I ett land där många slänger sina sopor i naturen sticker den sopsorterande ekostaden Bahía de Caráquez i västra Ecuador ut. Sedan tio år tillbaka arbetar man förutom med källsortering med återplantering av träd, miljöutbildningar för barn och hållbar turism. Men risken finns att miljötänkandet rinner ut i sanden i brist på pengar.

Marcelo Luque tar täten i backen upp mot naturreservatet Cerro Secos utsiktsplats över Bahia de Caraquez.  På vägen pekar han ut skyltar som skolbarnen i den närliggande byn har gjort för att berätta om naturen på sluttningen. Tanken är att berget, där mängder av skog har återplanterats de senaste tio åren, ska bli ett hållbart turistmål i Bahíaområdet.

Från Cerros Secos utsiktsplats har man en hänförande utsikt över Bahía.Marcelo Luque brinner för naturen på Cerro Seco och i hela området kring staden. Tillsammans med en grupp andra ecuadorianer och utlänningar tog han 1998 initiativ till att Bahia skulle satsa på att bli en ekostad.

Projektet drogs igång efter att staden under två år drabbats av två stora naturkatastrofer. 1997 slog väderfenomenet el Niño till mot Ecuadors kust med ovanligt kraftiga regn. i Bahia drabbades framförallt de som bodde på bergskanterna där jordskred och vattenmassor förde med sig husen.  Året efter skakades staden av en jordbävning. Förödelsen efter katastroferna väckte en medvetenhet hos Bahíaborna om att man kanske gått för långt i sin kamp för att tämja naturen.

- Attitydförändringen var uppenbar. Efter att naturen gett oss en läxa med el Niño var människor mer tillgängliga. Efter jordbävningen blev det ännu större förändring. el Niño hade främst drabbat de fattiga som bodde på bergsluttningarna men med jordbävningen förändrades attityden hos de som hade andra ekonomiska förutsättningar eftersom jordbävningen förstörde stadens cementhus, säger Marcelo Luque.

Utländsk finansiering 

Efter att Marcelo Luque och hans kompanjoner övertygat stadens ledning om att en miljövänligare stad låg i allas intresse drogs en mängd projekt igång, framförallt med ekonomiskt stöd från olika utländska organisationer.

Hela staden började sortera sopor i ett kärl för oorganiskt och ett för organiskt avfall som sedan komposteras. Samtidigt drogs utbildningssatsningar om miljö för stadens barn igång och tillsammans med utländska volontärer började skogen på stadens sluttningar att återplanteras. Som ett alternativ till områdets klassiska jätteräkodlingar startades en ekologisk räkfarm och fler och fler började satsa på hållbar turism.

Ett av de mest lyckade initiativen är kanske bevarandet av mangroveskogen på Isla Corazon, "Hjärtön", strax utanför staden. I tio år har en grupp fiskare och jordbrukare arbetat för att sätta ön på kartan som turistmål samtidigt som man återplanterat mer och mer av den värdefulla träskskogen.

El Niño - ett hårt slag

Isla Corazon är i allra högsta grad ett resultat av de katastrofer som drabbade området. Under decennier hade mangroven i flodmynningen bit för bit avverkats för att ge plats för räkodlingsbassänger. Trots det har fisket fortsatt vara bra i floden på väg ner mot havet. Men det ändrades över en natt 1997. När El Niño drabbade området sköljde flodvågen ut allt liv i havet eftersom inga mangroverötter fanns som kunde hålla det tillbaka. När vattnet lugnade sig igen var floden förändrad. Sediment som släpats med vågen från flodbäddarna längre upp täckte botten och grundade upp floden som tidigare varit 30-40 meter djup, till några meter.

Den viktiga mangroven har återplanterats bit för bit.Familjerna vid flodens kant, som alltid levt av jordbruk och fiske, stod nu plötsligt utan försörjningsmöjligheter. Fransisco Reyes var en av de drabbade. Flodvågen tog med sig hans hus och allt som fanns där i. När myndigheterna bjöd in till ett projekt för att återplantera mangroven var det mer av nödvändighet än av intresse han gick dit.

- Vi hade inget att äta och de sa att om vi kom på mötet skulle vi få en bit bröd och en läsk, berättar han, drygt tio år senare.

Fisket drabbades hårt av el Niño.Men mötet blev istället början till en helt ny karriär. Det började med att samhällena runt floden fick betalt för att plantera mangrove. Med tiden utvecklades också en tanke om att ta turister till den hjärtformade mangroveön där krabbor, fisk och fåglar finns i överflöd. Efter hårda studier är Fransisco Reyes numera certifierad turistguide och en dem som tar med sig nyfikna ut till ön. Med de ökade kunskaperna har också en stolthet och ett engagemang för mangroven på Isla Corazon följt.

- Allt det här tar vi hand om, säger Fransisco Reyes och pekar ut över mangroven. Innan mig gjorde mina mor- och farföräldrar det och efter mig kommer min son att fortsätta.

Trots flera lyckade miljösatsningar finns det också kritik under ytan i Bahía. Efter ett decennium som ekostad är det tydligt att det finns mycket kvar att göra. Av de nyskapande projekt som drogs igång i början av 2000-talet ha en del också strandat efter några år.

Saknar pengar 

Enligt Luis Mejía, kommunens kommunikationschef, beror allt på brist på pengar.

- Tyvärr så krävs det pengar för att göra sånt här. Sedan bidragen från USAID (USA:s biståndsorgan)tog slut 2006 har vi varit utan finansiering.

För trots att utländska volontärer planterar skog och invånarna frivilligt källsorterar så kräver miljövänligheten resurser. Bara att byta ut utslitna sorteringskärl eller ge barnen på miljöutbildningen lunch kostar mer än vad staden själv har råd med.

Nu letar kommunen med ljus och lykta efter nya finansiärer. För viljan och medvetenheten finns, menar Luis Mejía.

- Bahía är en väldigt ren stad. Fråga vem som helst i staden och de vet vad återvinning är, säger han.

Johanna Kvarnsell