Dagis strategi mot fattigdom

Brasiliens nya strategi i kampen mot fattigdomen är att satsa på de första åren i livet. Brasil Carinhoso – det ömsinta Brasilien – heter programmet som på bara fem månader lyft nästan tre miljoner små barn ur misären, enligt den federala regeringen.

Vid första anblick ser det ut som något från en annan värld. Ett färgglatt, nytt dagis ligger inklämt i den annars dammiga och stökiga stadsmiljön i utkanten av Monteiro, nordöstra Brasilien. När jag kliver in genom grinden slås jag också av hur tyst och välordnat det är jämfört med andra allmänna skolor och förskolor som jag besökt.

- Utrymmet är helt perfekt, säger föreståndarinnan Lucinalva Pereira da Costa när hon visar mig runt. Rena, rymliga salar. Färgglada bord och dekorationer. Lekpark och liten amfiteater. Det är bara ett problem: när solen steker på efter klockan nio blir i stort sett alla uteplatser oanvändbara. Dagiset är bygget efter nationell standardmodell, anpassat till södra Brasiliens svalare klimat.

Barn på det lokala dagiset.: Lena Zetterström

Den arkitekturiska ”missen” visar ändå på den federala regeringens massiva initiativ på den sociala sidan: fattigdomen ska bekämpas på sikt genom att man satsar på den allra tidigaste barndomen, barn mellan 6 månader och 6 års ålder. Brasil Carinhoso – Det ömsinta Brasilien – heter programmet som ska minska barndomsdödligheten, förbättra barnens näringsintag, grundläggande utbildning och ”uppfostran”. Ett sätt att göra detta är att bygga dagis.

- Man har insett att de allra fattigaste barnen många gånger faktiskt har det bättre på dagis än hemma, säger Lucinalva. Vi skapar en rutin för dem. De har tillgång till bra mat på fasta tider, leksaker, böcker och pedagogisk stimulans. Det är som ett ”skydd” mot negligens och våld eller bristande omsorg i hemmet.  

- De flesta av våra 184 barn kommer från fattiga familjer. Många föräldrar ser dagis som en avstjälpningsplats, eller ett sätt att ”bli av med barnen” några timmar per dag. Vissa dröjer för att komma och hämta dem. Men det finns också mammor som bryr sig väldigt mycket om sina barn, men som lämnar dem här för att kunna arbeta utanför hemmet.

Barn i programmet Brasil Carinhoso.: Lena Zetterström

Snabba resultat!

Brasil Carinhoso lanserades direkt i TV av president Dilma Rousseff på Mors Dag i maj i år. Och lagom till Brasiliens barnens dag idag den 12 oktober presenteras siffror på att 2,8 miljoner barn i programmets åldersintervall redan tagits ur misären.
- Om man räknar in deras föräldrar och äldre syskon har programmet redan nått 8,7 miljoner människor, sa socialministern Tereza Campelo vid ett evenemang i förra veckan.

- När de här dagisbarnen börjar grundskolan så kommer de redan ha en bättre grund än de barn som kommer direkt hemifrån, kommenterar den pedagogiska samordnaren Adriana Ferreira. Den verkliga effekten av det här dagiset kommer vi att se på lång sikt. 
- Det är bättre att jobba här än i den vanliga allmänna skolan, säger läraren Maria José da Silva som just lyckats nanna åtta bebisar till sömns. De här har just börjat sin vandring, säger hon och pekar mot sovsalen med åtta prydliga spjälsängar med myggnät.

"Brasilien utan misär"

Brasil Carinhoso är en del av det större fattigdomsbekämpningsprogrammet ”Brasilien utan misär” (Brasil Sem Miséria) som är regeringen Dilmas flaggskepp sedan makttillträdet 2011. Utöver massivt dagisbyggande innefattar Brasil Carinhoso en minimiinkomst på 70 reais (motsvarande 230 kronor) per familjemedlem för familjer som har åtminstone ett barn under sex år. Fram till 2014 har programmet en budget på tio miljarder reais (motsvarande nästan 33 miljarder kronor.) Programmet delar också ut A-vitamin,  järnsupplement och astmamedicin gratis till de småbarn som behöver. De flesta bidragstagarna återfinns i den norra eller nordöstra regionen, där 78 procent av alla brasilianska småbarn som lever i absolut fattigdom bor, enligt officiella uppgifter.

Jag lämnar dagiset med en känsla av att det ligger något konstlat, nästan mekaniskt över programmet Brasil Carinhoso. Den nya generationen brasilianare ska stöpas i samma form, landet över, med samma dagisarkitektur och samma pedagogiska program. Det har sina fördelar naturligtvis och kommer på lång sikt säkert bidra till att minska de sociala klyftorna i det ojämlika landet. Men samtidigt känns det så rationellt, likriktat... ja, obrasilianskt.

Text och foto: Lena Zetterström, Latinamerikagrupperna