Återseendet av de döda - en festlig högtid i Mexiko

Slutet av oktober betyder för oss svenskar Alla helgons dag, och för stora delar av världen Halloween. Men i Mexiko ligger fokuset på El Día de muertos, de dödas dag, som firas den 1 och 2 november. Legenden säger att själarna från de som gått bort kommer tillbaka till jorden under dessa två dagar.

Den 1 november firas till största del för de yngre som någon gång gått bort och kallas bland annat för El día del Angelitos (De små änglarnas dag) och den andra november är för de äldre som gått bort och kallas bland annat för El Día de Muertos (De dödas dag). Från början är det en inhemsk tusenårig tradition men när européerna kom till Mexiko sammanförde de traditionen med den kristna högtiden Alla Helgons Dag.

Altaret och traditionen

Ett mycket stort fokus under dessa dagar läggs på de altare som de bygger till de dödas ära och dessa pryds med diverse offergåvor som alla har en speciell mening. Skälet till varför de bygger dessa altare är för att legenden säger att de dödas själar återkommer till jorden två dagar varje år, första och andra november. De gåvor som placeras på altaret har alla olika meningar till varför de placerats där, och nästan alla är för att underlätta för själens resa fram och tillbaka.

Bland de vanligaste gåvorna som finns på offeraltaret går att finna blommor, frukt, den bortgångnas favoriträtter, och längst upp på altaret finns en inramad bild av den person altaret byggts för. Altaret kan ha upp till sju våningar och på dessa våningar finns bland annat salt för att rena själen så att den återvänder nästa år, ljus för att leda själen rätt samt Pan de Muertos (De dödas bröd) vilket är ett slags bröd med socker. Dessa bröd börjas säljas redan i slutet av juli, början av augusti, som en förberedelse för dessa två dagar.

Blommorna som de placerar på altaret heter Cempásúchil, är en mexikansk gul ringblomma och lyser upp alla altare. Vattnet de placerar på altaret representerar livets källa och erbjuder själen som återvänder att släcka sin törst samt återhämta styrka för en vidare färd. Utöver vattnet går det ofta även att finna alkohol då detta representerar de fina stunderna i livet och om personen i fråga var en rökare placeras även cigaretter eller cigarrer på altaret. Vad som även är mycket vanligt är att man beställer Mariachi-band som kommer och spelar runt den dödas grav vilket gör att musik är ständigt närvarande under dessa dagar.

En kvinna som är sammankopplad med firandet av de dödas dag är La Catrina, som är porträtterad som ett kvinnoskelett från överklassen. Hon målades som en sketch första gången 1910 av mexikanen José Guadalupe Posada. Utöver dockor som representerar La Catrina placeras även dödskallar gjorda av socker på altarna och inte heller dessa symboliserar döden som något skräckinjagande och sorgligt. En mycket vanlig gest är nämligen att under dessa två dagar ge bort dessa dödskallar med den levande mottagarens namn i pannan på dödskallen.

El día de Muertos firas på olika sätt i de olika delstaterna i Mexiko. I norra Mexiko är inte firandet lika utspritt som de är i de södra delarna där man firar genom att bygga altare i hemmet och därefter samlas man på kyrkogården hos de döda där de intas mat, tänder ljus och sjunger sånger. I städerna är det ett stort firande med parader, utklädda människor samt musik.

Familjens betydelse

Till skillnad från Sverige är detta inte en sorglig högtid, snarare något som får folk att minnas och glädjas för tiden de hade tillsammans och kyrkogårdarna är inte en plats folk flyr från på natten utan istället en samlingsplats för glädje och minnen. Att träffa sin familj för att äta och dricka är en mycket stor del av den mexikanska kulturen, något man inte gör endast för högtider utan så ofta man kan, och något man tar sig tid för. Att El día de muertos är en av de mest firade högtiderna kan till stor del bero på att familjen då återförenas och är hel igen, något som är värt att fira. Familjens betydelse betonas också när många mexikaner upplyser ovetande utomstående att en tredje dag faktiskt firas på en del ställen i landet den 3 november. Denna dag är tillägnad de människor som varit ensamma och inte har några anhöriga som välkomnar anden tillbaka till jorden. Då bygger man nämligen altare för de okända, de bortglömda och de som inte har någon familj. Ytterligare en aspekt som påvisar vilken betydelse denna högtid har för familjer och familjeband, man skall värna om sina medmänniskor och då främst sin familj.

Att mexikanerna inte ser döden som något skrämmande och hemskt, kan dels vara länkat till fatalism och hur katolicismen har en inverkan i Mexiko. Uttrycket 'Si Dios quiere' (Vad Gud vill) är ett ofta använt uttryck och påvisar att mycket som händer är utom vår kontroll, bland annat döden. Med detta menas att det finns en mening med vad som händer och skulle någon gå bort så fanns det ett skäl till det, något som många troende mexikaner och även andra kan söka tröst i då en nära familjemedlem går bort.

El día de muertos har precis som de flesta äldre högtider kommit att ersättas av nya modernare och mer anpassade högtider. I detta fall är det vanligare för den yngre generationen mexikaner att fira Halloween snarare än de dödas dag och tyvärr var det i år en stor del kyrkogårdar som var stängda under nätterna, dels på grund av säkerheten men också på grund av att allt fler mexikaner valde att fira Halloween framför El día de muertos. Detta till trots har många mexikaner utomlands tagit med sig sin tradition och det gick att finna högtiden, alla traditioner och ceremonier på många platser i USA, i Spanien och stora delar av Latinamerika.

Text: Linda Nyström, frilanskribent

Foto: Veltresnas/Wikimedia Commons