Bakgrund: Protesterna i Ecuador
tove
Ursprungsfolkens resning i Ecuador handlar framför allt om frihandelsavtalet TLC med USA, ett avtal som rörelsen fruktar ska slå hårt mot småbönderna i landet. Ett annat krav är att det amerikanska oljebolaget Occidental Petroleum, Oxy, som ligger i en tvist med den ecuadorianska staten, ska kastas ut ur landet.
TLC, TRATADO DE LIBRE COMERCIO (AVTAL OM FRIHANDEL)
Förhandlingarna började om ett gemensamt avtal mellan de latinamerikanska länderna och USA för en frihandelszon, Alca, (Area de Libre Comercio de las Américas eller FTAA på engelska).
När de gemensamma förhandlingarna strandade började USA förhandla med separata regioner vilket resulterade i Cafta (frihandelsavtalet mellan USA och Centralamerika) och gemensamma förhandlingar mellan USA och den andiska regionen (Ecuador, Peru och Colombia). I den andiska regionen beslutade man sedan att avsluta med bilaterala förhandlingar.
I oktober 2003 ansökte dåvarande ecuadorianska presidenten Lucio Gutierrez om att förhandla, USA godkände i november och i maj 2004 började den första förhandlingsrundan i Colombia.
När Gutierrez tvingades avgå i april 2005 drog sig Ecuador tillfälligt ur förhandlingarna, för att senare återuppta dem med den nya presidenten Alfredo Palacio i juni. Efter förhandlingsrundan i september 2005 ville Peru och Colombia sluta avtal, medan Ecuador bad om mer tid att omförhandla jordbruksområdet och frågan om intellektuella rättigheter. I december slöt Peru avtal med USA.
För Ecuador återstår under sista förhandlingsrundan åtta av sammanlagt 18 frågor, varav de två kritiska områdena är just jordbruket och de intellektuella rättigheterna.
Ecuador har till den 15 april på sig att skriva under avtalet. Det kommer att falla på nästa president och kongress att besluta om en eventuell folkomröstning och en ratificering av det underskrivna avtalet. I höst hålls val i landet.
Förhandlarna säger sig vara nöjda med resultaten av förhandlingarna om miljön, där det finns en skrivning om biologisk mångfald och traditionella kunskaper. Frågan om vatten har hållits utanför avtalet.
De mest kritiska frågorna, enligt regeringen, är förhandlingarna om ris och majs. De ecuadorianska producenternas bud är att landet ska importera högst 3 000 respektive 200 000 ton av produkterna tullfritt från USA, annars kommer priserna på den inhemska marknaden sjunka och bönder slås ut. I Colombias fall hade man lagt ett bud om 30 000 ton ris, men i avtalet blev det 79 000, och vad gäller majs var producenternas utgångspunkt en import på 500 000 ton som blev fyra gånger så mycket.
En FN-finansierad studie visar att 20 procent av de bönder som arbetar på små jordbruk eller familjejordbruk på höglandet kan bli av med sina arbeten, om avtalet träder i kraft, i kustregionen 15 procent. För medelstora jordbruk är siffrorna 9 respektive 10 procent och för storjordbruken 9 respektive 7 procent.
Ecuador talar redan om upprättandet av en ”nödplan” för de bönder som kommer att drabbas av avtalets effekter.
I frågan om intellektuella rättigheter oroas Ecuador av att rätten att patentera djur och växter i sitt naturliga tillstånd ska skrivas in.
Nya patentregler om mediciner kan komma att leda till en prisuppgång på 180 procent jämfört med i dag.
OXY, OCCIDENTAL PETROLEUM
Tvisten mellan den ecuadorianska staten och det amerikanska oljebolaget Oxy har sin upprinnelse i att bolaget år 2000 ska ha överfört en stor andel av sina oljefält till den kanadensiska firman Encana utan att ha ansökt om detta. Staten hotar att avsluta kontraktet, som sträcker sig till 2019, med bolaget, medan Oxy har erbjudit sig att betala nära en miljard dollar till staten för att få fortsätta verksamheten. Bolaget uppger att de inte gjort något fel. I Oxys bud ingår 600 miljoner dollar för extra inkomster för det omdebatterade området, 100 miljoner till utvecklingsprojekt och 110 miljoner för nya projekt i Ecuadors statliga oljebolag Petroecuador, samt en bonus på 50 miljoner för kontraktförändringar och 13 miljoner till energidepartementets planer på att göra om skattesystemet.
Oxy-affären har blivit något av ett principfall för sociala organisationer och urpsprungsfolksrörelsen i landet som under år har sett naturen förstöras och ursprungsfolk bli förflyttade, som en konsekvens av oljeproduktionen i landet. Oljan är en stor inkomstkälla, men bara en bråkdel av vinsterna går till staten och än mindre tillbaka till dem som påverkas av oljeutvinningen.
Oxy exporterar 100 000 fat olja om dagen från landet. Ecuador är Sydamerikas femte största oljeproducent.
Den ecuadorianska regeringen filar på ett nytt lagförslag som ska leda till att staten får en större andel av de faktiska vinsterna som oljebolagen gör. (Se tidigare artikel, publicerad i februari.)
URSPRUNGSRÖRELSEN I ECUADOR
Ursprungsrörelsen består av tre regionala organisationer (Ecuarunari på höglandet, Conaice på kusten och Confeniae i amazonasregionen) som knyts samman av paraplyorganisationen Conaie (Confederación de nacionalidades indígenas de Ecuador).
Det är oklart hur många medlemmar rörelserna har, eftersom organisationerna består av olika samhällen och byar och det inte genomförts någon folkräkning som ger klart besked om hur många invånare som tillhör ursprungsfolken.
Rörelsen har vid flera tidigare tillfällen gjort stora folkliga uppror. Det största genomfördes 1990, känt som Inti Raymi-upproret. Sedan dess har ursprungsfolken tagits på större allvar som politisk kraft och deras rättigheter har skrivits in i grundlagen. Under förre presidenten Lucio Gutiérrez ledning har rörelsen splittrats, men med det psykologiska stöd som Evo Morales valseger i Bolivia innebär, har man åter samlats kring de gemensamma frågor som frihandelsavtalet och oljedriftens baksida innebär. Den mobilisering, som senare uppgraderades till “nationell resning”, kallar organisationerna för “Mobilisering för livet”, “Movilización por la vida”.
Tove Silveira Wennergren










