För en tid sedan besökte jag Mueso de la memoria i Chiles huvudstad Santiago. I ett rum av glas fyllt med brinnande ljus blickade jag ut över en mur som vällde på andra sidan glaset täckt med fotografier som aldrig ville ta slut. Svartvita ansikten. Tusentals.

Forskare och utvecklingsorganisationer varnar för en oroande trend som inte bådar väl för matsuveräniteten: De stora utvidgningarna av jordbruksmark i Syd genom nya stater och privata investerare breder ut sig.

Solen sken, som nästan alltid vid den här årstiden i Mexico City, utanför mitt fönster kvittrade fåglarna i den gigantiska asken som för övrigt är hem åt sex ekorrar. Klockan var tolv och värmen närmade sitt klimax. Jag satt vid mitt skrivbord och studerade när lamporna plötsligt började röra sig och jag kände att golvet under mig inte var stadigt.

Första gången jag träffade Alex. Jag skulle ha möte med organisationen Män mot våld i deras lokal i distriktet Reparto Shick, beläget i en del av Managua  främst känd för droghandel och de utbredda kriminella ungdomsgängen, s k pandillas. Taxichauffören ville inte riktigt lämna av mig mellan skjulen, där det stod femton män från organisationen och välkomnade mig.