Feminism och fundamentalism har varit på agendan under den elfte latinamerikanska feministkonferensen i Mexico i veckan. En konferens som har varit fri från konsensus, fri från homogenitet och inte minst en konferens fylld av politisk feminism.

Invigningen som till en början skulle vara en vanlig tillställning tar snabbt ett steg rakt in i den kritiska granskningen av själva mötet. De latinamerikanska autonoma feministerna sätter kritiken på agendan. Strax efter att ”Comunidad de Mujeres Creando” från Bolivia avslutar en ritual till Pachamama (Moderjord) för att be om ett fruktbart möte mellan alla feminister, stiger den latinamerikanska autonoma rörelsen upp på scen och avbryter programmet. Victoria Aldunate, chilensk feminist från den autonoma rörelsen, tar tag i mikrofonen och läser upp en deklaration, samtidigt som de självbenämnda autonoma feministerna går upp på scenen och tar av sig sina t-shirts.

– Att organisera ett feministiskt möte måste handla om ett avtal med etiken och om en feministisk autonomi, men organisatörerna har förvandlat detta utrymme till en plats för att förstärka de patriarkala institutionerna, säger Victoria Aldunate under avbrytningen.

De autonoma latinamerikanska feministerna hade samlats veckan före konferensen och diskuterat bland annat organisatörernas sätt att hantera både innehåll och form. De kritiserar tillgängligheten till mötet då flera saknar tillgång till internet, framför allt de mest marginaliserade grupperna på kontintenen så som ursprungsbefolkningen, befolkningen från Karibien och kvinnor från fattiga och hårt marginaliserade områden. De kritiserar även agendan.

– Agendan för mötet har inte bestämts av den feministiska basen. Den har bestämts av politiska agendor som finns hos de transnationella organisationerna. Den politiska agendan lyder under det stora kapitalet och ekonomiska intressen som är helt främmande inför de behov och de förslag som finns hos den latinamerikanska feminismen, säger Victoria Aldunate.

– Vi uppmuntrar alla feminister från Latinamerika och Karibien att ta del av en feminism  som är kritisk och mothegemonisk, från radikalismen och autonomin. En annan feminism är möjlig! avslutar Aldunate.

Invigningens händelse har präglat de kommande diskussionerna. Många har uttryckt sitt ogillande gentemot de autonoma feministerna då de tyckt att de autonoma feministerna inte har rätt att klassa de andra som ”feminister som upprätthåller patriarkatet”, medan andra tycker att deras positionering har varit nyttig då de har satt självgranskningen som en del av diskussionerna och att det har hjälpt att inte släppa ifrågasättandet av konferensen och ämnena.

Roxana Ortiz