Till kuststaden San Juan del Sur, i sydvästra Nicaragua, vallfärdar surfare från världens alla hörn.  Den första lokala, kvinnliga surfaren äntrade dock surfscenen först för sex år sedan. Latinamerika.nu har träffat pionjären: 24-åriga Elsi Marin.

Vi sitter på en stimmig bar i centrala San Juan del Sur.  Elsi Marin hänger över bardisken och växlar några ord med bartendern. Hon känner personalen sedan länge.  

- Jag jobbade här när jag började surfa, säger hon.

Det är sex år sedan nu.

- Min ex-pojkvän var surfare. Jag tyckte att det såg roligt ut och ville lära mig. Så varje onsdag och fredag, när jag var ledig från jobbet, tog jag min bräda och gav mig ut i vattnet, berättar Elsi.

Det Elsi beskriver låter som en ganska ordinär händelse i en kuststad med bra surfing. Men att hon lärde sig surfa innebar att hon skrev historia. Elsi var den första nicaraguanska kvinnan som surfade.

Lärde sig på egen hand

De som någon gång surfat vet att surfing inte är någon lätt sport att lära sig på egen hand.  Surfing kräver tid, tålamod, pengar och framförallt – mod. Många tar hjälp av surflärare under den första tiden, eller paddlar ut i vattnet med någon vän.  Elsie hade ingendera med sig ut i vattnet. 

- Det var svårt, men jag var aldrig rädd. Inte ens när det var vinter och stora vågor. Men idag är det annorlunda, jag är mer försiktig nu.  Jag måste tänka på min son, säger hon.

Elsis son är två år. Pappan bor i Mexiko, men hälsar på ibland och stödjer sonen ekonomiskt.

Hennes egen barndom tog plats i San Juan del Sur där hon växte upp med sin mormor. De var fattiga och hade det tufft ibland, men hon trivdes bra och menar att hon hade en lycklig barndom.

- Jag gick i skolan men hjälpte min mormor genom att sälja saker på gatan. Jag var aldrig rädd då, jag visste inte vad rädsla var. Jag tror att det har hjälpt mig i surfingen också, att vara orädd. 

Elsi Marin studerar turism men extrajobbar som surfinstruktör. Fotograf: Anne de Zeeuw 

Första kvinna i surflandslaget

När Elsi hade surfat i två år kom hon med i det nationella surflandslaget – som första nicaraguanska kvinna någonsin.

- 2006 tävlade jag i Pánama och 2007 i Guatemala. Och så har jag varit med i surftävlingar här i San Juan del sur. I Pánama kom jag sexa av tolv tjejer totalt.

Tävlingarna innebär dock sällan vinstpengar; pengarna finns fortfarande främst i männens värld.

Hur kommer det sig att så få nicaraguanska kvinnor surfar tror du?

- Många tjejer är rädda för att de ska skada sig. Och så är det en hel del som inte får för sina föräldrar.  I dag är det bara omkring tre kvinnor härifrån som surfar.

Hur ska man uppmuntra fler tjejer att börja surfa?

- Ge gratis surflektioner med bara tjejer. Man kan prata med föräldrar också, berätta för dem att det inte är något farligt, få dem att förstå och att låta sina döttrar surfa.

Drömmer om USA

I dag studerar Elsi turism i närliggande staden Rivas.  Vid sidan om extraknäcker hon på ett surfcamp för tjejer, där hon gör frukost och jobbar som surfinstruktör.  När hon får möjlighet surfar hon, men det blir inte lika ofta som innan hon studerade och inte hade barn.

Elsi var med i surflandslaget fram till 2009. Hon skulle vilja bli uttagen igen, men för att bli det måste hon träna mer, säger hon.

Vad har du för andra drömmar?

- Jag skulle vilja åka till USA och ta en kurs för att bli en bra surfinstruktör. Jag älskar att ge kurser och jag älskar att surfa.

Elsi hoppar ned från barstolen och säger att hon måste iväg och hämta sin son. I morgon är hon ledig från skolan.  Om tiden finns tänker hon lägga den på den fritidssyssla hon älskar mest: att surfa.

 Text: Lina Karlsson, Svalorna Latinamerika

Foto: Anne de Zeeuw