösa brasilianska arbetare, och straffade flera guyananer för olika överträdelser som att föra en felaktig journal och bryta mark vid strandbankerna.

Myndigheterna beräknar att nära 15 000 brasilianare befinner sig i Guayana, av vilka majoriteten är papperslösa som arbetar inom gruvindustrin.

Smugglingen utbredd

I sydvästra Potaro, en region nära Brasilien, har gruvarbetare vid två tillfällen de senaste åren förstört både motorvägen och de statliga vattenledningarna i sin jakt på guld. De boende i området blev inte bara separerade från varandra på grund av kratrarna i vägen, de blev också utan tillgång till vatten. Efter händelsen beslagtogs gruvarbetarnas maskiner och myndigheterna hotade att dra dem inför rätta.

Förutom dessa problem kämpar gruvkommissionen och polisen också mot den smugglingen som sker vid gränsen till grannlandet Surinam. Naturvårdsministern Robert Persaud säger att hälften av allt guld som små och medelstora gruvföretag bryter årligen smugglas ut ur landet.

Nu pågår diskussioner med Surinamesiska myndigheter för att få dem att höja skatterna på guld för att matcha Guyanas sju procent, och på så sätt få bukt med smugglingen. Eftersom skatterna i Surinam just nu är lägre än två procent, tjänar smugglare en rejäl hacka så fort de lyckats med att ta sig den 20 minuter långa båtresan fram till Coorrentyneflodens hamn.

Som om inte detta vore nog, visar en färsk studie från World Wildlife Fund på tydliga spår av kvicksilver i blodet hos butiksinnehavare i djungeln som byter guld ifrån gruvarbetare mot matransoner, och hos ett dussintals juvelerare, vilket tyder på att säkerhetsföreskrifterna inte tas på tillräckligt stort allvar, utan snarare ignoreras.

Text: Bert Wilkinson/IPS
Översättning: Victoria Heiman, frilansskribent