Miljöaktivister och kongressledamöter höjer sina röster för en ny gruvlag och kräver skärpta regler gällande lokala folkomröstningar, miljöskydd och höjda royalties. Samtidigt fortsätter giftutsläppen, som medför allvarliga hälsoproblem för lokalbefolkningen och påverkar växt- och djurlivet negativt, vid landets största gruva, Marlin. Frågan är om en ny gruvlag kan göra skillnad.

Den 22 februari ansökte Rosa María de Frade, kongressledamot och medlem i energi- och gruvkommissionen, om ett sex-månaders moratorium för utdelning av nya licenser för gruvutvinning. Den ansvariga i kommissionen för miljö och naturresurser säger att de ännu inte har fattat beslut i frågan, medan energi- och gruvkommissionen har avslagit en sådan ansökan. Nu försöker även grupper inom miljörörelsen och kyrkan att få till stånd ett tillfälligt stopp för nya licenser inom gruvområdet medan ett nytt lagförslag arbetas fram.

- Det är högst troligt att den nya gruvlagen kommer att antas inom kort och att det kommer att göras med de stora företagens intressen för ögonen. Diskussionen, som nu pågår om ett moratoriums vara eller icke vara, är bara ett sätt för politikerna att distrahera människorna ute på landsbygden, säger Natalia Atz Sunuc, samordnare på enheten för forskning och påverkan på organisationen CEIBA , som arbetar med landsbygdsutveckling.

I fyra år har en arbetsgrupp bestående av sex kongressledamöter arbetat med ett förslag till en ny gruvlag. Förra året höll förslaget på att klubbas igenom, men då höjdes röster från det civila samhället, som menade att deras förslag och synpunkter hade efterfrågats men inte hörsammats. Idag betalar gruvföretagen en royalty på en procent av den totala försäljningen, varav 0,5 procent går till staten och 0,5 procent till den berörda kommunen. I de diskussioner mellan delar av civila samhället och engagerade kongressledamöter, som nu förs kring ett nytt lagförslag talas det om royalties som uppgår till minst 12 procent. Andra krav som ställs är att skatten som företagen betalar bör följa marknadspriserna för metallerna under året. Det bör även vara obligatoriskt för företagen att förädla råmetallen i landet. Som det är nu exporteras råmetallen till andra länder, och på så vis går den guatemalanska staten miste om stora summor i skatteintäkter och arbetstillfällen för befolkningen. Man vill även att de royalties som kommer staten till del ska öronmärkas för specifika ändamål, såsom odling av ny skog och skydd för vattendrag.

Samtidigt finns det organisationer, som Rättigheter i handling, som är helt emot gruvan. Detta på grund av dess allvarliga miljömässiga och sociala konsekvenser. Gruvdriften är extremt vattenkrävande och riskerar att torka ut lokalbefolkningens naturliga vattenkällor. Under processen för att ta fram mineralerna används en mängd farliga kemikalier som läcker ut i marken och samlas i grundvattnet. Dessutom riskerar dammet från gruvan att orsaka luftrörssjukdomar.

- En ideallag skulle vara en lag som helt förbjuder gruvdrift i stor skala, menar Natalia Atz Sunuc från CEIBA.

Christin Sandberg