Nya James Bond-filmen äger rum i Bolivia men är inspelad i Chile. Bara det faktum har fått reaktionerna att hagla. Och rent krasst konstaterar även jag att producenten inte kan ha satt sin fot i Bolivia med tanke på hur Bolivia skildras.

Varför Bond-filmen Quantum of Solace inte spelades in i Bolivia kan man fråga sig. La Paz, som måste vara en av världens mest magiska städer, är som gjord för att spela in en Bond-film.

Bolivianska dagstidningen Los Tiempos skribent Rodrigo Antezana Patton frågar sig detsamma.

- Ingen vet vad som hände. Ett instabilt land sägs att det viskades om. Vad mer kan de elaka imperalistiska tungorna tänkas ha viskat, skriver han.

I Chile är man å sin sida ursinniga över det faktum att filmteamet lyckats hitta områden som ser lika eländiga ut som i Bolivia. Rodrigo Antezana Patton konstaterar det också.

- I vilka områden och i vilken stad kan man tänkas ha filmat? Om hela Bachelets Chile ser ut sådär så uhhhh, hemskt i så fall!.

Även bolivianerna känner sig förolämpade. Enligt Expressen och franska tidningen Le Monde har Bolivias vice kulturminister Pablo Groux skrivit ett protestbrev till filmens producent Michael G Wilson.

- Att porträttera den bolivianska befolkningen på ett sådant sätt är inte acceptabelt, inte ens i ett fiktivt sammanhang, skriver Pablo Groux, enligt tidningarna.

Rodrigo Antezana Patton avfärdar hela historien som rasistisk då bolivianerna utmålas som idioter som inte känner till sitt eget bästa och som James Bond måste komma och rädda. Han konstaterar att som vanligt är det personer från västvärlden som är aktörer medan tredje världen står och ser på. Han frågar sig när bolivanerna ska börja betraktas som egna individer som kan ta vara på sig själva.

En annan av Los Tiempos skribenter Carmen Soliz reagerar på det faktum att det är en så kallad NGO som vill krossa landet. NGOs är en företeelse som det i utvecklingsländer som Bolivia kryllar av. De arbetar ofta med något diffust projekt och med ekonomiskt stöd från USA eller Europa. Nya regeringen i Bolivia har ifrågasatt vissa av dessa NGOs verksamhet i landet och skärpt kraven för dessa NGOs och så försäkra sig om att de inte blandar sig i inre politiska angelägenheter. I filmen skildras det hur vänligt sinnade människor i naivt oförstånd vill skänka pengar till en NGO som under förevändningen att de arbetar för miljön egentligen är ute efter landets vattenreserver.

Carmen Soliz kallar James Bond för Evo Morales nya allierade. Vid ett par tillfällen i filmen nämns den socialistiska regeringen som inte är villig att sälja vatten utan vill att vattnet ska tillkomma folket. Därför börjar den onda miljöorganisationen istället stötta en general som förbereder en militärkupp.

Själv lockades jag flera gånger i filmen till skratt på grund av den amatörmässiga imitationen av Bolivia. Registreringsskyltarna på bilarna saknas och i ett desperat försök att visa att man verkligen befinner sig i Bolivia har man klistrat på en stor boliviansk flagga i framrutan på en av minibussarna. Landskapet är sandöken, som saknas i Bolivia men som däremot Chile har gott om.

De ursprungsfolk som man då och då kan skymta verkar man ha kopierat från gamla turistvykort, klädseln känner jag inte igen, kanske är det traditionell peruansk eller chilensk klädsel. Vad som är säkert är att det inte är bolivianskt, dialekten är inte boliviansk och människorna i folkvimmlet är inte bolivianer. Vem har sett män med bar överkropp vandra omkring på La Paz gator? Det är lika osannolikt som att se barbuda shorts i Lycksele i vintertid.

På barerna spelas av någon anledning inte ens boliviansk musik, vilket skulle varit det lättaste att köpa in. Istället spelas kubansk salsa på en bar där man placerat ett gäng män som ska förställa bolivianska fattiglappar. Salsa!!! Helt otänkbart! Problemet är att bolivianska fattiglappar inte dricker “fin-öl” som i filmen och inte ens vanlig inhemsk öl, Paceña, Taquiña eller Huari. En eller ett par öl är lika mycket som en dagslön för en majoritet av den bolivianska befolkningen. På ett vanligt risigt hak i Bolivia dricker man, beroende på regionen, antingen majsölen chicha ur hinkar som påminner om skurdrinkar, eller hemgjord vinlikören guarapo ur plasttillbringare, eller vad man kallar ron men som egentligen är ren alkohol blandad med inhemsk läsk ur två liters petflaskor eller annat liknande rävgift.

Sammanfattningsvis: För att få en liten inblick i den bolivianska kulturen är den nya Bond-filmen inte det bästa alternativet.

Jessica Nilsson