Fredsförhandlingar - men var är kvinnorna?

Kvinnor lämnas utanför i beslutsfattande både på lokal och på hög nivå i samband med viktiga beslut som gäller Colombias och hela folkets framtid. En rapport från FNs utvecklingsfond för kvinnor - UNIFEM, där man har undersökt deltagande av kvinnor i 24 olika fredsprocesser sedan 1992, visar att endast en av 40 undertecknare av avtal i fredsprocesser var kvinna.

Sofia Nordenmark jobbar med rättighetsbaserat arbete och påverkansarbete inom mänskliga rättigheter för Svenska kyrkan. Hon genomför bland annat utbildningar i Colombia i rättighetsbaserat utvecklingsarbete med fokus på genus. Bland annat i regionen Chocó i västra Colombia. Hon berättar om hur kvinnor ofta lämnas utanför i beslutsfattandet ute samhällena som hon besöker och om hur svårt det är för kvinnor att få sin röst hörd.

- När vi är ute i samhällen och ser hur de arbetar märker vi att det är få kvinnor som vågar prata i större grupper. När vi pratar med dem ensamma så pratar de däremot mycket.

Sofia menar att det är ett svårt steg att ta för kvinnor att försöka förstå och förbättra sin situation.

-Vid utbildningen i Chocó så berättade flera kvinnor att de alltid varit hemmafruar, att de i princip aldrig lämnat hemmet och att deras män bestämt allt över dem, och i flera fall slagit dem. Det är därmed inte sagt att situationen är likadan i hela Chocó, men berättelserna ger en bild av hur det är att vara kvinna i ett samhälle dominerat av macho-kultur.

Sofia berättar om hur kvinnor i Chocó börjat engagera sig i kvinnogrupper och intressera sig för mänskliga rättigheter och den flerdimensionella diskriminering de utsätts för samt den effekt detta fått i de grupper hon besökt.

-Alla berättade hur deras ögon hade öppnats och att de kände sig som erkända personer. Nu vågade de prata öppet.

Sexuellt våld vanligt

En rapport från FNs utvecklingsfond för kvinnor - Unifem, där man har undersökt deltagande av kvinnor i 24 olika fredsprocesser sedan 1992, visar att en av 40 undertecknare av avtal var kvinnor och att en av 13 deltagare i förhandlande delegationer var kvinnor i de förhandlingar för vilken sådan information var tillgänglig.

I konflikter utgör kvinnor ofta en minoritet i stridande trupper, men utsätts ofta för större lidande. Lidande i form av bland annat sexuellt våld för vilket rapporteringen är liten och straffriheten stor. Sexuellt våld som enligt FN-organet UN Women ofta är systematiskt för att utöva kontroll, för att hota kvinnliga ledare och människorättsförsvarare och för att uppnå politiska och militära mål.

Enligt Amnesty International så gjorde sig alla parter i konfliken i Colombia, militär, paramilitärer och gerilla skyldiga till sexuellt våld och sexuella trakasserier mot kvinnor under 2012, samtidigt som endast ett mycket litet antal förövare åtalades. Kvinnor bland urfolk och afrocolombianer är i en extra svår situation då de inte bara diskrimineras på grund av kön utan även på grund av etnicitet och sin ofta svaga ekonomiska ställning. Speciellt utsatta är Colombias många internflyktingar.

År 2000 antog FNs säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. En resolution som bröt ny mark och bland annat uppmanar samtliga aktörer i konflikter att inkludera kvinnor vid fredsbevarande arbete, fredsförhandlingar och fredsbyggande. I senare rapporter och i en serie resolutioner har FN ännu starkare understrukit kvinnors utsatta situation vid konflikter och tryckt på vikten av kvinnors deltagande vid fredsprocesser.

FN arbetar med nya rapporter och antar resolutioner som behandlar kvinnors situation i samband med konflikter och bristen på kvinnor vid fredsförhandlingar. Kvinnor är dock i minoritet på höga poster inom FN och inte en enda kvinna har hittills utsetts till chefsmedlare vid FN-stödda fredssamtal. Vilken motivation skapar det hos de som förväntas anamma FNs resolutioner om man själva inte lever upp till dem?

Svagt stöd till våldsutsatta kvinnor

Colombia har ratificerat FNs resolution 1325. Det finns flera resolutioner och andra juridiska dokument samt institutioner som värnar om kvinnors rättigheter under konflikter och deras betydelse för fredsprocesser, men kommer man någon vart rent praktiskt i Colombia?

År 2008 kom ett banbrytande domstolsutlåtande (Auto 092) från Colombias författningsdomstol som pekar på hur sexuellt våld systematiskt används som metod i konflikten av både illegala och statliga styrkor. Med Auto 092 uppmanades staten att införa olika program för att förebygga sexuellt våld och undersöka 183 befintliga fall av sexuellt våld samtidigt som man påminde colombianska myndigheter om deras skyldighet enligt konstitutionen att förebygga den oproportionellt stora tvångsförflyttningen av kvinnor samt att dessa garanteras sina rättigheter. Regeringen Juan Manuel Santos har sedan 2010 utlovat mer fokus på mänskliga rättigheter än vad den tidigare regeringen under Álvaro Uribe gjorde och ett flertal lagar har tillkommit som främjar kvinnors situation i Colombia.

-I processer som beslutsfattande, kan inte ett genusperspektiv bara vara en fråga om erkännande av olika kapaciteter och synsätt, utan en skyldighet att införa dessa perspektiv praktiskt i formella strukturer, säger Angela Olaya vid tankesmedjan Corporación Nuevo Arco Iris.

Implementeringen av Auto 092 har enligt Amnesty misslyckats. Den colombianska staten erkänner till viss del kvinnors svåra situation i konflikten men enligt Amnesty så misslyckas man i praktiken genomgående med att stödja kvinnor som utsatts för sexuellt våld när det gäller skydd, juridisk rättvisa, medicinskt och psykologiskt stöd. Något som speciellt gäller för fattiga kvinnor, kvinnor från afrocolombianska grupper, urfolk, kvinnor från jordbrukarsamhällen och för tvångsförflyttade kvinnor generellt.

Amnesty anser att en minskning av straffriheten borde ha högsta prioritet vid fredsförhandlingarna med Farc. En av författarna till rapporten menar att mänskliga rättigheter måste sättas högst upp på agendan vid fredssamtalen och genom att inte utreda sexuellt våld mot kvinnor så signalerar colombianska myndigheter att våldtäkter och sexuellt våld kan fortsätta utan konsekvenser. Han menar också att det inte främst är avsaknaden av lagar som är det största problemet utan att de inte följs, framförallt utanför de större städerna, och pekar på den brist på kompetens som råder hos colombianska myndigheter i de här frågorna.

Kvinnors frånvaro i förhandlingar ingen nyhet

Den colombianska regeringen och Farc har suttit vid förhandlingsbordet tidigare. I en rapport där de strandade fredsförhandlingarna från 2002 utvärderas trycker man extra mycket på kvinnors deltagande vid nya fredsförhandlingar och menar att detta är oumbärligt. Trots detta verkar det som att vägen till kvinnligt deltagande på hög nivå vid beslut om landets framtid är lång då kvinnornas situation i Colombia förpassas ut i marginalen. De konkreta förändringarna för landets kvinnor uteblir.

-De som har möjligheten att öppna specifika kanaler för att kvinnor skall kunna agera i fredsprocessen tycks inta en bekväm position och tillåta oss att vara observatörer men inte beslutsfattare, säger Angela Olaya från Arco Iris.

Angela berättar vidare om hur kvinnor som har inkluderats i olika skeden inte har haft ledande roller och att de har varit kvinnor med egenskaper och agendor som inte representerar folket.

Kvinnor bygger broar

Vad skulle det då göra för skillnad om kvinnor var mer involverade vid fredsförhandlingarna?

Enligt Institute for Inclusive Security, lyfter kvinnor på ett unikt sätt sociala och humanitära frågor och för in områden som hälsa och utbildning i diskussionerna. Man menar också att kvinnor försäkrar att offer och civilsamhället får en talan, bygger broar mellan förhandlande parter samt att kvinnors deltagande breddar förhandlingarna till att sträcka sig utanför ämnen som militära aktioner, makt och uppdelning av ekonomiska tillgångar på ett icke tävlingsinriktat sätt.

Med utgångspunkt i det Angela berättar är det kanske allra viktigaste att kontakten med kvinnoorganisationer stärks. Att man lyssnar på dessa och därmed får en kontakt med folket och verklighetens Colombia som inte sker naturligt då kvinnor på höga politiska positioner och med en politisk agenda som inte stämmer överens med behoven för landets kvinnor blir representanter.
Institute for Inclusive Security identifierar stöd till kvinnogrupper som en konkret åtgärd för att ge kvinnor inflytande vid fredsförhandlingar.

Att stödja kvinnogrupper och underlätta deras dialog med förhandlare och beslutsfattare samt att utse en rådgivande grupp med fokus på genus som arbetar tillsammans med medlare vid förhandlingarna menar man skulle vara ett litet steg på vägen för att ge utrymme åt kvinnligt beslutsfattande i Colombia och att synliggöra kvinnor som beslutsfattare.

I början av december 2013 kom nyheten om två kvinnor som nya deltagare vid förhandlingarna i Havanna varav en kommer att ha en beslutsfattande roll. Tidigare har Farcs delegation en kvinna med i sin förhandlande delegation, holländska Tanja Nijmeijer. María Paulina Riveros som kommer från posten som chef för enheten för mänskliga rättigheter vid inrikesministeriet kommer att delta vid förhandlingsbordet i den Colombianska statens delegation. Nigeria Rentería, presidentens rådgivare för kvinnors rättigheter, med bakgrund som åklagare och med arbete inom mångfaldsfrågor, bland annat i departamentet Chocó förstärker också regeringens delegation.

Hon får rollen som rådgivare för i kvinno- och mångfaldsfrågor vid förhandlingarna med tanken att en kommunikationskanal med landets kvinnoorganisationer skall etableras.

Representerar staten

Människorättsförsvararen Nancy Fiallo menar dock att det är ett steg på vägen men att det inte är tillräckligt.

-Dessa kvinnor representerar staten och inte folket, säger Nancy Fiallo som efterlyser kvinnor med koppling till kvinnoorganisationer och med starkare förståelse för kvinnors situation på lokal och regional nivå.

Det är dock inte bara kvinnor som grupp som exkluderas vid fredsförhandlingarna eller i andra forum för beslutsfattande i Colombia. Var finns till exempel ursprungsbefolkning och afrocolombianer vid fredsförhandlingarna och vem ger röst åt Colombias internflyktingar? Går det att skapa en långsiktig och hållbar fred så som processen ser ut i idag eller är en sådan bara möjlig om kvinnor och andra åsidosatta grupper i samhället inkluderas?

Människorättsförsvarare över hela landet kämpar för att förändra situationen för Colombias kvinnor. De stödjer kvinnor och flickor som överlevt sexuellt våld med psykosocial, medicinsk och juridisk hjälp och med att få tillgång till utbildning.

Fredsförhandlingarna är en unik möjlighet att lyssna på deras rop, att låta dem delta på hög nivå vid förhandlingarna och ge dem den respekt de förtjänar. En möjlighet att bygga ett Colombia för framtiden.

Text och foto: Markus Esbjörnsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá