De döda på besök i hemmen
Allhelgonafirandet i Bolivia liknar inget av det stillsamma firande vi är vana vid i Sverige. Latinamerika.nu vägleder dig bland de bolivianska traditionerna.
Brödet
Hela veckan före allhelgonahelgen bakas det för fullt i de bolivanska hemmen. Det görs roscas (kransar), empanadas (piroger), masitas (sött bröd) och biscochos (småkakor) men framförallt t’anta wawas (bröd-barn) – det vill säga bröd i form av personer.
.
Iordningsställande av graven
På allhelgonafton är det full kommers på blommarknaderna då man köper blommor och plastkransar och plastgirlanger. Därefter går man till kyrkogården för att pryda graven. De som har gravar i form av "gravar på hylla" (se bild) genomför den årliga tvätten av gravplatsen mot en krona i betalning.
.
Mesa och misa (bord och gudstjänst)
I hemmen ställer man iordning ett så kallat "mesa" – bord – till den dödes ära. På bordet finns allt som den döde tyckte om att äta men det finns också vissa obligatoriska element som det söta brödet som kallas för masitas eller på quechuaspråket urpus. Brödet är bakat i form av solen, månen, en trappa, en orm, ett lamadjur, en kanin och t’anta wawas som är quechuaspråk och betyder bröd-barn. På bordet finns också kakor samt godis och torkad frukt. Maten på bordet är inte till för att ätas av de levande utan är en hyllning till den döde – man får inte röra något på bordet föränn efter att den avlidne lämnar hemmet vid lunchtid dagen efter allhelgonadagen.
Ju närmare i tiden det var som den anhöriga gick bort desto mer tid läggs ned på att dekorera bordet. Vissa familjer fortsätter att ställa upp mesa för den döde år efter år medan vissa bara gör de de närmaste åren efter att den anhörige dött.
Traditionen säger att den döde lämnar kyrkogården vid lunchtid på allhelgonadagen för att komma hem. Vid lunchtid måste alltså bordet vara iordningsställt. Folk går från hus till hus för att hälsa på i de hem där någon nyligen har gått bort. Om familjen i fråga är religiös eller om frånfället nyligen har skett så bjuds det också in till "misa" – gudstjänst – exempelvis på allhelgonadagskvällen. Efter gudstjänsten kan det bli häftigt alkoholintag och dans.
Pacesa Guardia Flores bord år 2008
Pacesa Guardia Flores bord år 2009
Inbjudan
Eulogio Villanueva från Vinto dog i december förra året, 24 år gammal. Han krockade med sin lilla minibuss och både han och hans svärfar avled omedelbart. Eulogio lämnade en ung änka och en liten son efter sig.
Dagen efter allhelgonadagen går de anhöriga runt i kvarteret för att bjuda in grannarna till bordet de ställt upp. Inbjudan består av en tallrik med kakor med en liten plastburk med sött vin i.
Inbjudan i form av kak-tallrik
Eulogio Villanuevas bord.
Kyrkogården dagen efter allhelgonadagen
Vid lunch dagen efter allhelgonadagen är det dags för den dödas själ att återvända till sin grav efter att ha varit i sitt hem i 24 timmar. Som en symbolisk handling välts bordet som ställts upp till den dödes ära eller också lyfter man av duken med hela dess innehåll. Det är också först nu som man kan äta av det som står på bordet. En familjemedlem kläs ut till spöke med ett vitt lakan över sig och med slangbella eller skärp jagar familjemedlemmarna ut spöket och springer efter det tills de får fatt det och kan slita av lakanet. På så sätt ska den dödas själ också ge sig iväg.
Eftersom den döde inte längre befinner sig i hemmet är det nu de levandes tur att göra den döde sällskap en stund på kyrkogården. Kyrkogårdarna fylls med människor och de som har haft ett bord till den dödes ära i sitt hem tar med sina masitas och t’anta wawas (bröd) till kyrkogården. Barn ber en bön eller sätter ihop en lustig ramsa,
kallad coro, i utbyte mot godis, torkad frukt eller t’anta wawas.
.
. De som inte bor i staden och inte haft möjlighet att ställa upp ett bord i sitt hem gör det utanför kyrkogården eller på gravplatsen.
.
.
"Marknad" utanför kyrkogården
Dagen efter allhelgonadagen är dagen då de sörjande samlas på en och samma plats- kyrkogården. Det pågår också full kommers runtomkring kyrkogårdarna. I Bolivia där presidentval stundar passar politiker på att dela ut propaganda. Det serveras chicha -majsöl – och det är knappast ovanligt med fylla. Barnen äter hemlagad kanelglass som det säljs mängder av.
Jättegungor – wallunk’as
I närheten av kyrkogården har det satts upp en jättelik gunga – wallunk’a på quechua. Här kan cholitas, det vill säga kvinnor i ursprungsfolksklädsel – för femton kronor svinga upp i luften för att med benen försöka gripa tag i en hink som hänger i en ställning i samma höjd nätt och jämnt nåbar om man sträcker ut med fötterna i farten.
.
Runtomkring wallunk’as sätter sig folk för att dricka chicha -majsöl – och öl och kvällen avslutas med dans och fest.
Jessica Nilsson
