Vatten: Rättigheten som är en handelsvara

Tankbilar kör ut dricksvattnet till invånarna i Canela, Copiapo, Chile. Foto: Diario El Día (Diarioeldia.cl)

Sju liter dricksvatten per person och dag. Det är vad invånarna i Canela, Chile, har tillgång till. 6 miljoner liter vatten per dag. Det är i runda tal vad en guldgruva förbrukar.  Vattnet har blivit politik och människors tillgång till vatten beror i många fall mer på hur det förvaltas och vårdas än dess förekomst i naturen.

Det är dock inte bara den rådande gruvboomen i Latinamerika som påverkar invånarnas tillgång på vatten.

- I Chile och i regionen i stort har problemet med tillgången på vatten att göra med utvinningsindustrier generellt. Men det handlar också om de problem som expansionen av vattenkraft, jord- och skogsbruk innebär. Liksom om klimatförändringar, för vilka den andinska regionen med sina smältande glaciärer är extra känslig, säger Lucio Cuenca, ingenjör och chef för den chilenska organisationen Olca, Latinamerikanskt observatorium för miljökonflikter.

Invånarna på landsbygden, småbrukare och urfolk är de som i första hand drabbas av den minskade vattentillgången. I likhet med samhällen längs kusterna som drabbas av konflikter om rätten till hav och fiske.

Privatiserat vatten

Just Chile är ett skolexempel på konsekvenserna av extremt privatiserat vatten, anser Lucio Cuenca. Här har vattnet varit i privata aktörers händer sedan i början av 80-talet och mycket lite har gjorts för att förändra situationen. Dricksvatten, så väl som skötsel av avloppsvatten och rätten till fiske i både sjöar och hav, är privat.

- I Chile har invånarna ingen laglig rätt till vatten – ingenstans står det skrivet att en viss del av vattentillgångarna bör tas i anspråk för att användas till invånarnas konsumtion. Detta regleras helt av marknaden, vilket har medfört att människor på vissa håll i Chile är på väg att stå helt utan vatten.

Dit hör de boende i Canela, Copiapo. Till dem ransoneras dricksvattnet ut med tankbilar veckovis. Sju liter per person och dag.

- Om vi ger av det utransonerade vattnet till våra djur får vi sanktioner. Det anses bara vara för människorna. Men vi har ju inget val, våra djur behöver ju också vatten och djuren; hästarna, fåren är våra arbetsredskap, säger Julieta Cortes, boende i Canela och aktiv i den nationella organisationen för kvinnliga lantarbetare och urfolk, Anamuri.

Situationen har medfört stora förluster av odlingar. Trots att invånarna försöker återanvända all typ av vatten, spara regnvatten och gräva djupare brunnar.

- De senaste åren har jordbruket och antalet småskaliga jordbrukare minskat, folk måste jobba på andra håll, i gruvor eller som säsongsarbetare, säger Julieta Cortes.

Läget i Canela är inte unikt. Omkring 600 000 människor runt om i Chile måste i dagsläget förses med vatten som körs ut till dem med tankbilar, enligt Olca. De har förlorat sina vattenkällor, vilket innebär en serie av hinder för deras utveckling och vardagsliv.

- Det faktum att Chile som land har prioriterat att använda vattnet till olika former av utvinningsindustrier och samtidigt är ett land som är känsligt för klimatförändringar har gjort att vi befinner oss i en mycket allvarlig situation vad gäller tillgångarna på vatten, säger Lucio Cuenca. 

Destillerat dricksvatten

Men även människor i städerna påverkas av denna modell och av minskade vattentillgångar. I den chilenska staden Antofagasta, även kallad gruvnäringens huvudstad, är över hälften av vattnet som människorna konsumerar destillerat.

- Det färska friska vattnet från Anderna konsumeras i första hand av gruvorna, medan människorna får dricka vatten som redan använts och renats genom destillering. Det ser liknande ut på flera håll i både Chile och övriga Latinamerika. Gruvor, jordbruk och vattenkraft använder färskvattnet i första hand – invånarna i andra hand, säger Lucio Cuenca.

- Det som hänt i norra Chile nu är effekterna av denna politik, säger Lucio Cuenca och syftar på den enormt stora nederbörd som kommit i norra Chile i slutet av mars i år.

Vattenmassorna fick dammar, floder och vattenreservoarer att svämma över. Tusentals människor förlorade sina hem, tillhörigheter och odlingar. Närmare hundra människor saknas och flera har omkommit.

Nätverkar för allmänt vatten

Sedan några år tillbaka har ett hundratal sociala rörelser och miljörörelser runt om i Chile gått samman för att uppmärksamma problemen vattenpolitiken medför.

- Vi upptäckte att oavsett om konflikten berodde på en gruva, ett vattenkraftverk eller skogsplantage så fanns en genensam nämnare - de hotade vattentillgångarna, säger Lucio Cuenca.   

Nätverket sammarbetar även med andra rörelser i Latinamerika då problematiken, trots olika typer av regeringar och form av politik, ofta är den samma.

- Alla rörelser kämpar mot konsekvenserna som den extrema utvinningsindustrin innebär, berättar Lucio Cuenca.

Det chilenska nätverket kallar sig för Movimiento social por el agua y la vida. De har tagit fram en plattform med olika krav rörelsen har och som främst utkrävs genom mobiliseringar på både lokal och nationell nivå med syftet att synliggöra dessa problem. Det viktigaste kravet är en förändring från privat till allmänt vatten.

Även Julieta Cortes och Anamuri är engagerade i den frågan.

- Vi satsar främst på att informera medborgarna. Folk är bekväma. Vi vill aktivera och få människor att reagera, ta ställning. Vi behöver vattnet nu!

Text: Lisa Karlsson, Latinamerikagruperna
Foto: Diario El Día (Diarioeldia.cl)

Fotnot: Texten har tidigare publicerats i Latinamerikagruppernas tidning Röster från Latinamerika
 

 

Fakta

En mänsklig rättighet
Tillgång till rent vatten och sanitär utrustning är grundläggande mänskliga rättigheter. Det fastslog FN i en icke-bindande resolution år 2010. I resolutionen uppmanas stater och internationella organisationer att bidra med finansiella medel, bygga kapacitet och överföra teknologi, särskilt till utvecklingsländer. På detta sätt ska ansträngningarna att tillhandahålla säkert, rent, tillgängligt och prisvärt vatten och sanitär utrustning för alla öka.

Ungefär 89 procent av jordens befolkning har tillgång till rent vatten idag. Trots detta finns mycket kvar att göra. Fördelningen av vatten är ojämn, och bakom genomsnittssiffran döljer sig stora skillnader mellan länder och mellan rika och fattiga.

Källa: www.forskning.se