Korruption och skatteflykt skapar större orättvisor

Skatteflykt är en form av socialt bedrägeri som tillsammans med korruption skapar ojämlikhet och orättvisor i Latinamerika. Det menar utvecklingsexperter.

- Skatteflykten innebär att de som är mest sårbara nekas ekonomiska och sociala rättigheter inklusive rätten till hälsovård och utbildning. Korruptionen utgör ett hot mot mänskliga rättigheter och mot demokrati genom att vidmakthålla ojämlikhet där ett fåtal har makt och resurser, säger Rocío Noriega, rådgivare åt FN:s utvecklingsprogram i frågor som rör styrning, etik och insyn.

Enligt FN:s kommissariat för mänskliga rättigheter är det omöjligt att identifiera alla de mänskliga rättigheter som kränks till följd av korruption eftersom det kan förekomma i så många olika former och sammanhang.

Den regionala värderingsbarometern Latinobarómetro visade förra året att 26 procent av latinamerikanerna uppmärksammat åtminstone ett fall av korruption under det gångna året. En nästan lika stor andel menade att majoriteten av de styrande i landet var korrupta. Korruptionen beskrevs som mest omfattande i Venezuela och Mexiko, följt av Paraguay och Chile och som lägst i Uruguay, Nicaragua, Honduras, Guatemala, Brasilien och El Salvador.

Skapar orättvisa

Korruption och skattefusk har ett direkt orsakssamband till ojämlikhet och orättvisor menar Francisca Quiroga, politisk analytiker och expert på offentlig politik vid universitetet i Chile.

- Skatter är verktyg som kan användas för att omfördela resurser, finansiera social utveckling och bygga mer hållbara ekonomier, säger hon.

Enligt Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, ECLAC, är inkomstskillnaderna betydligt större i Latinamerika än i andra regioner. Den genomsnittliga Gini-koefficienten är 0,53 i Latinamerika. Gini-koefficienten är ett nyckeltal mellan 0 och 1 som beskriver inkomstskillnader, där 0 innebär att inga inkomstskillnader existerar.

I Latinamerika är inkomstskillnaderna som minst i Venezuela men landet har ändå än högre Gini-koefficient än länder inom OECD, eller länder i Mellanöstern eller Nordafrika, enligt en rapport från ECLAC om skatteflykt som kom 2010.

De fem latinamerikanska länder där inkomstskillnaderna är som störst är Brasilien, Guatemala, Honduras, Paraguay och Chile.

I Chile tjänar de flesta omkring 3 600 kronor i månaden och bröd kostar cirka 15 kronor per kilo. De mest förmögna familjerna lever på omkring 215 000 kronor i månaden.

- Skatteflykt är ett socialt bedrägeri som undergräver jämlikhet, det är ingen tvekan om det. Det finns tydliga bevis för att inkomstfördelningen blir jämnare när skatter betalas, säger sociologen Marta Lagos som arbetar med värderingsbarometern Latinobarómetro.

Hon menar att skattesmitning påverkar samexistensen och liknar det vid felparkeringar som gör att trafiken lamslås. Skattflykt förekommer på alla nivåer och kan handla om att statligt stöd används felaktigt eller att medborgare inte betalar skatt.

Legitimt att smita från skatt

I Chile, liksom i andra latinamerikanska länder, är det vanligt att butiker i städernas utkanter inte lämnar kvitton vid köp och att det accepteras av köparna, berättar Marta Lagos.

- Jag bryr mig egentligen inte, säger Bernarda, en medelålders kvinna som varje dag köper bröd från en butik nära hemmet i förorten La Florida i utkanten av Chiles huvudstad Santiago.

Hon får inte alltid ett kvitto på köpet.

- Jag har känt butiksägaren i flera år och jag vet att hon är ärlig.

- Det spelar ingen roll. Vad ska jag med ett kvitto till? Hur som helst, så här fungerar det överallt, säger en annan kvinna.

Försäljare och de som säljer tjänster frågar ständigt "med moms eller utan moms" när det är dags att betala, berättar Marta Lagos. Skattesmitning betraktas som allt mer legitimt eftersom korruptionen bland eliten urholkar vanliga människors vilja att betala skatt, säger hon.

Francisca Quiroga, vid universitetet i Chile, anser dock att det är dags att medborgare inser att deras politiska och sociala rättigheter kränks när skatteflykt och korruption blir mer regel än undantag.

Text: Marianela Jarroud/IPS