Åsikterna i Latinamerika om resultatet i klimatförhandlingarna i Durban skiljer sig åt. Alla officiella delegationer godtog det så kallade Durbanpaketet, men flera kritiska röster har höjts från både regeringar och civilsamhället.

Venezuelas chefsförhandlare kallar klimatförhandlingarna för en fars och i Bolivias delegation menar man att förhandlingarna är ett hån mot världens befolkning. Hellre inget avtal än ett dåligt avtal skriver småjordbrukarörelsen Via Campesina i ett uttalande.

Resultatet efter mer än två veckors intensiva förhandlingar är en förlängning av Kyotoavtalet, en färdplan för minskade utsläpp av växthusgaser som innefattar alla stora utsläppare, samt en grön fond som ska användas för anpassning och omställning i utvecklingsländer.

Ordförande för klimatkonferensen, Christina Figureres från Costa Rica, säger sig vara nöjd med resultatet och vill hylla de länder som lade sina egna intressen åt sidan och istället agerade för det gemensamma bästa.

Zombieavtal

Flera röster kritiserar dock slutresultatet och menar att det som presenteras som en framgång, i själva verket är innehållslöst. En representant från Bolivias förhandlingsgrupp säger till Latinamerika.nu:

- Man jobbar fram en fortsättning pá Kyotoprotokollet och världen klappar händerna. Men vad är egentligen innehållet? Det är ett hån mot världens befolkning.

Pablo Solon, tidigare ordförande för Bolivias delegation, är inne på samma linje och kallar det nya avtalet för ett "zombieavtal":

- Minskningen av växthusgaser under de kommande åren kommer att vara minimala. Därför menar jag att Kyotoavtalet är ett zombieavtal, det har inget hjärta, inget liv. Det är en tom kropp som tjänar till att hålla liv i marknaden för utsläppsrätter.

Den globala småjordbrukarrörelsen Via Campesina, med starka baser i Latinamerika, är starkt kritiska till avtalet. "Det är bättre att inte ha något avtal än att ha ett avtal som fördömer mänskligheten och vår planet till en framtid av klimatkatastrofer", skriver de i ett uttalande.

Rörelsen menar att i-länderna försöker fly från sitt historiska ansvar genom att inte drastiskt minska på sina utsläpp. Istället föreslår de falska och marknadsbaserade lösningar på klimatkrisen.

De gränser som är satta når inte ens halvvägs för att kunna hålla den globala temperaturökningarna under två grader, snarare riskerar vi en ökning på fyra grader med katastrofala följder.

Grön Fond

Den gröna klimatfonden presenteras som ett annat framsteg i Durban. Denna ska finansiera anpassning och omställning i utvecklingsländer. Detta har varit en viktig fråga för samtliga Latinamerikanska länder i förhandlingarna.

I Centralamerika har representanterna strävat efter att visa på deras sårbarhet inför klimatförändringarna, och därmed det stora behovet av finansiering för anpassningsprogram samt för bekostning av en omställning.

Fonden har tagits upp till diskussion under klimattoppmöten, men bara några veckor innan det stora toppmötet i Durban stoppades förhandlingarna av USA och Saudiarabien. De två teman som försvårar en överenskommelse är dels om fonden ska finansieras av privata eller offentliga källor, dels vem som bör kontrollera fonden – FN:s klimatkonvention eller Världsbanken.

Ecuador, som är ett av ALBA-länderna i Latinamerika, har motsatt sig att finanseringen ska ske via privata källor. De har lagt in förslag i förhandlingarna om alternativa finansieringskällor, såsom en skatt på transaktioner, så kallad Tobinskatt.

Det framförhandlade avtalet tillskriver Världsbanken en avgörande roll, och de finansiella medlen bör komma från olika privata och offentliga källor.

Venezuelas chefsförhandlare, Claudia Salermo, är kritisk och menar att fonden har använts som muta för att få utvecklingsländerna att gå med på ett i övrigt svagt avtal. På sin twitter skriver hon. "I Durban sålde utvecklingsländerna planetens framtid för 100 miljarder dollar."

Text och foto: Kim Moberger, Latinamerikagrupperna