Den 6 november går Nicaraguas nuvarande president Daniel Ortega och hans parti FSLN (Frente Sandinista para la Liberación Nacional) till val med löftet om att fortsätta arbeta för allmänhetens bästa genom projektet ”kristendom, socialism och solidaritet”. Med 48 procent av rösterna enligt senaste Gallup-undersökningen kommer Ortega med stor sannolikhet också att få fortsätta på presidentposten.

I partiets valmanifest kan man läsa att partiet tog makten 2007 med visionen att på djupet förändra de rådande maktstrukturerna. Men vad har då regeringen har lyckats åstadkomma under sina fem år vid makten?
Från att tidigare ha varit privatiserat är utbildnings- och sjukvårdssystemet idag återigen under statens ansvar vilket har lett till både gratis och mer tillgänglig skola och sjukvård.

- Med begränsade resurser att tillgå har dock kvalitén fått ge vika för tillgängligheten, menar Omar Termino, verkställande sekreterare for Nätverket for Demokrati och Lokal Utveckling i Nicaragua.

- Skolklasser är överfulla och många klassrum nedgångna. Inom sjukvården har vissa förbättringar skett med det råder stor brist på medicin och väntetiderna är ofta mycket långa.

Ökar eller minskar fattigdomen?

Regeringens senaste årsrapporter visar positiva resultat vad gäller nya arbetstillfällen. 2009 skapades till exempel 163 000 nya jobb enligt rapporten för samma år. I rapporten framkommer dock inte att de flesta nya arbeten skapas inom den informella sektorn samtidigt som allt färre får jobb inom den formella sektorn. Enligt FIDEG:s (La Fundación Internacional para el Desafío Económico Global) fattigdomsrapport från 2010 arbetade endast 24.7 procent av den arbetsföra befolkningen inom den formella sektorn medan 75.3 procent var sysselsatta inom den informella sektorn.

Procentuellt sätt befinner sig idag färre nicaraguaner under fattigdomsgränsen och under gränsen för extrem fattigdom än för sex år sedan. Men räknat i absoluta termer har antalet fattiga i Nicaragua ökat under senare år enligt en rapport från organisationen Freedom House. För att bekämpa fattigdomen har regeringen startat upp inte mindre än 35 utvecklingsprojekt. Bono Productivo Alimentario är ett av de mest omtalade och har nått 100 000 kvinnliga jordbrukare.

– Genom detta projekt har kvinnor fått tillgång till boskap och säd och kan nu inte bara försörja sina familjer men även producera för försäljning, sa presidenten i ett tal i september månad.

Vidare meddelade han att projektet Usura Cero har erbjudit och beviljat över 217 000 kvinnor mikrolån till låg ränta. Ytterligare projekt syftar till att förse hushåll med plåttak, ge landrättigheter till familjer som inte tidigare haft juridisk rätt till sin mark, förse elever med skolmaterial, med mera.

Fattiga blir rikare – men också de rika

Kritiska röster menar dock att de förbättrade levnadsvillkoren har sitt pris.

- Bidragen skapar ett beroende hos befolkningen som regeringen utnyttjar, anser Omar Termino. Folk får sina behov täckta men på bekostnad av sina rättigheter.

Det ansedda samhällsmagasinet Envio menar att de som har fått hjälp av regeringen upplever en allmän förbättring eftersom de själva har fått det bättre. Därför ifrågasätts inte den ökade koncentrationen av tillgångar i landet och det faktum att mycket lite har gjorts för att distribuera dessa tillgångar jämnt bland befolkningen.

Under de senaste åren har det också skett en tydlig politisering av de demokratiska institutionerna i Nicaragua. Daniel Ortega och den dåvarande presidenten Arnoldo Alemán ingick 1999 en pakt för att fördela säten inom Högsta domstolen och Högsta valrådet mellan sig, vilket har inneburit att institutionerna idag används som brickor i det politiska spelet. Idag ser vi även en ökad social kontroll i Nicaragua.

Regeringen ser dig

- Är man medlem i det styrande partiet är det gratis att få sina identitetshandlingar och det tar högst en månad. Är man inte medlem kostar det 300 cordobas (ungefär 90 svenska kronor) och det kan ta upp till sex månader innan man får sina papper, berättar Omar.

När Ortega tog över makten 2007 skapade han så kallade folkråd (Consejos del Poder Ciudadano) som mer eller mindre ersatte de befinitliga autonoma lokala institutionerna. Folkråden fungerar som en länk mellan Ortega och hans befolkning och alla beslut som rör medborgarna måste gå via dessa råd, trots att de egentligen inte har någon förankring i lagen.

Detta är alltså det förändringsarbete som Nicaragua med stor sannolikhet kommer att få se mer av om Ortega vinner valet: fortsatta satsningar på välfärdsfrågor och på den fattiga befolkningen. Men frågan är vad dessa satsningar kommer att kosta befolkningen om regeringen fortsätter att urholka de demokratiska institutionerna för att till varje pris få igenom sin politik.

Text: Madeleine Winqvist, Svalorna

Foto: FotogrAcción