Amazonasbyn Sarayaku blev världskänd för sin kamp mot oljebolagen. På den traditionella Sarayakufesten byts vreden mot glädje och chicha. 

Marcia Gualinga lyfter palmbladet från en av de jättelika lerkrukorna och synar den ljusgula geggan inuti. I bakgrunden hörs ett intensivt trummande. Chichan, ett öl som görs på yuca och blir alkoholhaltigt med hjälp av kvinnornas saliv, är en självklar del av den traditionella Sarayakufesten som firas i mitten av februari vartannat år. 

- Kvinnorna gör chichan medan männen är ute och jagar. Fyra krukor räcker till ungefär tvåhundra personer. Man låter den stå i mellan fyra och åtta dagar beroende på hur mycket alkohol man vill ha, förklarar Marcia Gualinga som är arbetsledare för en grupp av kvinnor.

Marcia Gualinga

Precis som de flesta, både kvinnor och män, har hon målat svarta mönster i ansiktet. Ansiktsmålningarna användes tidigare för att skilja Sarayakuborna från de andra folken i närheten, nu används det framför allt för att markera att det är fest. Medan kvinnorna förebereder chichan ger sig männen ut och jagar; fåglar, apor och tapirer. Djuren som dödas äts upp under festmåltiden och av pälsarna görs traditionella dräkter. 

Byn Sarayaku ligger flera timmars kanotfärd in i djungeln och består av runt tusen invånare. Det kan verka som en bortglömd plats på jorden men sedan byn reste sig i protest mot oljebolagen har den blivit känd över hela världen.  

Oljan i den här delen av Amazonas upptäcktes på åttiotalet. Sedan dess har Sarayaku stridit både mot det italienska oljebolaget Arco-Agip, och senare det argentinska CGC, som regeringen gett tillstånd att prospektera i området – utan att tillfråga byborna. 

- Under kampen mot oljebolagen var kvinnorna starkare än männen och gav inte upp eller lät sig övertalas. Sedan dess har vi stärkt vår ställning och nu vet männen vad vi är värda, säger Marcia Gualinga. 

CGC försökte vinna Sarayakubornas medgivande med mutor och löften om utvecklingsprojekt. Men byn totalvägrade från början i protest mot oljenäringens sociala och miljömässiga konsekvenser.  Till slut fick Sarayakuborna rätt i den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter och oljebolaget fick ge sig av. Sarayakus kamp har sedan dess blivit en symbol för ursprungsfolkens kamp för rätten till sina territorier och sitt levnadssätt. 

Ecuadors nuvarande regering planerar att satsa stort på oljenäringen även i framtiden. Oljebolaget CGC har laglig rätt att prospektera i området och det sprängmedel som grävdes ner för att provspränga ligger fortfarande kvar i marken, trots att den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter beslutat att det ska tas bort. 

Under festen dansar kvinnorna till männens trummande och byborna följs åt i ett långt tåg som går från hus till hus. I varje hus som besöks bjuds det på mer chicha.

 Dionisio Machoa

- Sarayakufesten är en hyllning till naturen och symboliserar respekt för Moder Jord. Det är ett tillfälle att minnas vår kultur och ett sätt att visa världen att vi lever, säger Dionisio Machoa, Sarayakus folkvalda ledare.

Text: Malena Wåhlin

Foto: Christine Johansson, Latinamerikagrupperna