Den 2 maj 2002 hamnade civilbefolkningen i Bojayá, Colombia, i skottlinjen mellan FARC-gerillan och paramilitärer. Tusentals människor tvingades överge sina hem, 79 civila dog och över 80 skadades då kyrkan dit de tagit sin tillflykt träffades av en av gerillans hemmagjorda bomber. Tio år och många ouppfyllda löften senare har Bojayás invånare fått nog och kräver nu att staten tar sitt ansvar.

Klockan är nio på morgonen men hettan är redan här. Fem hundra personer sitter på läktaren vid basketplanen i väntan på att dagens aktiviteter ska börja. Inför 10-årsdagen efter massakern i Bojayá har lokala organisationer samlat befolkningen i området för att minnas och hedra sina anhöriga. De har också bjudit in ministrar från regeringen för att diskutera statens åtaganden och kommunens framtid i ett rundabordssamtal.

Brutna löften

Massakern i Bojayá skakade om Colombia och tjänade som en smärtsam påminnelse om priset för att lämna Chocó-regionen åt sitt eget öde. Efteråt lovades Bojayás invånare gottgörelse och värdighet och hela Bellavista, det samhälle i Bojayá som drabbades värst, flyttades ett par kilometer bort.

I oktober 2007 invigde dåvarande presidenten Álvaro Uribe Nya Bellavista. Det är fint och välordnat på ytan, men befolkningen vittnar om att vattentillgången är oberäknelig och det utlovade sjukhuset blev en liten klinik som saknar relevant utrustning och mediciner. Fem sjuksköterskor och en läkare är ansvariga för kommunens över 10 000 invånare i en av de fattigaste regionerna i hela Colombia. 

Sorgetåg vid flodbädden. Fotograf: Ida Löfström

Presidenten lovade att hela kommunen skulle ha elförsörjning innan i slutet av 2007, men fem år senare är landsbygden fortfarande utan el och i centralorten slås elen bara på mellan klockan 18 och 23. För att kunna genomföra eventet för 10-årsdagen av massakern har man därför hyrt in ett brummande dieselaggregat.

Efter någon timmes väntan tar en man mikrofonen och beklagar att ingen av de inbjudna representanterna från ministerierna har kommit. Tre av dem har dock skickat tjänstemän – utan mandat att fatta några beslut. En efter en går de upp på scenen för att försöka urskulda sig och sina ministrar. Ingen är förvånad. Det är en fars som alla har bevittnat förut. Men nu har folk tröttnat på att ropa för döva öron.

Flykting i eget land

Colombia har näst flest internflyktingar i världen, sammanlagt rör det sig om uppemot 5 miljoner, enligt siffror från CODHES, Consultoria para Derechos Humanos y Desplazamiento. Nyligen antogs en lag som ger internflyktingar rätt att återvända och återfå den jord de fördrivits från, men i många fall saknas de praktiska förutsättningarna för ett säkert återvändande. Lagen har också kritiserats av bland andra Amnesty för att vara anpassad för en postkonfliktsituation, när konflikten i Colombia i själva verket är långtifrån löst. Ofta återvänder internflyktingarna till precis samma situation som de en gång flydde ifrån. I fallet Bojayá är det många som fortfarande inte har kunnat återvända eftersom staten inte har uppfyllt sina löften.

Inför rundabordssamtalet har massakerns överlevare gjort en sammanställning av de åtaganden som staten ännu inte har uppfyllt. Det handlar om elförsörjning, tillgång till sjukvård, en hållbar ekonomisk utveckling och att flodernas utflöden rensas för att minska risken för översvämningar som med jämna mellanrum brukar skölja bort de odlingar som utgör människors levebröd.

Tioårsåminnelsen – början till något nytt?

Solen gassar och hettan blir outhärdlig bland betongen i det nybyggda samhället där träden fortfarande är för små för att ge någon skugga. Människor visar dock ett beundransvärt tålamod. Inför de tillresta journalisternas TV-kameror säger de att de vägrar upplösa mötet och resa hem innan regeringen skickat representanter som de kan förhandla med. Tyvärr blir väntan förgäves. Helikoptrarna lyfter, journalisterna ger sig av besökarna ger sig till slut hem.

Landets blickar riktas återigen någon annanstans, men historien är för den skull inte slut. Det talas redan om en ny strategi för att lägga fram Bojayás sak inför regeringen och presidenten i Bogotá. Minst 500 personer räknar organisationerna som står bakom mobiliseringen, bland andra ADOM – Asociación Dos de Mayo och Comité Dos de Mayo, att kunna sända till huvudstaden. Den här gången ska makthavarna inte kunna vända bort blicken.

Text: Ida Asplund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó
Foto: Ida Löfström, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó