Arméns sexslavar vittnade om övergrepp

Femton kvinnor berättade i förra veckan inför en domstol i Guatemala City om hur de hölls som betjänter och sexslavar av armén under inbördeskriget i landet. 37 militärer pekas ut som ansvariga för övergreppen.

-De hade rum på garnisonen där de brukade våldta oss. Ibland var de tre, fyra eller fem soldater, vittnade en av kvinnorna gråtande inför domstolen.

Med täckt ansikte och stöttad av en psykolog och en tolk berättade kvinnan hur armésoldater förde bort hennes man och tvingade henne att bli en sexslav och betjänt vid militärförläggningen Sepur Zarco i landets nordöstra provins Izabal.

Hon var en av 15 kvinnor tillhörande ursprungsbefolkningen som uppger att de i flera månaders tid under åren mellan 1982 och 1986 hölls som sexslavar av soldaterna.

Enligt vittnet beordrades kvinnorna av ett militärt befäl att bege sig till förläggningen för att tvätta soldaternas kläder, laga deras mat och koka deras kaffe. Ingen av dem förväntade sig dock att bli behandlade så illa som de sedan blev.

-De sa att de skulle döda mig om jag inte gjorde som de sa, berättade kvinnan, som drabbades av ett missfall på grund av de återkommande sexuella övergreppen.

Hennes man, pappa till familjens tre barn, försvann spårlöst med soldaterna. Det skulle dröja många år innan kvarlevorna efter honom återfanns.

Utbrett problem

Närmare 200 000 människor, främst mayaindianer, dödades under det 36 år långa inbördeskriget i Guatemala som tog slut först 1996. Många av offren begravdes i hemliga massgravar, enligt den FN-stödda sanningskommission som tillsattes efter att kriget tagit slut. I den slutrapport som kommissionen presenterade 1999 slogs fast att armén var skyldig till över 90 procent av dödandet i landet.

En annan mayakvinna som vittnade berättade en fruktansvärd historia om hur hon och hennes tre barn 1982 hade tvingats fly upp i bergen. Detta efter att en grupp soldater fört bort hennes man - som ingen har sett till sedan dess - och därefter våldtagit henne.

-De riktade ett vapen mot mitt bröst och tre av dem våldtog mig medan de andra soldaterna tittade på. Ett av mina barn, som då var fyra år gammalt, var där med mig och han skrek när han såg vad de gjorde med mig.

För att rädda livet på sig själv och sina barn flydde kvinnan upp i bergen.

-Vi hade inget att äta och barnen blev sjuka. Min dotter sade att vi borde bege oss hem igen, "eftersom det finns ägg på bordet", berättade den gråtande kvinnan.

Ett efter ett avled barnen i skogen. Efter att ha levt på flykt i sex års tid återvände så kvinnan till sitt hem.

-Vi hade haft två hus, men de hade bränt ner dem. Ingenting fanns kvar.

Ogrundad militär närvaro

Lucía Morán, som arbetar för en lokal kvinnoorganisation, påpekar att det inte förekom några strider mellan armén och gerillan i det område där de utsatta kvinnorna bodde mellan 1982 och 1988. Morán menar att arméns förläggning i Sepur Zarco istället syftade till att skydda stora markägares och gruv- och oljebolags ekonomiska intressen. Mellan 1982 och 1983 förstördes minst 440 byar och invånarna dödades.

-Det var då de började upprätta listor för att spåra ledarna för de småbönder som kämpade för sina jordrättigheter, säger Morán.

Enligt henne var alla de 15 kvinnor som vittnade inför domstolen gifta med manliga aktivister, som fördes bort av militären.

Ett annat vittne beskrev hur hon våldtogs och tvingades arbeta som betjänt vid arméförläggningen Sepur Zarco.

-Jag utsattes för sexuella övergrepp av fem soldater dagligen. Jag var där i sex månaders tid, berättade kvinnan.

Innan hon hamnade på förläggningen hade soldaterna kommit för att hämta hennes man.

-Militären kom till vårt hus och förde bort honom, sedan dödade de honom och slängde kroppen i en grop, berättade kvinnan.

Affärsmannen Méndez Ruiz inledde förra året en process mot tidigare vänstergerillamedlemmar som ska ha legat bakom en kidnappning av honom 1982. I dag är Méndez Ruiz talesperson för tidigare soldater som anklagas för att ha begått människorättsbrott under inbördeskriget.

-Det är uppenbart att de vittnen och målsäganden som åklagarmyndigheten fört fram är människor som har en mycket låg utbildningsnivå. De kan inte ens hänvisa till några exakta datum, vilket får en att undra om de har blivit manipulerade, säger han till IPS om de kvinnliga vittnesmålen.

Méndez Ruiz har vid flera tillfällen hävdat att åklagarmyndigheten i landet är "partisk" och utnyttjas för att utöva "hämnd på armén".

Text och foto: Danilo Valladares/IPS