Colombia: ”En ny fas av paramilitarism”

 Paramilitärer har omorganiserat sig så kallade "BACRIMs", kriminella gäng. Foto: Flickr/Creative Commons

Människorättsorganisationer och lokala ledare larmar för hur paramilitärer återigen växer sig starka i Colombia, men enligt regeringen slutade paramilitärerna att existera för flera år sedan. Nu hänger fredsavtalen mellan regeringen och Farc-gerillan på frågan om just paramilitarismens framtid.

Inte långt från det mytomspunna Darién-gapet, djungeln som delar Colombia från Panamá, ligger byn San José de Apartadó. Dess hela namn är Comunidad de Paz - ”Fredssamhället” - San José de Apartadó. Byn grundades 1997 med visionen om ett fredligt, civilt och politiskt neutralt samhälle i den konflikthärjade regionen Urabá. Samtliga invånare är flyktingar från omkringliggande områden. De flesta av dem överlever på att odla bananer, kakao, bönor och frukter för sin egen konsumtion.

Grundaren, Bartolomé Castaño Vallejo, mördades året innan byn invigdes. Mordet inträffade bara några månader efter att Bartolomé, som även var fullmäktigeledamot för partiet Unión Patrótica, ledde ortens invånare i en protest mot de människorättsbrott som de systematiskt utsattes för i krigets korseld.

Sedan dess har de drygt tusen invånarna levt i ständig skräck för krigets samtliga väpnade grupper. Störst är rädslan för paramilitärerna.

- De kom med en lista i handen. De sa att de letade efter åtta småbrukare för att döda dem. Tre av dessa kom från San José de Apartadó. De sa också att om gerillan attackerade dem, om en av deras medlemmar dödades, så skulle de döda fem av oss. Deras avsikter var tydliga: antingen samarbetar vi med dem, eller så ger vi oss av, vittnade Arley Tuberquia, en av byns invånare, i tidningen Verdad Abierta under slutet av 2015.

Paramilitärer kallas medlemmarna i de väpnade grupper, som bildades på 80-talet för att hjälpa den colombianska försvarsmakten att bekämpa vänstergerillorna Farc och ELN. Enligt människorättsorganisationer är paramilitära grupper ansvariga för majoriteten av brotten mot de mänskliga rättigheterna i Colombia. Småbrukarsamhällen som San José de Apartadó, vilka ofta associeras med gerillorna, är särskilt utsatta för paramilitärers hot och avrättningar.

Idag är San José de Apartadó en av de platser i Colombia där paramilitarismen växer sig allt starkare. I slutet av april 2016 rapporterade den lokala småbrukarrörelsen Acasa i en kommuniké om hur byns invånare återigen drivs på flykt till följd av hot från paramilitärer.
 

Fredsavtalets knäckfråga

Paramilitärernas framväxt är en viktig anledning till att fredsförhandlingarna mellan Farc-gerillan och den colombianska regeringen, som skulle ha skrivits under i april i år, har fördröjts. För att sluta fred kräver Farc en överenskommelse om hur regeringen ska avveckla paramilitarismen.

I gerillans färska minne finns 80-talets massakrer på medlemmar i partiet Unión Patrótica. Partiet bildades av avmobiliserade Farc-medlemmar efter misslyckade fredsförhandlingar med regeringen 1984. Paramilitärer och medlemmar ur försvarsmakten har utpekats som ansvariga för de över 3000 morden.

- Att underteckna ett fredsavtal utan att först sluta ett avtal om paramilitarismens avvecklande är som att ställa Farc-medlemmarna inför en oundviklig död, sa Enrique Santiago, Farcs juridiska ombud i fredssamtalen, till nättidningen Diagonal Periodico i samband med att förhandlingarna förlängdes i april 2016.

- Faktum är att man har gjort 29 utkast på en sådan överenskommelse, vilket är uppseendeväckande många. Regeringen är väldigt motvillig och hittar ursäkter för att inte kunna realisera Farcs villkor. (…) Detta är en fråga som kan äventyra fredsavtalet, fortsatte han.

Svårigheterna att komma överens, påpekade Enrique i samma artikel, beror delvis på att regeringen insisterar att paramilitärer inte längre existerar.
 

Bara banditer?

Mellan 2003 och 2006, avväpnade president Álvaro Urbes regim över 30 000 paramilitärer från landets olika delar. De lovades amnesti i utbyte mot sina vapen och löftet att upphöra med illegala aktiviteter. Deras ledare erbjöds reducerade straff på max åtta år, mot att de erkände sina brott.

 30 000 paramilitärer lämnade in sina vapen mellan 2003 och 2006. Foto: Flickr

Medan avväpningsprocessen avlutades, uppenbarade sig väpnade grupper i paramilitärernas gamla områden, som var misstänkt lika sina föregångare. Det handlade om organisationer som ägnade sig åt utpressning, olaglig gruvdrift, smuggling och droghandel, respektive mindre organiserade individer med starka kopplingar till torpednätverk. De senare försörjde sig inte minst på beställda aggressioner mot människorättsförsvarare och politiska ledare.  

I San José de Apartadó kallade de sig ”Clan Úsuga”. Úsuga-klanen är en fruktat, nationellt nätverk med kopplingar till den mexikanska drogbaronen Joaquin ”Chapo” Guzmán.

- Men vi kallar dem ”paramilitärer” för de är desamma som alltid har funnits i området, sa Arley Tuberquia i intervjun med Verdad Abierta.

Viviana Morán Castañeda är jurist på småbrukarrörelsen Fensuagro, vars medlemmar har drabbats hårt av det paramilitära våldet.

- Regeringen hävdar att paramilitärer har ersatts med ”kriminella gäng”. Människorättsorganisationer och lokalinvånare håller inte med, eftersom ”gängens” medlemmar och aktiviteter motsvarar dem i de paramilitära organisationerna. Samtidigt är det väldigt svårt att utreda, för paramilitarismen har starka kopplingar till makten, säger hon.

När strafftiden för de paramilitära ledarna började nå sitt slut år 2013, uttrycktes oro i medier för att dessa skulle komma att omorganisera sig i nya väpnade grupper. Viviana menar att farhågorna besannades:

- Redan innan personerna släpptes fria, började hoten mot vänsterledare att komma inifrån fängelserna. De ökande människorättsbrotten mot ledare för sociala rörelser under de senaste månaderna, sammanträffade sedan med frigivningarna.

Viviana Morán Castañeda. Foto: Linnéa Fehrm
 

En ny fas av paramilitarism

Den 5 april 2016 anmälde sex människorättsorganisationer den colombianska staten inför den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, för vad de kallade ”en ny fas av paramilitarism”. De hänvisade bland annat till att paramilitärer intagit gatorna i 36 colombianska kommuner en vecka tidigare, med hjälp av hot via pamfletter, graffiti och sociala medier. Butiker och skolor skrämdes till stängning, och invånare höll sig inomhus. Demonstrationerna organiserades av Úsuga-klanen.

En dryg vecka efter den Interamerikanska domstolens förhandlingar, publicerade det colombianska nyhetsmagasinet Semana färskt undersökningsmaterial från justitiekanslern. ”Dokumenten som visar att para-politik inte tillhör det förflutna”, hette artikeln, och beskrev hur handlingarna visar på samröre mellan politiker och de nya, paramilitära grupperna.

Sådana kopplingar förklarar varför de som försöker skapa uppmärksamhet kring paramilitärernas övergrepp, fortfarande tystas även med lagliga medel. Enligt den colombianska tidningen El Espectador har sex lokala ledare från San José de Apartadó arresterats sedan 2015. De anklagas för upplopp, narkotikahandel och terrorism. Samtliga var kända i staden för att leda anmälningar mot människorättsbrott begångna av militära och paramilitära grupper. Ytterligare 20 arresteringsorder har utannonserats av myndigheterna.

Under förhandlingarna den 5 april valde den interamerikanska domstolen att kalla Úsuga-klanen och andra liknande nätverk för ”väpnade grupper grundade på paramilitarismen”. Det var en kompromiss mellan regeringens definition (”kriminella gäng” eller ”BACRIMs”) och de klagande organisationernas (”paramilitärer”).

Giovanni Libreros är aktivitetssamordnare för det colombianska kommunistpartiet, som sedan det grundades har utsatts för paramilitärers repressalier. Han menar att det inte är tillräckligt att definiera grupperna som väpnade:

- Problemet är att paramilitarismen även finns i det politiska, ekonomiska och sociala livet. Det skapar en kultur som legitimerar våldet och korruptionen inom den politiska makten. Därför kan inte paramilitarismen avvecklas med militära medel, utan genom att förändra kulturen som har vuxit fram ur den, säger han.

Text: Linnea Fehrm, Latinamerikagrupperna

Arkivbild: Linnéa Fehrm och Flickr Creative Commons