Kampen om funken

Funk Carioca, musikformen som föddes i Rio de Janeiros kåkstäder på tidigt 90-tal har länge provocerat och kopplats till våldsromantik och promiskuitet. I Brasilien motarbetas funken från nästan alla fronter, menar kulturföreningen APAfunk.

”Det är de svartas, kåkstadens sång. Men när vi spelar kommer alla igång”. Så går refrängen i den populära funklåten De Svartas Sång, från Amilicka och Chocolate. Laddad med budskap om kulturell identitet och svart enighet uppstod funkmusiken i Brasiliens kåkstäder på tidigt nittiotal som en ny och utmanande kulturform. Musiken, som påminner om en sammansmältning mellan hiphop och techno, med influenser från samba, har sedan dess begynnelse kritiserats och kopplats till våld och promiskuitet.

I början av 2008 lade delstatsledamoten och den tidigare polischefen, Àlvaro Lins, fram en motion i Rio de Janeiros rättsliga råd för att utöka tillståndskriterierna (bland annat, polisiärt godkännande 72 timmar innan) för organiseringen av konserter och fester i Rio stad. Motionen ansågs särskilt riktad mot "problemet" med funkspelningar i kåkstäderna och lagen genomdrevs på rekordtid av rådet.

Förbud i kåkstäderna

I kåkstäderna i Rio de Janeiro genomförs numera spelningar endast ”under jorden”, bortom polisens tillsyn. I områden där polisen har en strategisk ständig närvaro är funk förbjudet. I de beryktade kåkstäderna som Cidade de Deus eller Santa Marta, där många funkmusiker har sitt ursprung, har funkspelningar helt utrotats.
 
- Om någon spelar funk hemma, invaderar polisen hemmet och om någon spelar funk i sin bil, får de böta, berättar MC Leonardo från kulturföreningen för funkens vänner, APAfunk.

Den 14 juni genomförde APAfunk, efter förhandlingar med polisen, en funkspelning i kåkstaden Cidade de Deus. Evenemanget, som organiserades i protest mot förtryck av musiken, var den första kulturaktiviteten i kåkstaden på åtta månader, uppger tidningen Brasil de Fato.

Budskap och sexfixeringen

APAfunk föddes 2008 för att kämpa för funkmusikernas rättigheter och mot mediebilden av funken som våldsam. En stor del av föreningens medlemmar skriver om sociala frågor och beskriver funken som ett viktigt kommunikationsverktyg inom kåkstäderna. Samtidigt har utrymmet för socialt medvetna texter krympt och i dag domineras genren nästan uteslutande av låter med sex som sitt huvudtema.

- Funk är en musikstil med kopplingar till den afrikanska idévärlden, där dans, kropp, sensualitet är viktiga element i musiken, skriver Adriana Facina, som doktorerar i musikkultur i Rio de Janeiros kåkstäder och är medlem i APAfunk. 

Problemet är inte sensualiteten eller de explcita texterna utan de stora produktionsbolagens kartelliknande kontrol av marknaden. De två ledande producenterna kontrollerar nästan hela produktionen och distributionen av funkmusik i Brasilien och ett antal teve- och radiokanalerna styrs också av dem.

- De största produktionsbolagen, som Big Mix eller Furacão 2000 satsar närmast exklusivt på artister som använder sex som sitthuvudtema, berättar MC Leonardo.   

- Som marknaden ser ut, är det bara en typ av funk som hörs. Vi säger inte att vi ska ta bort sensualiteten i musiken, det är också en uttrycksform, det vi säger är att det måste finnas mer. Det finns funkmusiker som gör socialt medveten musik och som skriver om kåkstädernas problem. De är mångfald vi vill ha, säger MC Leonardo.

Text: Max da Rocha
Foto: APAfunk, Fernanda Chaves