Amazonas är under attack. Varje år beräknas cirka 20 tusen kvadratkilometer av regnskogen försvinna. Enligt siffror från det brasilianska rymdforskningsinstitutet (INPE) har närmare 17 procent skövlats de senaste 30 åren. I en intervju med João Pedro Stédile, en av ledarna för de jordlösas rörelse i Brasilien (MST), berättar han om skogsskövlarnas metoder och de åtgärder som behövs för att stoppa avskogningen.

Trots att FN:s klimatpanel IPCC påvisat att 25 procent av de växthusgasutsläpp som människan förorsakar kommer från skogsavverkningar fortsätter skövlingen att öka. Skogsskövlarnas metoder i Brasilien utmanar fantasin. Numera använder de sig av flygplan för att dumpa växtgifter över stora områden i Amazonas regnskog. Det är inte bara ett allvarligt brott, utan även ett bevis på det övermod som de stora markägarna i regionen har, menar João Pedro Stédile från de jordlösas rörelse.

Hur ser ni på den senaste tidens avslöjanden om användningen av bekämpningsmedel i skövlingen av Amazonas?

- Det är en skam. Det visar den arrogans de stora jordägarna har. De anser sig vara naturens absoluta mästare och agerar utan någon social hänsyn. De bryter mot det som fastslagits i den brasilianska konstitutionen, att alla former av markägande måste fylla en social funktion och respektera naturen.

Det är egentligen två brott. Först, eftersom de skövlar illegalt, och för detta har de redan bötfällts av det brasilianska miljöskyddsverket (IBAMA). Men de begår även ett andra brott genom att använda sig av kemiska växtgifter som dödar allt växt- och djurliv och därmed hotar ekosystemets balans. Allt detta gör de endast för att breda ut sina betesmarker, föda upp boskap och jaga allt större vinster, utan någon som helst hänsyn till omgivningen.

Vilka åtgärder behöver vidtas för att stärka kontrollen och stoppa avskogningen i landet?

- Först och främst hoppas jag att den brasilianska miljöskyddslagen (codigo florestal) inte förändras, vilket nu diskuteras i kongressen. Vi måste behålla lagarna som kräver att varje egendom i Amazonas avsätter 80 procent av sin markyta till ett naturskyddsområde och att alla områden nära floder, vattentäkter och kullar är av särskilt naturvärde och därmed aldrig får skövlas. På samma sätt måste miljöskyddslagen i Cerrado-biotopen bevaras, eftersom det är i just detta område som expansionen av soja- och sockerrörsplantagen är som allra snabbast.

Därtill behöver vi stärka de federala och statliga myndigheterna som ansvarar för kontrollen, tillämpningen och bestraffningen av de som bryter mot dessa lagar. Den tredje åtgärden som behöver vidtas, är att man måste skapa en zonindelning av jordbruksstödet, som begränsar tillgången till krediter och andra incitament som till exempel kan användas för att expandera sojaplantagen och betesmarkerna i Amazonas. Den fjärde åtgärden som brasilianska regeringen måste vidta är att förbjuda exporten av timmer från urskogar. Därmed skulle de kunna kväva den internationella marknaden, som inte på något sätt gynnar det brasilianska folket utan endast främjar de transnationella bolagens girighet. Den femte och sista åtgärden måste vara att förhindra tillverkningen av träkol av urskog, som i dagsläget pågår både i Amazonas och Cerrado-biotopen.

Om konstitutionen verkligen skulle tillämpas skulle alla de egendomar som inte uppfyller en social funktion och inte respekterar miljön, exproprieras och avsättas för landets jordreform.

Sker detta i dagsläget?

- Trots förordningen i konstitutionen har Jordreformsverket (INCRA) endast tvångsinlöst ett storgods i Valde do Jequitinhonha i delstaten Mato Grosso på dessa grunder. Men förordningen skulle kunna tillämpas på hundratals storgods som brutit mot dessa lagar. Se bara på hur miljöskyddsverkets bötfällt storgodsägare till ett sammanlagt värde av R$ 6 miljarder (24 miljarder SEK). Detta är också en av anledningarna bakom förändringarna i miljöskyddslagen. Dessa bötfällda storgodsägare (därav tre är kongressledarmöter) vill ha amnesti för sina brott. Det vi behöver göra, istället för att ge dem amnesti, är att expropriera deras storgods och använda dem för jordreformen.

Till sist behöver vi ändra vår jordbrukspolitik. I dagsläget producerar vi nötkött för export. Alltså endast köttet utan någon industriell process. Vi är exportörer av natur och inte arbete. Om vi gjorde det annorlunda skulle vi exportera mindre, men med ett större mervärde och på så sätt utveckla ett jordbruk som inte är beroende av att expandera in i Amazonas.

Hur ställer sig MST i dessa frågor och vilka åtgörder föreslår rörelsen?

- MST har, tillsammans med övriga Via Campesina, Federationen för Familjejordbrukare (FETRAF), Lantarbetarnas fackförbund (CONTAG), en rad miljöorganisationer, kyrkliga organisationer på landsbygden och forskare, lagt fram ett enat förslag i dessa frågor, i linje med de åsikter jag redogjorde för tidigare.
Vi delar alla samma bild av det akuta behovet av att skydda vår natur. Därför försvarar vi gemensamt idén om att det är möjligt att fortsätta utveckla jordbruksproduktionen, med hållbara metoder, men utan att behöva fälla ett enda träd.

Vi försvarar visionen av Noll Skogsskövling! Vi försvarar våra skogar och vår biologiska mångfald. Samtidigt har vi – de sociala rörelserna – tillsammans med universiteten, det statliga hälsoverket (ANVISA) och det nationella cancerinstitutet Fiocruz, enats om en nationell kampanj mot användningen av växtgifter. Vi är emot industrijordbrukets vårdslösa och aggressiva attack på miljön och människors hälsa, genom deras intensiva användning av farliga bekämpningsmedel. Det är en jordbruksmodell som gjort Brasilien till världens största konsument av växtgifter och som i grunden endast gett större vinster åt de transnationella företagen.

Text och foto: Max da Rocha, Latinamerikagurpperna
Intervjun publicerades ursprungligen på bloggen zedirceu.com.br