De sociala protesterna i Brasilien fortsätter

Biljettpriserna på kollektivtrafiken kommer inte att höjas, och i flera delstatshuvudstäder sänks de, meddelade kommunledningar runt om i Brasilien på onsdagen. Trots detta deltog över en miljon människor runt om i landet på torsdagen i de största folkliga manifestationerna på mer än 25 år.

"Jätten har vaknat" är en vanlig kommentar bland demonstranterna, med referens till Brasilien som "den sovande jätten", ett land med enorm potential, men där befolkningen låter sig luras och bedras. I São Paulo gick demonstrationen med drygt 100 000 människor huvudsakligen lugnt till, men i Rio de Janeiro, Salvador och Porto Alegre slutade de i sammandrabbningar med kravallpolis, tårgas och gummikulor. I den federala huvudstaden Brasilia slog en grupp demonstranter sönder glasväggarna på utrikesministeriet Itamaraty och i Ribeirão Preto i delstaten São Paulo avled en person efter att ha körts över av en polisbil.

- Det handlar inte bara om biljettpriserna, vi måste kämpa mot oligopolet inom kollektivtrafiken, säger universitetsläraren Marilena Chauí till Rádio Brasil Atual. Transportföretagen är en riktig maffia som inte drar sig för att mörda fackliga ledare. Bussarna är uråldriga och linjerna långa, för att ge vinst. Kommunledningarna måste ställa högre krav på de här företagen och styra upp verksamheten.

Uppdämpt missnöje

Protesterna, som inleddes som en reaktion på en biljettprishöjning på 20 centavos i São Paulo den 6 juni, har nu spridit sig över hela landet och fungerar som en ventil för i princip alla former av folkligt missnöje. I demonstrationsleden blandas protester mot korruption, rättsfrihet och FIFA med krav på reell demokrati, kvalitativ samhällsservice och presidentens avgång. Flera politiska partier försöker profilera sig med flaggor och symboler, men den stora majoriteten kör bort dem med ropen "Sem bandeira!" - utan falgga. Protesterna har ingen politisk färg, ingen organiserad ledning.

- Där finns folk som kräver [president] Dilmas avgång, som kräver [delstatsguvernör] Alckmins avgång, de som vill att [den huvudanklagade i mensalão-skandalen] Dirceu ska fängslas, de som vill se [högsta domstolens svarte ordförande] Joaquim Barbosa som president, de som vill ha en militärkupp, de som är mot "bot för homosexuella", de som är emot fotbolls-VM och de som är mot [fotbollspelaren] "Hulken" i landslaget, skriver journalisten Marília Juste sarkastiskt på Facebook, och fortsätter:

- Nu när brasilianarna lärt sig att protestera måste vi lära oss att arbeta politiskt. Politik är inte bara något som kommunfullmäktigeledamöter, borgmästare och guvernörer ägnar sig åt. Politik är att presentera förslag och finna vägar för att omsätta dem i praktiken; analysera, förstå, förhandla, viabilisera. Utan politik kommer vi bara att skapa buller, inget annat.

Ett av de mer konkreta och brådskande kraven är mot förslaget till grundlagstillägg (PEC 37) som fråntar den oberoende åklagarmyndigheten (Ministério Público) rätten att på eget initiativ undersöka brottsmisstankar. Enligt PEC 37 kommer denna rätt att föras över till polisen, vilket enligt protestanterna kommer att leda till att många korruptionsbrott och polisövergrepp aldrig uppdagas.

Regeringen perplex

Den brasilianska regeringen står perflex och handfallen inför händelseutvecklingen. President Dilma Rousseff har ställt in sin planerade resa till Japan i nästa vecka och kallade på fredagsmorgonen till interna överläggningar med flera ministrar för att diskutera hur de ska hantera protestvågen, då det inte existerar en enig lista på krav. Presidentes rådgivare säger till tidningen Estado de São Paulo att "förstörelsen av utrikesministeriet visar att det är protest bara för protestens skull".

På fredagseftermiddagen meddelade rörelsen för gratis kollektivtrafik (Movimento Passe Livre) som började manifestationerna i São Paulo, att den kommer att avbryta sina protester:
- Vi misstänker att konservativa grupper har infiltrarat sig i våra senaste manifestationer med krav som inte representerar oss, säger en av rörelsens talesmän, Rafael Siquera, som sedan 2006 arbetar inom MPL för en helt gratis kollektivtrafik.

Text: Lena Zetterström, Latinamerikagrupperna