Mordet som satte homosexuellas rättigheter på agendan i Chile

Daniel Zamudio. Foto: Privat

I mars 2012 överfölls och misshandlades Daniel Zamudio i en park i centrala Santiago med anledningen att han var homosexuell. Den hänsynslösa misshandeln ledde till att Daniels liv inte gick att rädda och förövarna, fyra nynazistiska män i åldrarna 19-25 år, dömdes till långa fängelsestraff. Mordet, som skakade Chile, medförde att debatten om homosexuellas rättigheter på allvar tog fart i landet.

Daniel Zamudio var 24 år gammal då han avled till följd av sina skador efter 25 dagar i respirator. Han hade tvingats motta otaliga slag, sparkar och knivstick samt fått ett hakkors inristat i sin hud av krossade glasflaskor. Gärningsmännen, som tidigare varit inblandade i attacker mot homosexuella, dömdes till fänglese från 7 år upp till livstid för den man som ansågs ha lett gruppen.

Protester från allmänheten

Efter mordet var protesterna och påtryckningarna från allmänheten stora, och kritiken mot avsaknaden av en antidiskrimineringslag enorm. Organisationen Movilh, som arbetar med att stoppa diskrimineringen mot HBTQI-personer i Chile, kontaktades av Zamudios familj under kvällen samma dag som de fick beskedet om attacken mot deras son. Dagen efter samlades ett flertal aktivister från organisationen för att diskutera vilka åtgärder som skulle vidtas och hur de skulle gå vidare.

Rolando Jiménez, Movilh. Foto: MovilhRolando Jiménez, ordförande för Movilh, berättar att de direkt bestämde sig för att starta en kampanj genom olika mediekanaler med syfte att få tag på information från folk som kunde ha sett något av attacken, då förövarna vid denna tidpunkt ännu inte var identifierade.

- Mediekampanjen blev avgörande för utredningen. Fotot på Daniel visades i alla nyhetssändningar och tidningar under flera dagars tid och knappt en vecka efter attacken fick vi information från polisen att tre av de fyra misstänkta männen anhållits för brottet, berättar han för Latinamerika.nu.

Förutom kampanjen fungerade Movilh även som stöd för Zamudios familj under hela processen och sedan dag ett höll ansvariga på organisationen nära kontakt med både åklagare och utredande polis.

- Vi var från början delaktiga i utredningsprocessen på ett mycket aktivt sätt och vi genomförde varje vecka ett möte med åklagaren, ibland med Zamudios familj närvarande och ibland utan, fortsätter Jiménez.  

För Movilh rådde det aldrig någon tvekan om att attacken handlade om ett hatbrott och trots att flertalet konservativa röster försökte motsäga att så var fallet höll de hårt fast vid att Zamudio attackerats på grund av sin sexuella läggning. Som följd tog ett intensivt påtryckningsarbete fart för att det förslag om en antidiskrimineringslag som vid denna tidpunkt legat på is under flera års tid nu skulle ges högsta prioritet.

Zamudio-lagen

Lagförslaget innebar ett förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion, kön, utseende samt funktionshinder, något som mordet och det rättsliga efterspelet visade ett stort behov av. Movilh satte därför press på regeringen att skynda på arbetet med lagförslaget, som under sju år motarbetats av konservativa politiska partier samt den inflytelserika katolska kyrkan. Förutom påtryckningar från icke-statliga organisationer och allmänheten möttes den chilenska regeringen även av hård kritik från FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Sammantaget ledde kritiken och påtryckningarna från samhället till att regeringen valde att främja förslaget och redan fyra månader efter mordet, under den förre presidenten Sebastián Piñeras regering, röstades förslaget igenom i kongressen. Lagen blev därmed Chiles första antidiskrimineringslag, känd som Zamudiolagen. Även det konservativa högerpartiet UDI, som tidigare motarbetat lagen, ställde sig nu bakom förslaget. Enligt Movilh skulle lagen röstats fram förr eller senare, men till följd av mordet på Daniel Zamuido tystnade de sektorer som var emot den här typen av lagstiftning tvärt.

- Attacken var så brutal och att Daniel till slut avled gjorde att den katolska och evangelistiska kyrkan samt extremhögern höll sig tysta och slutade att ifrågasätta behovet av en lag mot diskriminering, förklarar Jiménez.

På så vis kunde Zamudiolagen snabbt röstas igenom i kongressens båda kammare vilket sågs som ett viktigt steg för att kunna förhindra diskriminering och hatbrott i framtiden.

- Lagen är ett stort juridiskt och kulturellt framsteg då det blev den första konkreta signalen som visade att Chile var redo att börja bekämpa diskrimineringen i landet, fortsätter Jiménez.

Lagens utformning

I teorin fungerar Zamudiolagen som ett juridiskt verktyg för att kunna möta de kränkningar och orättvisor minoritetsgrupper står inför, dels genom att underlätta rättsarbetet samt för att hatbrott och diskriminering av denna karaktär ska kunna undvikas.

Själva utformandet av lagen och hur den faktiskt fungerar i praktiken har dock från flera håll ifrågasatts, bland annat av Jiménez som menar att den innehåller både positiva och negativa delar. Vidare förklarar han att även om lagen enligt honom är alldeles för grundläggande så är det positivt att Chile äntligen pratar om diskriminering och hur det ska bekämpas, samt att straffskalan för denna typ av brott i och med lagen har blivit hårdare. Dock anser han att Zamudiolagen på många sätt är bristfällig, bland annat då den utsatta själv måste bevisa inför rätten att diskriminering faktiskt förekommit, vilket många gånger kan vara mycket svårt. Dessutom är lagen utformad på så sätt att den person som har diskriminerat vid fällande dom blir skyldig staten en summa pengar. Rolando anser att en ytterligare summa borde tillfalla den utsatta.  

Homofobin i Chile är emellertid fortsatt stark och tre år efter mordet på Daniel Zamudio har ytterligare tio personer i landet mist livet på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Men samtidigt har HBTQI-personers rättigheter uppmärksammats mer och förutom juridiska framsteg, som det viktiga införandet av en antidiskrimineringslag, har de också blivit ett mer närvarande ämne i den chilenska samhällsdebatten.

TV-serie

Under mars och april i år har den chilenska public service-kanalen TVN sänt Zamudio: Perdidos en la noche, en dramaserie i fyra delar om mordet på Daniel Zamudio och händelserna som ledde fram till det. Serien har baserats på den kontroversiella bok som journalisten Rodrigo Fluxá skrivit, i vilken han menar att mordet snarare än ett hatbrott var ett resultat av den socialt utsatta miljö som både Daniel Zamudio och hans mördare levde i. Bokens innehåll och tes har kritiserats och avfärdats av bland andra Movilh som ansett att den försökt tona ner homofobin och likställa Zamudio med hans mördare.

Rolando Jiménez är kritisk till serien och menar att Daniel Zamudio framställs negativt genom att vissa egenskaper hos honom överdrivs, något som även vänner till Zamudio har reagerat på. Jiménez tar som exempel upp hur Zamudio framställs i serien när han har ett förhållande med en äldre man.

- Kulturellt sett i Chile har man alltid kritiserat den äldre för att den så att säga utnyttjar den yngre, något som man vänt på i serien där det är Daniel som utnyttjar och tar hans pengar, det är helt tvärtom.

Men förutom kritiken har serien, som gått på bästa sändningstid på söndagskvällar, också mötts av positiv respons. Efter premiären blev Zamudioserien ett av de mest omtalade ämnena på Twitter, med många reaktioner på avsnittets sexuella innehåll. Från vissa håll har man menat att det är ett stort steg framåt att chilensk TV visar homosexualitet som något vardagligt, när det tidigare har osynliggjorts. Rolando Jiménez säger att homosexuella kärlekspar redan setts i chilensk TV sedan några år tillbaka, men att detta ändå är något positivt med serien, att bilden av den hårda verkligheten för homosexuella når ut.

- Den visar ännu en gång den brutalitet som homofobin i Chile kan åstadkomma och det vid den tid som familjer är samlade och kollar på TV, det är en vinst.

Text: Jolin Lindberg, Sara Ulström och Felix Lundin, frilansskribenter
Foto: Privat/Movilh