Den 10 december genomför FN:s råd för mänskliga rättigheter en granskning av Colombia. Civilsamhället har lämnat in flera kritiska rapporter som pekar på en ökning av MR-brott, bland annat utomrättsliga avrättningar genomförda av armén.
- Regeringen skriver på alla möjliga dokument om rättigheter, men vi ser inga resultat, säger ursprungsfolksledaren Clemencia Herrera.

Redan 2003 gjorde FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter ett uttalande där det stod att MR-situationen i Colombia ”karaktäriseras av allvarliga, massiva och systematiska kräkningar”. I en samlad rapport från fyra stora samlingsorganisationer i det civila samhället i Colombia skriver man att idag, fem år senare, har läget förvärrats. Majoriteten av kränkningarna tillskrivs staten, direkt eller genom dess stöd till paramilitära grupper.

De kränkningar som har ökat dramatiskt är utomrättsliga avrättningar, tvångsförsvinnanden, tortyr, godtyckliga gripanden och tvångsförflyttningar. Colombia är också det land där flest fackföreningsengagerade mördas. Fortfarande, efter fyrtio år av väpnad konflikt i landet, betecknar inte regeringen konflikten som just det. Det leder till att internationell humanitär rätt inte kan tillämpas.

Säkerhetspolitik blir säkerhetsrisk
Det är ett nytt förfarande att FN:s råd för mänskliga rättigheter granskar alla medlemsländer. Granskningen innebär att rådet gör en bedömning av efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i landet och lämnar förslag till åtgärder för bättring. Som underlag för granskningen ligger en rapport från respektive medlemsstats regering som ska tas fram i samråd med berörda institutioner i det egna landet. FN:s MR-kontor gör sedan en sammanställning där även enskilda organisationer och andra berörda organisationer kan yttra sig. Den colombianska regeringen skickade in en rapport där de inkluderat fyra olika organisationer i civilsamhället, men efter kritik mot regeringens metod skickade fyra plattformar som utgörs av över 1 300 andra organisationer in kompletterande rapporter.

Den främsta kritiken från det civila samhället är att president Uribes så kallade ”demokratiska säkerhetspolitik” har lett till kränkningar av medborgerliga friheter då den går emot humanitär rätt. Organisationerna menar att politiken går emot rättsstaten så som den beskrivs i landets konstitution och att ”säkerheten” kopplas ihop direkt med militära och polisiära insatser. En del MR-försvarare menar att Uribes popularitet och den bild av honom och regeringens arbete som förmedlas av medierna i landet gör att de som är kritiska mot regeringen blir väldigt utsatta.

- Bara det att man inte är ”Uribe-anhängare” leder till en säkerhetsrisk, säger Herminio López, ungdomsledare i Red de Jóvenes.

Vissa förbättringar
Organisationerna pekar också på förbättringar av MR-läget, framför allt vad gäller minskningen av massakrer, kidnappningar, samt en del olika krigsoperationer genomförda av gerillan, som olagliga vägblockader. Men detta är resultat av regeringens strategier i förhållande till de viktigaste väpnade grupperna, som förhandlingar med paramilitära grupper, ökad närvaro av armén och ökat tryck på gerillagruppen Farc, snarare än resultatet av ett arbete för mänskliga rättigheter. Den ökade militariseringen har samtidigt lett till att kränkningarna som begås av den reguljära armén ökat.

Alla parter i den väpnade konflikten fortsätter att begå kränkningar mot internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt, till största del gentemot civila. Organisationer som Amnesty International välkomnar minskningen av vissa av dessa kränkningar, som kidnappningar och mord på civila, och noterar att säkerhetssituationen i många städer och på större vägar har ökat. Samtidigt understryker Amnesty att MR-situationen är fortsatt kritisk och till och med har förvärrats i vissa regioner. Amnesty uttrycker också stor oro för de utomrättsliga avrättningar som soldater inom den reguljära armén utfört och där civila dödats och klätts i gerillauniformer för att presenteras som fallna i strid.

Tove Silveira Wennergren